Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii S C E N E N ............................................................hum...........
eller den på en slank fot alltid vackra pumpsen, den senare
oftast besatt med ett fyrkantigt spänne, och aftonskon är av
småmönstrad lamé (guld hellre än silver), av siden i klänningens
färg eller av guld- eller silverskinn.
Slutligen är det påtagligt, att den spetsiga tån åter börjar
vinna terräng, årets modeller visa alla avsteg från den under
närmast föregående säsonger gängse runda eller brett
tillspetsade linjen. Man torde dock få hoppas, att denna spetsiga
tendens icke kommer att utveckla sig till samma raseri som
florerade för några år sedan under amerikansk influens.
Strumpan har blivit litet mörkare, vilket ju inte är mer än
rätt nu i årsens mörka dagar, men är eljest på det stora hela
oförändrad. Man kan använda de »solbrända» tonerna när
man vill. Vid ett mycket fint bröllop i Paris helt nyligen
uppträdde de åtta brudtärnorna i solbrända ben, och själva
brudens silkeben voro icke vita utan svagt hudfärgade. De
enda något dåraktiga nyheterna markeras i hälen, som göres
dubbel, tredubbel och fyrkantig, ibland mörk till ljusa
strumpor och ibland i pil, uppifrån och ned eller nedifrån och upp.
*
Vackra kläder skola nu en gång för alla inte ses i tröttande
massor i stora, varma lokaler, fyllda med folk, såsom på de stora
uppvisningarna i början av säsongen — man blir trött och virrig
i huvudet, ja, man blir till och med litet grinig, som fallet
alltid är när man får för mycket av det goda. Det är oändligt
mycket behagligare att i
lugn och ro få beskåda en
liten men utvald samling,
såsom vi tade nöjet att få
göra en kulen förmiddag
vid ett besök hos Engelska
skrädderiet. Firmans
inköpschef, herr Gille, var
nämligen just hemkommen
från en Paristripp och
förevisade några av sina
medförda dyrgripar, vi.ka
samtliga utvisade den
enkla och smakfulla förfining,
som stockholmskan i
allmänhet så väl vet att
uppskatta. För att börja med
här avbildade modeller:
Stilklänningen, vinterns
stora mod, representerades
här i sin vackraste och
lagom moderniserade form
av en modell i svart taft,
med en remsa av samma
material i gammalrosa,
diskret broderad med strass,
löpande runt urringningen
ned i sidan med ett enkelt
och vackert
rosettarrangemang — mycket mjukt och
verkningsfullt i sin
skenbara enkelhet. En chic för-
middagsklänning,
té-klänning eller vad man
vill är den andra
modellen med överdel i
gulgrönt och kjolen i
svarta, plisserade och
uddade volanger, en
förtjusande klänning på
en slank figur. Vidare
må så gott ske kan i
ord beskrivas en
Le-longmodell av svart
crepe satin — detta
verkligt underbara tyg —
med lång ärm, blusande
överdel och kjolens
framvåd i en yvig,
mitt fram nedhängande
klock, öppen över en
rosafärgad
underklänning. Klocklinjen ~på
framvåden gick för
övrigt igen på en hel rad
modeller liksom den
lilla eleganta snibben
från halslinjen och ned
mitt i ryggen. Denna
klänning med sina
vackra linjer var närmast
vad man skulle vilja
kalla »nedrigt flott». En
liknande modell i sam- Stilklänning från Engelska skrädderiet.
ma material fanns även
i en färg, som påminde om lingon och mjölk men som var
syn-nerl’gen klädsam. Slutligen sågs ett par utmärkt vackra saker
i sammet: en mörkröd förmiddagsklänning av enklaste snitt med
några av de moderna, stora strasstenarna i sidan och med
framvåden skuren i ett par stora uddar, vilket gav ungefär samma
effekt som klocken; vidare ett par Chanelmodeller, en i djup
mörklila sammet och en charmant sak i lättaste svart, där det
oumbärliga »sjoket» i sidan icke var något sjok utan ett
minutiöst arbete av hopfogade, smala, mot ändarna sig utvidgande
remsor av tyget, samt slutligen en vackert himmelsblå klänning
med sällsynt vackert mönstrade strassbroderier kring midjan
och urringningen samt ned i sidan. Det är för övrigt glädjande
att man numera använder den onekligen mycket effektfulla
si-milielegansen med måtta och smak i stället för att som förut
var fallet översålla klänningarna med de gnistrande stenarna, så
att resultatet mest av allt liknade cirkus- eller varietékostymer.
KÖPENHAMN. — På Betty Nansen-teatret har nyligen
framförts en fars med titeln En kolossal Hemmelighed av
Christen Hansen. Författaren, som enligt kritiken har utpräglat
sinne för det kuriösa och kan taga sina medmänniskors små
löjligheter på komet, lyckades med första akten, som rullade
upp s g friskt och muntert och charmerade med kvicka och
originella repliker, men mot slutet körde han ohjälpligt fast och
icke ens det briljanta framförandet kunde rädda stycket.
J ... .... ,
/D r i (7° ’ är och förblir
2 J) lOTTS Cj 6 d e t b ä s t a.
i T- T’n^T/^’NT år våridens största och
\ 1—<J-.hr 1 W-LN förnämsta ^éfirma.
J.............. ................................
711
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0711.html
