Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYÅRSÖNSKNINGAR TILL THALIA
Vad bör man i första rummet önska Thalia för 1928?
Ett svar ligger nära till hands: förbättrad hälsa. Det är
ju den värdefullaste av timliga gåvor för oss alla, ty som
gamle Stiernhielm säger: allt annat är intet, där hälsan
är intet.
Nu äro ju emellertid meningarna synnerligen delade
både om de sjukdomstecken som den höga damen lagt i
dagen och om de lämpligaste kurerna. På en punkt
tror jag emellertid att man kan komma tämligen
överens: symptomen ha som oftast haft ett avgjort tycke av
kassafeber. Och hur botas en sådan bäst och effektivast?
Med publik.
Det är min uppriktiga önskan att Thalia skall få
tillbaka en del av den publik, som Filmia lockat ifrån
henne.
Och detta inte bara för Thalias egen skull. Utan
framför allt därför att hon i stort sett alltjämt representerar
europeisk kultur, medan Filmia är amerikanska.
Konkurrensen dem emellan är ett led i den aktuella
kulturkampen — kanske den största sedan Europa tog
ledningen från Asien.
När under Sacco-Vanzetti-rabaldret massmöten på
tiotusentals personer fattade resolutionen att bojkotta
amerikansk film, var det inte fritt att det klack till av
glädje någonstans inom mig. Folket behöver ju panem
et circenses. Och alldenstund en europeisk film alltmera
börjar bli en raritet åtminstone på Stockholmska
biografer, så kunde man kanske ha skäl till den förhoppningen,
att några av dessa tusental skulle släcka sin törst efter
skådespel på teatern.
Men det var nog förhastat. Jag har ibland en känsla
att jag är den ende som obrottsligt upprätthållit
bojkotten.
*
Vem skall man önska Thalia till premiärminister, h. e.
chef för nationalscenen?
De nominerade kandidaterna äro inte få. Skall man
välja en dramatisk författare, en skådespelare, en
museiman som skriver om konst eller en museiman som en
gång spelat teater — eller kanske rentav en man med
praktisk affärsblick och organisationsförmåga? Det
senaste kanske när allt kommer omkring vore den allra
bästa lösningen: en administrativ chef och en konstnärlig
ledare. Som den konstnärlige synes då givetvis doktor
Lindberg självskriven och redan varm i kläderna ...
Doktor Lindberg är emellertid en blygsammare
person än man i allmänhet förmodar. I ett brev till
Scenens redaktör har han kraftigt avvisat varje
misstanke om att han skulle på något sätt vilja tillvälla sig
något ledarskap vid Dramaten. (Samtidigt har han
bemött signaturens anmärkning att det dröjde så länge
innan vi fingo se Oscar Johansson och Hedquist på sce-
nen. I förra fallet har han rätt, i det senare framhölls
uttryckligen att det gällde den publik, som stod utanför
klubbteatern.)
Som Svenska Dagbladet också berörde i en ledare,
skulle dessutom en sådan uppdelning av makten kanske
pinsamt erinra om Långbro... och Dramatiska teatern
är ju i alla fall inte något sinnessjukhus!
Skall man utse en skådespelare, bör det naturligtvis
vara en man, som inte har alltför eruptivt temperament
och stark aptit på de stora glansrollerna.
Någon sådan har emellertid inte blivit nämnd.
Väljer man en dramatisk författare, ligger risken nära
till hands att han med förkärlek kommer att uppföra
sina egna pjäser (vesligia terrent).
Vad beträffar Ernst Didring — vilken dokumenterat
sig som en fast vilja och en organisationstalang — så
spelas han ju emellertid ändå, och ett par av hans
stycken ha hört till de stora publiksuccéserna.
Med tanke på att Dramatiska teaterns chef åtnjuter en
lön av 12,000 kr. om året, förutom 3,000 i representation
— belopp som framkallat allmän häpnad — torde det
kanske inte finnas så många som reflektera på sysslan.
Ställningen påminner om den gamla revyvisan:
I Vaxholm Ijänte en flicka skön
för mycket ovett och liten lön —
Hur mycket bättre ha då inte flertalet av de ordinarie
teateranmälarna det förspänt!
Anmärkningsvärt är för övrigt att man bland de
föreslagna endast finner en hedersdoktor. Det är ju rent av
osvenskt.
Men kanske beror det på, att man inte vågar erbjuda
promoverade personer en så torftigt avlönad plats. Det
får väl bli någon person med en god biinkomst...
*
Till slut skulle jag önska att våra lagstiftare skulle finna
det på tiden att ge Thalia ett kraftigt handtag. Inte
genom några nya statsanslag eller understöd i annan form,
utan helt enkelt genom att bevilja henne rättigheter.
Det ligger ingen rim och reson i att en dam av
hennes rang inte skall få lov att bjuda sina gäster några
andra förfriskningar än den sliskiga blandning som
kallas leatergrogg. Det är ju att placera den publik som
sitter i teaterfoyern i en moraliskt lägre klass än den
som sitter*en trappa längre ned i kaféet och njuter av
en neger jazz till sin punsch och whisky.
Vilken skillnad på stämningen i en stockholmsk foyer
för tjugo år sedan och nu! Det är dock ett faktum att
en teaterkväll består inte bara av akter, och att försök
att spela utan mellanakter ha slagit illa ut hos oss. Ofta
är ju också pjäsen av sådan art, att man kan behöva
något styrkande för att hålla ut.
Foz* varje dag som går blir konkurrensen skarpare inom.
alla brancher tip top kvalitéer till billiga priser är dagens
lösen. Xara 8 olika théer- begär av Eder handlande att
fä se vår katalog och prislista - i 32 olika förpackningar
borga en för alla och cdla för en för vårt motto:
Endast det bästa är gott nog /
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:11:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/scenen/1928/0050.html
