Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimimiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiimiuiiiiiimimiiiiiiimiiiiiiiiiii SCENEN ■■■iiiimiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiina
av vad vår dramatik åstadkommit under årtionden.»
A. Ö. finner stycket verka »litet schemätiskt i början och
har en alltför hoptryckt form för att riktigt hinna räta
ut sig. Men det är en utomordentlig torso, där det
tragiska sammanbrottet tolkas med skakande kraft.» Per
Lindbergs regi fick enligt A. B—r fram något glidande
och tassande i gruppernas rörelser som suggestivt
fångade det lömska och oåtkomliga hos »allmänna opinionen».
Slutscenerna voro nog vackert utformade, men gåvos
enligt min mening litet för monotont. Jag tror hela pjäsen
skulle vunnit på ett hastigare tempo, ett nervösare,
mera mänskligt och mindre teatraliskt grepp.»
Ivan Hedqvist vann med sin tolkning av den manliga
huvudrollen i Bergmanpjäsen en mycket stor framgång,
enligt A. Ö. »ett stycke monumental konst. Han kan
kanske icke för närvarande släppa till hela den fysiska
kraft, som rollen kräver. Men han förstår att skyla
denna saknad genom att skulptera och nyansera sitt tal, så
att det fullständigt bär upp styckets patos. Sittande på
sin järnsäng verkar han som en modern Job,
överväldigad av tillvarons uselhet och ynkedom.» Och Daniel
Fallström kallar honom trollkarl, som »förvände
publikens syn och hörsel. Han kom den att tro, att det
verkligen fanns något i denna ordrika roll, utan någon
ryggrad. Skådespelaren hade satt in hela sin personlighet
och talang på advokaten. Och han lyckades så mycket
han kunde lyckas.» Gabriel Alw gör, enligt A. Ö., »åter
i utmärkt stil en av de magistrala fantasifigurer, som
blivit hans förnämliga fack», och av övriga
rollinnehavare framträdde särskilt Carl Browallius, Lena
Ceder-ström, Bror Olsson, Torsten Winge och Oscar Johansson.
SRvnoTd Sjöstrand ocfj cUorsten ZVinge i Tunne [n
Almberg & Preinitz, foto.
CHANSONENS DROTTNING
Zfvette (fuilbert
Stockholm har nyligen haft en visit på konsertestraden, som
inte precis hör till de vanliga. Det är nämligen trettio år sedan
viskonstens obestridda mästarinna, Yvette Guilbert, sist gjorde
oss den äran. Något återseende kan man väl knappast tala om
— det var nog ett försvinnande fåtal av den publik, som denna
gång fyllde Musikaliska akademiens konsertsal, som hade ett
personligt minne av hennes förra besök. Men även om hela
auditoriet bestått av idel gamla och minnesgoda beundrare, hade
mottagandet knappast kunnat bli hjärtligare och bifallet mera
frenetiskt än vad nu blev fallet — ett bevis så gott som något för
Yvette Guilberts bestickande konst, som hon torde vara alldeles
ensam om och som säkerligen endast skärpts och fördjupats
under årens lopp. De sånger hon föredrog, vare sig de utgjordes
av naiva medeltidsvisor, satirer, idyller eller makabra dramer,
blevo i hennes tolkning, genom hennes sprudlande intelligens,
frodiga humor, utsökta diktion och levande intensitet små
mästerverk av framställningskonst. Och hon förmådde också att i
den tråkigaste av alla konsertlokaler och inför en publik, som
i allmänhet inte ger sig i varken första eller andra taget, driva
upp en entusiasm, som tog sig uttryck i applådstormar, rop och
näsduksviftningar så livliga, att konstnärinnan själv påstod oss
vara mer parisiska än parisarna själva .
CLARA EKSTRÖMS
Optiska ^Magasin
Kungl. Hovleverantör. Firman grundad 1872.
c07a£o6storg 3 StocGfjoCm
H. K.H. Kronprtnarm
CK.Tbudenscm
Houjuuelerare.
Operahuset, Sthlm.
«
707
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
