Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
....i.mi.. SCENEN
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii iiiiuiii .............. iiiiiiiiiiiiiiiniiir
MYSTERIET MILTON - EN SUCCES FÖR KOMEDITEATERN
Av ARTUR HÖLLER
’Mimi (Poffali ocf) öinar Rlxefsson
i ysteviet ilton
Almberg <fc Preinitz, foto.
Detektiverna ha verkligen skäl att avundas,
detektivförfattaren; han sitter från början inne med allt det
vetande som de mödosamt måste treva sig fram till och även
bland bovarna kan han fritt välja sitt umgänge. Riktar
han från början allmänhetens misstanke på en oskyldig,
blir han likväl inte komprometterad, effekten blir bara så
mycket större, när masken ryckes från den verklige
skälmens ansikte.
Komediteaterns premiärpublik, vars spänning inte
minskats av det lilla röda bihanget till programmet,
kapitulerade också fullständigt inför den blixtrande
sluttablån. Men det är inte den enda lyckade scenen i Edgar
Wallaces detektivpjäs, vars dialog bitvis är betydligt
kvickare än man väntar av en översättning från
engelskan.
Att Albert Ståhl fått första platsen på personlistan var
inte oavsiktligt; hans dystra och skäggiga mask, som allt
emellanåt spökade bakom en ruta, bidrog också att ställa
honom i en suspekt dager. Det var en så mycket
aktningsvärdare prestation som den låg fjärran från det
rollfack, i vilket denne skådespelares smidiga intelligens
kan komma till sin fulla rätt.
Även de andra polismännen framställdes vederhäftigt.
Bror öbergssons direktör hade den verklige engelske
gentlemannens avmätta lugn och Arthur Natorps
polissergeant var en god studie, medan Ragnar örnbergers
Wembury inte gjorde någon glad, förmodligen ej heller
herr örnberger själv.
Men de två stora och tacksamma rollerna äro Sture
och det är inte fint att visa sig i staden tidigare. Sedan
kommer automobilsalongen och med höstsalongen i
november är säsongen i gång. Ungdomarna, som öppnat
det nya spelåret på ett par teatrar ha kunnat glädja sig
åt god press. Särskilt skådespelaren Victor Francens
»Une bourgeoise» på L’CEuvre blev fint emottagen. Det
är en ganska ruskig historia om en hustru som söker
erotisk stimulantia, medan hennes man är i kriget och
sedan fortsätter, när han kommit hem som en bruten
man. Ämnet är taktfullt behandlat, men jag kände mig
inte uppbyggd av föreställningen.
Av det gamla gardet har Armont och Gerbidon, som
hade en världssuccés med »L’Ecole des cocottes»,
kommit med ett nytt opus. Firman spekulerar tydligen i att
övertaga den tomma platsen efter Robert de Flers och
kompani. »L’Enlévement» på Michodiére är en komedi
alldeles i samma stil som »Herrens vingård». Den
handlar om en modern ung flicka, som klarar sin mamma
ur en komprometterande historia. Skicklig teater efter
prövat recept.
Liksom Alexandre Risson, som uteslutande var känd
som komediförfattare, en gång gjorde en melodram »Le
femme X», så har Paul Gavault, känd för svensk publik
genom »Min tant från Honfleur» och flera pjäser i
samma stil, försökt sig i den allvarliga genren. Gavault har
skrivit ett stycke för Théatre Antoine »Les yeux du
coeur» som är ganska spännande. Man frågar sig efter
varje akt: »Vem är den skyldige?» Publikens replik är
en borgen för framgången.
När detta skrives har ännu inte den med stort intresse
emotsedda reprisen på »Chantecler» gått av stapeln.
Kostymerna bli helt andra än vid premiären och man
väntar sig succés denna gång. Säsongens löften äro som
vanligt rikliga. Rourdet, »La Prisonniéres» författare,
kommer med ett nytt stycke i november, som man redan
viskar om. Sacha Guitry lär även vara färdig med ett
nytt opus. Alla namnkunniga ungdomar tycks Louis
Jou-vet ha tagit hand om för säsongen, ty han lovar spela
nya arbeten av Jean Sarment, Stéve Passeur, Rernard
Zimmer, Marcel Achard, Charles Vildrac. Det är en fin
spelplan som blir rolig att vänta på.
Paris i oktober. Bror Centerwatl
662
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
