Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Illimillllllllllll......IIIIIIMIII1IIIIIIIIIIIII1IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII1IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIII SCENEN IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIhllllllllllllllllllllllllll
K LU B B- TEATERNS
start
Två intressanta svenska nyheter på första programmet
" TTLlfmänna opinionen” i (porten * Pre,»«,, rvu.
Tp. v. fjeppap ^Bengtson, Sjöstrand, TBrowattius, <Winge, Hindgren, ffofjansson, tyanse ocfj ^Kögel
* Klubbteaterns första föreställning ägde rum inför en
fulltalig och påtagligt intresserad publik. Programmet
upptog två svenska enaktare, nämligen Pär Lagerkvists
Tunneln och Hjalmar Bergmans Porten. De båda
pjäserna grundade sig på samma tema: tillståndet i och
efter döden. Lagerkvists korta situation lever enligt A. Ö.
i Sv. D. mest på det suggestiva greppet. »Det hela är om
man så vill endast en explosiv ansats, gräll och dov, en
iscensatt chock. Men det ger i alla fall ett snabbintryck
av Lagerkvists talang och kan väl förtjäna provas pä
scenen.» R. G. B. i A. B. finner »ett på samma gång tunt
och anspråksfullt artisteri, det hela är spinkigt, smått
och något tillgjort men har eller kan ha sin sfärs
suggestiva möjligheter.» A. B—r i St. D. förklarar episoden
»given med en artistisk avsiktlighet — ett lekfullt
bisarreri i formen, som skarpt kontrasterar mot den intensitet
i upplevelsen av problemet man i detta stycke mera anar
än känner från författarens sida.» Pjäsen har endast två
roller; Torsten Winge gjorde enligt A. Ö. »en utmärkt
figur av Herrn med puckeln, här är tonen träffad med
äkta artistisk känslighet. Arnold Sjöstrand är litet för
ungdomlig och mjuk i motpartens ingalunda lättspelta
roll men bidrager dock till det goda helhetsintrycket.»
Bergmans pjäs blev tämligen olika bedömd. Ett par
av herrar anmälare, däribland J. D—n i Soc.-Dem. och
Daniel Fallström, bekänna, att de helt enkelt icke förstå
författarens mening med sitt stycke. Den senare frågar:
»Vart vill han komma? Och vad har den stackars
advokaten gjort för att — sedan han av regeringen blivit
frigiven ur fängelset — genomgå en sådan skärseld av
misstankar och förolämpningar för att till sist dö sedan en
kammarherre Mikael — vilkens kammarherre? — kanske
påvens? — till leda upprepat för honom: liv är
besinning! Liv är besinning. Men författarskap är också
besinning. Och Hjalmar Bergman borde när han skrev
»Porten» ha besinnat att det fordras mer än vanligt
människoförnuft att hitta den tanke som naturligtvis göms
som en pärla på bottnen av hans skådespel. Men jag
undrar om inte denna pärla är falsk — om nu någon
verkligen skulle hitta den.» Däremot är R. G. B.
entusiastisk: »Här fanns erfarenhet och karakteristik, här fanns
överskådning av stoffet och stil i linjeföringen på samma
gång som den levande och varma detaljen. Detta är ett
mästerligt stycke. Det står lika högt som något annat
70G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
