Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIIllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll SCENEN IIMIIIIIIlimimillllllMllllillllHiniMIIIMIIIIIIIIIIIIIIIMinimilMIMIIIIIIIIIIIIMlillllllMIIIIIIMIIIIIIMMIIlimi
PRIMADON NA PÅ
HÖSTSEMESTER
Strandvägen badar i solljus. Nybroviken glittrar, och de vita
båtarna segla som gravitetiska svanor. Det är lustigt med strög.
Antingen det är Oslos Karl-Johan eller Köbenhavns östergade
eller de stora världsstädernas stråk, så vågar jag påstå att de
alla ha ett gemensamt språk, ögonspråket.
I dag skulle man nästan tro att det vore vår, om inte
Lindarnas Allé vore gyllenröd i stället för ljusgrön. Oktober i
stället för maj.
Mitt i solstrimman på trottoaren kommer fru Karin
Gardt-man, Vallé Dalquists högst förtjusande fru. Hon är insvept i
pälsverk så man bara ser nästippen och två himmelsblå
glittrande ögon. Det är något i hennes ansiktsuttryck, som
skvallrar om skolflicka på ferier. Och mycket riktigt. Sedan
Karl-Gerhard givit sig av till Oslo, och Drottning Naima börjat lägga
publiken för sina fötter uppe på Folkan, har Karin Gardtman
ferier.
— Nåå, hur känner sig den sköna Dyveke efter sommarens
triumfer?
— Härligt. Det har varit knogigt, men förtjusande. Fast Ni
kan nog förstå att när man stått på scenen cirka 200 kvällar
å rad, så är man trött.
— Vad skall Ni göra nu då?
— Vila — tills vidare. Det vill säga gå omkring och se på
all teater som finns i hela Stockholm. Till och med matinéerna
på söndagarna går jag på. Det är obeskrivigt härligt att få
sitta på andra sidan rampen.
— Blir det ingen utrikestripp till Paris eller London denna
hösten?
— Jo, nog skulle jag vilja, men jag kan inte resa utan Valle
förstås. Och allra helst skulle jag vilja resa över till
Amerika igen.
— Igen?
— Ja, förra gången jag var ledig passade jag på att resa dit
över ett litet tag. Och det var inte långt ifrån att jag stannat
kvar där, så trevligt var där. Jag hade anbud från både filmen
och från Ziegfeld Follies. Men de amerikanska damerna tyckte
jag inte om. De sågo ut i ansiktena som Beckers färghandel.
—Nå men herrarna då?
— Ohyggligt opressade, — byxbenen sågo ut som handklavér.
Men där var trevligt ändå. Jag skulle gärna vilja bo där.
— Saknar Ni aldrig Göteborg?
— Jo ibland, men inte ofta. Jag tänker ibland på den tiden
då jag började som fjortonåring på Folkteatern. De var så
snälla mot mig, Axel Engdahl och Zara Backman, och sådant
’tRarin gardtman
glömmer man aldrig. Men jag skulle inte vilja flytta dit igen.
— Har fru Gardtman aldrig tänkt på att spela operett?
— Nej tack, det lockar mig inte alls. Men att få talroller i
riktiga pjäser, det är min framtidsdröm.
— Vad blir det härnäst då? Ingenting förrän nyårsrevyn på
Folkteatern?
— Det tror jag knappast. Det skulle i så fall vara i min
gamla roll Lydia i Trötte Teodor. Men med den succés som
»Drottning Helena» gör uppe på östermalmstorg för närvarande
är det mycket små utsikter för mig — gudskelov.
Fru Gardtmans leende glittrar i hennes blå ögon som
solskenet på Nybroviken. — Hon är tydligen inte alls ledsen över sin
arbetslöshet.
Varför skulle hon också vara det, då hon kan få fladdra fram
på Strandvägen och gnola: »Ty jag, just jag, har det. ..»
Mr. Felden.
sin plastiska dans, om vars takt man får en aning, då man
tänker på en ofattbart långsamt framvevad film. Det gjorde sig
ypperligt. Fru Elsa Winge var som kamrerarens fru söt men
något för stel, men man kan ju heller inte fordra, att alla
skulle slå frivolter. Julian Kindahl var bankdirektörens inte
alltför moraliska äkta hälft. Sutigen må nämnas Gösta Lycke
som kamrerarens svärfar, den eldfängde kruthandlaren, en
ypperlig prestation.
Oscar Winge har som regissör åter vunnit en seger. I
synnerhet exekutiv-auktionen i andra akten var glansfull — i det
IDAR BROMAN
11 A NYBROGATAN
Tel. 752 16
ROBES ET MÄNTEAUX
verkliga livet brukar det ju inte vara precis angenäma
tillställningar. De köpvilliga damerna gjorde en
mannekänguppvisning, och det var tydligen i publikens smak: i damernas,
därför att de fingo se så mycket fina kläder, och i herrarnas —
möjligen — därför att de fingo se så litet kläder. Det ryska
dansparet Smaltcoffs Polska mazurka var också ett värdefullt
nummer på programmet.
Slutligen är det att hoppas, att det dröjer länge, innan »Adjö
Mimi» behöver ta — farväl.
Wilhelm Prince.
WIENERBLUSEN
5 BIBLIOTEKSGATAN 5
SPECIALAFFÄR FÖR
KLÄDNINGAR, BLUSAR OCH MODEARTIKLAR
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
