Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!iiiiiiii!iiiiii!i!iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN ........................................................................
GLIMTAR FRÅN DET AMERIKANSKA MUSIKLIVET JUST NU
Goenvaad van 93os
Som bekant gästades Stockholm för någon tid sedan av den
världsberömde holländsk-amerikanske pianisten Coenraad van
Bos, vilken i egenskap av ackompanjatör åtföljde sångerskan
Myra Mortimer på hennes skandinaviska turné. Samma dag
konstnärsparet lämnade Stockholm hade Scenens medarbetare
ett samtal med Mr. van Bos, varvid denne berättade en del
från Newyorks horisont. Naturligtvis var det livet kring den
gamla Metropolitanoperan som intresserade oss mest. På vår
fråga om vilka stjärnor, som för närvarande anses stå på
topppunkten därute svarade Mr. van Bos:
— Under de sista tio åren har operan knappast begåvats med
en enda sångare eller sångerska av rang. Rösterna ha varit på
dekadans överallt i världen. Det finns inte längre sådana sångare
och sångerskor som till exempel Caruso, Battistini, Edouard de
Retzke och Tetrazzini. Visserligen ha vi en hel del andra
förstklassiga krafter såsom Sjaliapin, Martinelli, Baklanoff och Rosa
Raisa samt Galli-Curci, men till de nyssnämnda nå de ändå ej
upp. Sångarna av i dag äro alla sina företrädare underlägsna
i både teknik och resurser. Lyssna till exempel på några av
dem som nu nått toppen! Är det inte så att man kan gråta?
Finnes höjden hos en tenor, så saknas djupet eller tvärtom! Och
så är det med alla nya sångare och sångerskor — temperament
och sångarglädje förefaller också att vara totalt främmande för
dem, som nu gjort sången till sitt yrke.
— Nu för tiden finns det absolut inga förmågor, fortsätter
den pessimistiske pianisten, och med all sannolikhet kommer
det att dröja åtminstone en eller två generationer innan en
verklig världssångare som de förut nämnda återuppstår.
Mr. van Bos framhåller vidare den brist på goda basar, som
för närvarande tycks råda överallt i världen:
— Det finnes faktiskt i närvarande stund inte en bas av rang
att uppbringa. Basbarytonerna få tyvärr ersätta dessa; ett
bevis härpå är att Michael Bohnen, som nu tillhör Metropolitan,
sjunger baspartierna liksom svensk-amerikanen William
Gustav-son. De fylla visserligen sin plats, men heller inte mer.
I detta sammanhang framkasta vi en fråga, huruvida Mr. van
Bos känner till Ivar Andrésen och om han hört denne sångare.
— Jag har både hört och sett honom, och jag får verkligen
erkänna att han är i besittning av en mycket pampig röst —
men stämmans omfång förefaller tyvärr ganska begränsat. Herr
Andrésen är basbaryton.
— Har han några chanser i Amerika? undra vi.
— Naturligtvis — hans stämma skulle minsann behövas därute
vid det här laget!
Från Ivar Andrésen och den enligt Mr. van Bos rådande
- sångardekadansen övergår samtalet till »stjärnorna», som nu
konkurrera om främsta platsen på den scen, där strupens guld
betalas med de största summorna av världens starkaste valuta.
Sångerskan för dagen är en amerikanska med det italienskt
klingande namnet Rosa Ponselli.
— Miss Ponselli är i besittning av en hög, dramatisk sopran,
tack vare vilken hon redan lyckats distansera sina
konkurrenter inom facket, säger Mr. van Bos. Den ledande tenoren vid
Metropolitan är alltjämt Martinelli.
— Förbereder Metropolitans ledning någon ny premiär av
intresse?
— Den märkligaste nyheten blir väl Kreneks nya jazzopera
»Johnny spielt auf», som nu gives i Berlin och inom kort
beräknas komma upp i Newyork.
Mr. van Bos själv är född i Leyden i Holland för 50 år sedan
och började sin bana vid 20 års ålder, sedan han studerat
musik i Amsterdam. Han började med att ackompanjera en tysk
operasångerska, Julia Culp, i Berlin, men krossade sedan
Atlanten för att på andra sidan havet snart göra sig ett känt och
uppskattat namn. Han var som bekant under en följd av år
Frieda Hempels ackompanjatör, då hon gav sina omdiskuterade
»Jenny Lind-recitals». Frieda Hempel sjunger för övrigt allt
fortfarande i staterna. Mr. van Bos har under de senaste åren
konserterat tillsammans med miss Mortimer land och rike
omkring. Från Skandinavien gick färden tillbaka till Amerika, där
den unga sångerskans nästa steg mot berömmelsens höjder blir
en konsert i Carnegie Hall i Newyork den 1 november. Att
få sjunga i Carnegie Hall är för övrigt varje sångares och
sångerskas stora dröm därute. Som bekant ha flera svenska sångare
sjungit på dess förnäma podium, bland andra Julia Clausen,
Marie Sundelius, Signe Schillander, Knut öhrström och Ernst
Svedelius.
I avskedsögonblicket uttalar Mr. van Bos en önskan om att
snart få besöka Stockholm igen och säger slutligen:
— På tal om pianister finns det en amerikan i Newyork, vars
like man får leta efter både därute och annorstädes i världen.
Hans namn är Frank Lasorge. Han är en mästare som
ackompanjatör och synnerligen anlitad av sångare och sångerskor.
Le Petit.
KUNGL. MUSIKALISKA AKADEMIEN
DET BERÖMDA RYSKA DANSPARET
CLOT ILDE o. ALEXANDER SACHAROFF
TISDAGEN DEN 8 NOV. KL. 8 E. M.
675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
