- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1928 /
92

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag däremot fick börja i operaskolan hade just fem
tenorer på en gång dragit sina färde, nämligen Bertil
Wallroth, Torsten Lennartsson, Knut öhrström, Gustaf
Rödin och Folke Andersson. Den senare har förresten
alldeles övergivit operan och har i stället en liten gård
nere vid Eskilstuna och två kor... Att han har en viss
klockarkärlek kvar för scenen bevisar dock, att han givit
sina kossor namnen Rosina och Nemea — efter
hjältinnorna i de två operor, där han hade sina bästa partier.

— Ni har naturligtvis alltid tänkt att ägna er åt sången?

— Visst inte! Jag låg nere i Lund och studerade till
lärare — jag har för resten tagit folkskollärarexamen —
och hade inte en tanke på att någonsin visa mig på
scenen. Ja, när jag gick i 7 : 1 hade jag för resten planer på
att ägna mig åt ett ännu allvarligare yrke... Men jag
har ju sjungit sedan jag var liten pojke; när jag var 9
år brukade jag briljera på skolavslutningarna med
sopransolo. I Lund kom jag in i studentsångarkretsarna
och var med på Fader Bergs sångarfärder som solist,
det var för övrigt under en dylik färd till Stockholm som
jag för första gången kom i kontakt med John Forsell.
Men på den tiden talade jag ju en skånska, som kunde
komma håret att resa sig — jag är nämligen från Malmö
— och nu sedan jag kommit från det tycker jag själv
att det låter förfärligt. Det var minsann inte så lätt att
lägga bort det; att jag lyckats så pass som jag har, är
till en del fru Karin Swanströms förtjänst, som gav mig
lektioner i talteknik.

Där ha vi förklaringen till hr Beyrons vackert
rullande r-r-r!

— Och ni studerade naturligtvis sång jämsides med
un i versite tsstudier na ?

— Ja, jag reste in då och då till professor Lincke i
Köpenhamn, och under ferierna, som jag brukade tillbringa
hos släktingar i Tyskland, passade jag också på att
sjunga för professor Bachner i Berlin.

— Men hur kom ni då in på den sceniska konstens
törnbeströdda stig?

— Det hände under Fader Bergs avskedsturné till
Göteborg sommaren 1923. Då kom jag nämligen
tillsammans med Oskar Textorius och direktör Bergman vid
Stora teatern, och särskilt den sistnämnde var angelägen
om att jag skulle försöka min lycka på tiljorna. Nå, jag
hade ju ingenting emot att provsjunga — bland övriga
adepter vid detta tillfälle befann sig för övrigt Aroldo
Lindi – och att det utföll till domarnas belåtenhet visade
de genom att bjuda mig på middag, när persen var över.
Men det blev ändå inget avgörande den gången utan jag
återvände till Lund och studierna och tänkte inte vidare
på saken. — Men en vacker dag i början av höstterminen
får jag ett lakoniskt meddelande från Stora teatern: Kan
ni sjunga in »Zigenarbaronen» på 14 dagar? Det var
klart jag både kunde och ville — och så var debuten över
innan jag egentligen hunnit fatta hur det gick till!
Under denna min första säsong fick jag även sjunga
»Tiggarstudenten», Lyonel i »Martha» och »Barberaren i
Sevilla». Lärarestudierna hade jag nu definitivt kastat över

| PÄLSKAPPOR

: samt alla de för höstens moderna PÄLSVERK, finnes i

alla kvalitéer till lägst» priser.

ERNST LUND H, KÖRSNÄR

Tel. Norr 210 72. 25 Uppland§gatan 25 Tel. 836 56.

bord, trots att mina föräldrar nog inte voro så särskilt
glada över att jag blivit »komediant». Min längtan stod
nu givetvis till operan i Stockholm. Jag vill i detta
sammanhang framhålla till vilken ovärderlig nytta
Gustaf Bergman var mig under detta mitt första år vid
scenen, då jag naturligtvis hade oerhört mycket att lära
beträffande inte minst den dramatiska framställningen. —
Men jag hade tur; redan påföljande sommar under
Nordiska studentsångarmötet i Stockholm under
midsommaren fick jag operachefen att bevilja provsjungning, vilket
resulterade i att jag fick löfte om engagemang, men på
grund av min ungdom och oerfarenhet ansågs jag ha
gott av ett år på Operaskolan först. Det hade jag också,
och vid sidan av studierna där läste jag harmonilära
och andra ämnen vid musikkonservatoriet samt tog
dessutom flitigt sånglektioner för John Forsell. För övrigt
hade jag inte varit vid operaskolan många veckor förrän
jag fick visa mig på scenen, visserligen i mindre
uppgifter, men ändå! Den verkliga debuten ägde rum den
31 augusti 1925 i min gamla roll, Lyonel i »Martha». I
september hade jag så min andra debut i »Barberaren i
Sevilla». Ja, resten vet ni.

— Kan man få lov att veta vilken av alla edra roller
ni själv tycker bäst om?

— Rodolphe i »Bohéme»! Det är en härlig roll, inte
bara sångligt utan även därför att det är en riktig
människa av kött och blod, som man kan göra dramatiskt
trovärdig — det kan man tyvärr inte säga om de flesta
gestalterna i operalitteraturen. Det värsta jag vet är att
göra sådana där mer eller mindre komiska
månskens-hjältar, som tenorer ofta måste förkroppsliga på scenen!

— önskeroller?

— Fortfarande Rodolphe — jag har ju inte sjungit den
många gånger och jag vet ingen som går upp mot den.
Puccinioperornas tenorpartier äro för övrigt de mest
tacksamma, han tycks ha skrivit dem med en ovanligt
klar uppfattning av en tenors möjligheter och han har
därmed gjort tenorerna i hela världen en stor tjänst.

— Så vilja vi till sist gärna höra, hur länge Stockholm
kan vara säker på att få behålla hr Beyron?

— Tre år ännu gäller mitt kontrakt — men sedan
lovar jag ingenting!

— Ni har haft anbud?

— Ja, jag har mottagit erbjudande från bland annat
Munchen och Wien, men det har jag ju inte kunnat
reflektera på. Och förresten har jag alls ingenting emot
att stanna vid operan här, när jag bara har tillräckligt
att göra!

Och i det fallet har operans unge hjältetenor hittills
sannerligen icke haft orsak att klaga.

Babette.

föeZkgr?

5 Regeringsgatan 5

Avdelning för konstnärligt hemarbete. Fullständig sortering
* i material för

handtryck, brokadbatik- och porslinsmåtning m. m., m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:11:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1928/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free