Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MACBETH I KJOL PÅ LORENSBERGSTEATERN
Brev från Scenens Göteborg skorrespondent
Jdinnéa Öftiff6evg orj) Gav t Ström i ’.St a c {> c t i)
Göteborgarnas Thalia har suttit över årsskiftet. Endast
nyårspremiär på två teatrar, medan i normala fall alla
konsttemplen bruka piffa upp sig med nyuppsättningar
första januari. På Folkan svek Karl-Gerhard inte
förväntningarna. Han kom med en rekordrevy, bländande
kvick, övermodigt fräck och till övermått rustad med
den ögonens begärelse utan vilken en revy intet
existensberättigande har. Lillan presenterade Storkens
vikarie som en skriande protest mot statistiken, vilken
vid årsskiftet visade, att födelsesiffran för Göteborgs
vidkommande var oroväckande låg.
Men Lorensbergsteatern och Storan vände på
fjärdingen, det är, spelade vidare på Bättre folk och
Lilla Helgonet, två feta kassapjäser, som
respektive direktioner inte hade råd att lämna outnyttjade.
Lorensbergsteatern ställde emellertid i utsikt en
nyin-studering, som var ägnad att hålla sinnena på helspänn.
Macbeth — i kjolar. Och så djärv var direktionen,
att den inte aktade för rov att förlägga premiären till
fredagen den trettonde. Skulle inte en sådan
förmätenhet hämna sig?
Givet är, att »Macbeth» inte blev det lyckokast, teatern
väntat. Det var ingen festlig premiär, trots det salongen
var fylld till sista plats. Ingen entusiasm, ingen
begei&t-ring utan mest ett enda stort frågetecken betecknade
publikens hållning. Vad var meningen? Här gingo
Macbeth, kung Duncan m. fl. högre rikets herrar
omkring inte bara i höglandskjol, det kunde man ju förstå,
utan i ordnar. Majestätet därtill i spatserkäpp. Och
betydligt mera än han visar i »Jonny», och de
ursinnes-skrän, som från många håll upphäfts mot hans
operaexperiment, torde knappast ha varit nödvändiga för att
rädda det moderna musiklivet. Förra året ärade vi
Beethoven, i år hedras minnet av Franz Schubert; om
turen en gång kommer till Ernst Krenek, lär det väl
inte bli för hans »Jonny».
Wienoperan hade på nyårsaftonen gjort minst lika
mycket för verket, som om det varit en festföreställning
med »Trollflöjten». Den bekante modernisten professor
Strand hade åstadkommit förbluffande
Ilollywood-effek-ter, som styckets uppsättning kräver. Hr Jerger var
musikaliskt och fysiskt vig som Jonny och fru Vera
Schwarz vad hon skulle vara: den charmanta
sångerskan. Hr Heger — som alltid får trollkonsterna på sin
lott — landade lyckligt den föga tacksamma
dirigentuppgiften, vid vilken Wiens filharmoniker som vanligt
gav ett kraftigt stöd.
* •
Hur operettmässig Krenek än må te sig i »Jonny»
öppnar sig ett stort svalg mellan honom och — Robert
Stolz. Det gör mig ont att behöva nämna dem på samma
dag, men nöden har ingen lag.
Libretton i Stolz’ nya operett D i e e i n z i g e Nacht.
med vilken Carl-Theater firade sitt 80-årsjubileum, har
Leopold Jacobson och Rudolf österreicher till pappor. De
äro ju båda kända som tränade lustspelsfäsörer, och
måhända bör man skriva den nya operettens stora
framgång på deras konto. — Handlingen är operettenkel och
tilltalande: en berömd konstnärinna, förkroppsligad av
Emmy Kosary, stiger för en natt ner till sin gamla
modelltillvaro, återfinner sin älskade och — behåller honom.
En djurmålare, hans lilla blomsterflicka och en lurad
furstlig älskare bilda det komiska inslaget.
I fråga om Stolz’ musik kan blott sägas, att den säkert
kommer att bli populär i danssalen och från
restaurang-podiet. De båda duetterna »Viele Männer durften
nip-pen» (black bottom), »Eine einzige Nacht» (blues) och
schlagern »Daisy am Zambesi» torde väl f. ö. redan vara
i Stockholm vid det här laget. Robert Stolz har ett visst
berlinskt kynne i sina »schlager», och han försmår,
måhända med avsikt, att stiga upp till de musikaliska
höjder, som emellanåt bestigas av t., ex. Lehår, Kalmån och
Leo Fall. Han ger operetten, som roar utan s*ora poser,
och detta är väl just skälet till hans senaste stora
framgång.
LRUtieSolaget
^of)n CV. JGöfgren $ Go. [
Siden-, tf/ffe- ocf) fBomuffstyger
fFnedsqatan 3 — Sioc(tf)o(m
BÅLBLOMMOR
EMELIE
Störstd urval
Lägsta priser
Ä Q U I S T & C:o
Birger Jarlsgalan O, Borasgatan 20 D, Qötgatan 40.
ARTISTRABATT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
