Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiHiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiitiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiii SCENEN HiiiMiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiii
ELEGANT OCH SPIRITUELL COMÉDIENNE
öster Sa^fin
Är det paradoxalt att säga, att det är mycket farligt för
en scenartist att göra stor lycka i en roll? Det händer
nämligen att direktion och publik då får för sig att artisten
alltid bör göra roller av samma typ och sedan är det
inte så lätt för vederbörande att få göra någonting annat.
Gösta Ekman kom till Stockholm och visade sig vara
en förträfflig första älskare. Det lär ha varit svårt för
honom att övertyga sin direktör om att han verkligen
också rådde med andra uppgifter. Trägen vinner
emellertid och nu har skådespelaren bakom sig ett rikt
galleri av karaktärsstudier och komiska roller.
När Esther Sahlin en gång gjorde lycka i en pojkroll
var skådespelerskan sedan länge förvisad till det facket,
som för övrigt inte är så lätt att besätta. Hon presterade
utomordentliga saker i den vägen; speciell
uppmärksamhet väckte hon som den lille trumpetaren i Strindbergs
»Gustaf Adolf». Själva scenen med den lille trumpetaren,
som dör i fält på främmande jord, medan han fablar om
sina föräldrars land som han aldrig sett, är en lysande
och inspirerad detalj i ett eljest blekt och föga inspirerat
skådespel. Men frånsett att uppgiften verkligen var
tacksam förlänade Esther Sahlin den en glans, ett vemod och
en gripande storhet, som gör den oförglömlig för dem
som sett henne där. Under dessa sina tidigare år fick
skådespelerskan emellertid göra en hel svärm pojkroller;
till sist trodde hon visst själv att hon aldrig skulle få spela
i kjolar på scenen.
Men så en dag kom befrielsen och — så var hon fast
igen. Hon visade sig vara en förtjusande, spirituell och
elegant comédienne, och på detta område har hon under
åren gjort sin insats. Man har nog ibland tyckt sig märka
även i uppsluppna farsroller, att skådespelerskan har flera
strängar på sin lyra, men tills vidare har hon knappast
fått något tillfälle att visa vad hon i det fallet förmår.
Hennes näpna uppenbarelse, hennes utomordentligt
slipade diktion och kvickögda iakttagelse gjorde henne
naturligtvis utomordentligt lämpad för arbetet vid en
farsscen. Vem räknar hennes roller på Yasateatern? Under
många år där var hon Tollie Zellmans enda verkligt
jämbördiga motspelerska. Hon har gjort otaliga kvittrande,
lustiga, eleganta eller enkla små pyren. Societetsfjollor
och glada rännstensungar har hon givit liv på scenen med
outtröttlig fantasi. Man häpnar verkligen över hennes
utomordentliga uppfinningsförmåga, när det gällt att
variera de i och för sig många gånger så enahanda typer
hon fått tolka. Man måste vara verkligt intelligent för
att kunna spela dum säger ett gammalt teaterordstäv, och
Esther Sahlin har verkligen visat det. Hur många små
nollor med uppspärrade ögon och tom hjärna har hon
inte spelat? Jag vet egentligen ingen som har kunnat
framställa förtjusande små hjärnlösa mamseller på
scenen som just Esther Sahlin. Man måste vara ganska elak
och absolut respektlös inför sitt eget kön, när man så
spydigt och träffsäkert kan ge sådana typer som hon
gjort. Men ett drag ha alla dessa hennes figurer haft
gemensamt: de ha aldrig verkat osympatiska. Hon har
spelat små oresonligt fåniga fruntimmer, så till den grad
träaktigt stupida att en verklig man nästan känt en
kliande lust att slå dem i huvudet med ett vedträ; men
skådespelerskan har samtidigt alltid lyckats förläna dem
sådana drag av intagande behag och av oemotståndlig
charme, att om man mötte dem i levande livet skulle man
retat sig grön på dem och ändå känt att man måste
förlåta dem och tycka om dem. Det är ett myllrande rikt
, galleri skådespelerskan trollat fram under åren; det är
svårt att hålla isär pjäser och typer när man tänker
tillbaka på alla de år hon verkat vid Vasan. Nämner man
hennes namn är det knappast en viss roll i en viss pjäs man
tänker på; man ser henne för sig sådan man sett henne
på scenen otaliga gånger: två blåa förvånade ögon och
en liten älskvärt impertinent uppnäsa, och man hör i
örat ett kvittrande virrvarr av repliker, utslungade med
den mest oefterhärmliga grace. Hon har för all del gjort
även andra typer, små lystna och fyndiga damer från
ANTIKHANDEL
STINA SWANBERG
VÄSTRA TRÄDGÅRDSGAT. 15-17-19
Uppköper och försäljer alla slag av antikviteter.
|ooo|
664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
