Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.....inni.....ii... SCENEN ........lim...min
CANDIDA PÅ OSCARSTEATERN
Av ARTUR MÖLLER
LP a ufin a ffBpunius i iiteCroffen ocl? (Jösia C finan
som ’Phlarcffbanffs i G an di da
Det är visst Per Hallström som hasarderat det något
förbluffande påståendet, att Bernard Shaw är vår tids
Voltaire. Det är ju inte omöjligt att författaren till
Can-dide skulle ha uppskattat några av de elakheter som i
C a n d i d a gå ut över prästen såsom sådan; och dock
har denne präst en i den berömde irländarens ögon
oerhört förmildrande omständighet: han är socialist.
Fullt sannolika klingade inte alltid hans repliker — Shaw
glömmer inte effekten av en svordom — för våra öron,
och särskilt den första dialogen med svärfadern är
knappast möjlig — annat än på engelska.
Det var Hugo Björne, som fått pastorns stora roll, och
man kan utan överdrift påstå att han klarade den över
förväntan. Det forcerade, ibland något klintbergska, som
kännetecknar hans diktion, det nervöst knyckiga,
understruket manliga i hans sätt blev här i flera scener en
verklig tillgång. Han bullrade knappt mera än nöden
krävde, och övergången från solig tvärsäkerhet till
frätande tvivel gavs med övertygande nyansering. Det är
troligt att typen blev just så pass förbryllande och halft
antipatisk som författaren velat.
Pauline Brunius, i en huslig prästfrus enkla
uppenbarelse och .långa kjolar, hade en strålande kväll. Candida
är en anglosachsisk produkt: ett i förhållande till mannen
högre väsen, som mitt i allt stöket rör sig i en ideellare
sfär och intuitivt förstår eller genomskådar sina
med-spelande. Inför henne bryter satirikern sönder sina pilar.
Hon skall vandra bland de dödliga omgiven av ett
skimmer av ömhet, medkänsla, fin ironi, oförstörbar inre
ungdom och renhet — hon heter inte Candida för inte —
och kring fru Brunius svävade verkligen ett sådant
skimmer.
Hennes unge adoratör, earlen som sover på kajerna
och skriver vers, är kanske pjäsens otroligaste figur. Han
förkroppsligar en äkta Shawsk idé: människan utan varje
fläck av konventionell lögn eller social hänsyn, poeten
som säger vad som faller honom in. Regissören. Gösta
Ekman, hade inte väjt för denna vanskliga uppgift, där
han fick ge ett nytt prov på sin ingivelse och mångsidiga
virtuositet. Men nog blev mr Marchbanks ibland något
för ljuv och infantil, även för att vara adertonåring
och poet.
Nils Wahlbom hade som svärfadern fått hand om
farsinslaget i stycket, och han hade naturligtvis tagit vara på
möjligheterna. Hans bonjoursvit är värd ett
hedersomnämnande; den gav en fläkt av kulturhistoria.
Att Esther Sahlin också kan segra i ärmskyddare och
långa kjolar visade hon som pastorns blygt förälskade
maskinskriverska. Kanske var denna studie en av de
bästa hon någonsin gjort, komisk och innerlig på samma
gång. Hennes rodnad, hennes kamp med gråten röjde
ett fenomenalt herravälde över de fysiologiska
reaktioner, man i allmänhet betraktat som ofrivilliga. — Ragnar
Billbergs adjunkt fyllde sin plats i ensemblen.
Skall försöket bli en större framgång än det blev för
Dramaten på sin tid? Det vore ingen liten triumf för
regissör och aktörer, ty Candida har åtskilliga svagheter.
Mr Shaw är inte alltid så kvick som han tror, hans
ly-rism blir ofta mer än lovligt banal och det är sannerligen
inte bara pastorn som förtjänar epitetet pratmakare.
Hela denna historia med torkan i teaterrestauranterna
är ju bara en reminiscens från krigsåren, som en
liknöjd slentrian låtit stå kvar medan andra försvunnit.
Man kan invända att den ingenting har med konstnärliga
syften att skaffa. Men vad var det vi först och främst
önskade Thalia, för att hon må bli riktigt rask och nyter?
Publik!
Mr Ernst.
De tre
fullträffarna
f
ur nyårsrevyerna
För piano eller orkester i Bok- & Musikhandeln.
Mn det nå’n som sett Alaria? (Odeon-Revyn)
Musik: Helge Lindberg. Text: N. G. Granath.
K. Jl. K.-Valsen. (Karl-Ewert-Revyn)
Musik: Nils Landin. Text: Karl-Ewert.
ingen än som han. (Folkteaterns Revy)
Musik: T. Cassel. Text: Vald. Dalqnist.
REUTER Sb REUTER. STOCKHOLM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
