Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 23-24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
imiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN ........................................................................................................................................mi.....................................
PUBLIKGUNSTLING
I GÖTEBORG
Operetten är ett otacksamt gebit
i det avseendet att den ger inte
stort svängrum för en
individualitet. I synnerhet inte för den som
skall fladdra kring i den
moderna dansoperettens virveldans och
egentligen knappast har annan
uppgift än att lysa, blända och
skapa glädje för stunden. Så mycket
mer anmärkningsvärt är det, när
man inom det facket råkar en
artist med ambition och förmågan att
i varenda en av dessa
schablone-rade, på varandra kalkerade
sprall-roller omsätta ett uns av
personlig karakteristik och litet innehåll
ur den egna fataburen. Det är i
själva verket en stor konst. Greta
Söderberg kan den.
Hon har på de sju år hon
tillhört Stora Teaterns ensemble
visat detta i mer än en uppgift. Det
är svårt att säga, vilken man skall
sätta främst. Hennes Charmia i
»Kleopatras pärlor» var
förtjusande i all sin naivitet, hennes
omedelbara backfishprinsessa i »Hans
officiella fru» var en strålande
uppenbarelse, hon har spelat i
»Boc-caccio», och hon har gjort Wally
i »1001 Natt» av Strauss, en skälmsk,
blond wienertös, expert på
charle-ston, black-bottom och »Det» i
mycket hög grad. För att inte nämna
den charmanta furstinnan
Borghese hon framställde i »Teresina»,
damen med det korsikanska
blodet, förförisk och förledande och
inte så noga med medlen.
Skulle man börja räkna upp de
roller i vilka hon glatt
göteborgspubliken, fick man hålla på länge.
Låt oss inte trötta oss med det, hur
angenämt det än kan vara att
återkalla dem alla i minnet. Det räc-
(j pctcl SöderSevg i Ö it s e n o c f) en natt på Stona teatern
— Å, vi gjorde det så trevligt vi kunde för oss, min mamma
hade skickat både lutfisk och julkorv, julskinka hade vi köpt här
— det gick för resten åt två stycken av den sorten, ty vi hade
samlat omkring oss en hel rad unga, hemlösa konstnärer och
andra, tillsammans en 13—14 stycken, för att fira julen med oss.
Den första snön föll också precis till julafton och förhöjer ju
alllid stämningen. Först sjöng vi religiösa sånger — för så vill Ivar
ha det — och sedan blev det riktigt muntert. Vår lilla tyska
barnjungfru var utklädd till jultomte, och Ivar bryggde glögg
så att han nära på blev lite lurig bara av ångorna!
— Alltså kan man säga att det icke är någon fara för
svenskhetens bevarande hos familjen Andrésen?
— Säkert inte, fast det förstås, vår lille pojke talar ju inte ett
ord svenska nu för tiden; bara på detta år har han blivit totalt
förtyskad! Han förstår visserligen när vi tala svenska till
honom, men det är mycket svårt att få honom att själv uttrycka
sig på svenska.
Vi förutspå att unge Andrésen kommer att utveckla sig till ett
språkgeni — nu har han tyskan klar, och nästa gång blir det väl
engelska eller ska vi säga amerikanska? Newyork,
Metropolitan .... Och så börjar de husliga svårigheterna igen för lilla fru
Greta! Babettc.
i..........1.......1..........................
Astrid Afinlström <®, Cso
MO0ESALOKG
E$ålblli©ä®]}£sjga>.4. IS Si©ffiB&!hio!latr»
753
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
