Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN EXCELLENS I FRACK OCH STRASS
Hrausz’ först/ingsoperett blev en succes för Vasan
Den franska aeran på Vasateatern blev icke lång. Efter ett
par veckor måste monsieur Yvain stryka på foten för
ungraren Michael Krausz, vars succésoperett Hennes excellens
framfördes med pukor och trumpeter. Och det är inte tal om
annat än att den unge musikern, som egentligen är en allvarlig
symfoniker fastän han nu förvånat världen med en operett, är
väl värd den framgång detta hans första »lätta» opus rönt på
kontinenten. Man märker väl den skicklige instrumentalisten,
och att han är en pustans son förnimmes även i de eldiga och
medryckande melodierna, av vilka bland annat en tango redan
hunnit bli en stor schlager. Den tränade librettofirman Schanzer
och Welisch har denna gång funnit ett originellt uppslag, som
givit stoff till en briljant första akt, en god ehuru något för
lång andra och en mattare men kortare tredje. Vad slutligen
angår Vasateaterns framförande av operetten ha dagspressens
kritiker givit både positivt, komparativt och superlativt beröm
— till det senare må räknas den kritiker, som påstod
Vasateaterns ensemble vara den bästa norr om Donau och Margit
Rosengren Europas främsta och mest charmerande
operett-konstnärinna. Det är bra oförsiktigt att säga så, följden blir
naturligtvis att en vacker dag är vår unga primadonna sin kos
och så sitter vi här med lång näsa! Kalla henne däremot gärna
Sveriges bästa — ty i likhet med Cesar är hon nog hellre den
första här än den andra i Rom.
När ridån går upp står man inför drottningen av Silistrien,
som just tar emot det ungerska sändebudet, den stora
kvinno-tjusaren greve Tököli, som blivit sänd för att med det
samtidigt väntade turkiska sändebudet utkämpa en diplomatisk
strid om en handelstraktat med Silistrien. Turkiets
representant låter emellertid majestätet vänta på sig — och detta får
sin naturliga förklaring, när denna representant omsider
anländer, det är nämligen en kvinna! Så fort hon gör sin entré
i en högst charmant diplomatfrack av siden med plisserade
benkläder, har publiken klart för sig att Ungerns sak är
förlorad. Det är alltid ett svårt problem för en dam att klä sig
i maskulin dräkt och ändå se elegant ut, men fru Rosengrens
habit i tjockt svart taftsiden, utförd av N. K:s herrskrädderi,
utgör säkerligen den lyckligaste lösningen på detta problem i
sin finurliga blandning av kvinnligt och manligt. Fracken var
framifrån sedd fullt korrekt, medan däremot skörten ändrats
litet med ett rosettarrangemang i mer feminin stil, och de
eleganta benkläderna, med plisseringen sammanhållen i
neder-kanten, påminde starkt om den excentriska modenyhet, som
under namn av »byxkjolar» lancerades för en 17—18 år sedan.
Vit crépe de chineblus, silverlaméväst, ett blått diplomatband
och gnistrande strassdekorationer på frackuppslaget, koketta
svarta sidenskor och en elegant svart hatt med bukett av
esprit och ett stort strasspänne mitt fram. Att den gode
grevens politiska stridshumör svalnar en smula inför allt detta
är ju icke ägnat att förvåna, och då den diplomatiska
förtju-serskan i senare delen av akten uppträder i full och raffinerad
kvinnlighet, bestående av en ovanligt lyckad toalett från
Augusta Lundin av ljusgrön tyll, broderad med silverpaljetter
Söker Ni en kvalitetsvara elegant utförd
till moderat pris vänd Eder då till
BRÖDERNE ELMÉR
PÄLS- o. DAMSKRflDDERI
GREVTUREGATAN 24 All
och med fyra klockskurna isättningar av tunna, täta volanger,
blir han nästan groggy i första ronden. Hans förutseende att
redan första kvällen inbjuda hennes majestät drottningen till
helt privata underhandlingar i sin villa blir till ingen nytta
tack vare fiendens väl underrättade spionagesystem. Dess
villiga verktyg är grevens livhusar, vars liv en gång räddats av
den sköna turkinnan och som därför naturligtvis är hennes
slav.
Andra akten försiggår i grevens villa och börjar lovande.
Greven sitter mol allena efter ha skickat bort sitt tjänstefolk
och fantiserar vid flygeln i väntan på drottningen. Men i
stället anländer hela Silistriens »societet», som genom en listig
fint av tuikinnan fått sina bjudningskort till mottagningen
daterade en dag för tidigt. Han försöker bli av med dem och
skyller på sitt obefintliga tjänstefolk, men på den alltid
slagfärdiga gesandtskans inrådan ta gästerna själva hand om
servisen och bereda sig på en rolig afton. Den sköna Dschilli
Bey är i denna akt klädd i en turkisk dräkt med
guldlamé-byxor, jacka av orangefärgad sammet, broderad med pärlor
och grönt skärp med guldtovsar samt guldturban med lång
chiffonslöja på sitt intelligenta huvud. Hennes
förförelsekon-sler ,göra greven ganska matt, men i ett förnuftigt ögonblick
passar han ändå på att instruera sin livhusar att taga bort
alla ljus och skruva av den elektriska belysningen för att
dymedelst få de ovälkomna gästerna att ge sig av innan
drottningen kommer. Det lyckas visserligen, men dessförinnan byter
den förslagna Dschilli Bey kläder med livhusaren, som ger
sig iväg strax innan drottningen slutligen anländer. Greven
känner redan slaget vunnet och ringer på sin livhusar för att
bjuda majestätet på ett glas Clicquot, men då den falske
betjänten inträder blir han så totalt konfunderad att han tappar
bort hela sin både diplomatiska och manligt tjusande förmåga,
varför drottningen förargad drar sina färde igen.
Upplösningen i sista akten vilja vi icke förråda men notera i stället
den sköna intrigantens välgjorda dräkt — även den från
Augusta Lundin — bestående av klänning av rosa georgette
med hela nederdelen arbetad i uddar, broderad med guld och
pärlor, samt därtill en ärmlös, i midjan åtsmitande kappa ar
samma material, besatt med mullvad.
Som ovan nämnts hade Margit Rosengren i titelrollen en
verklig bravuruppgift, som hon också gestaltade med charm,
temperament och beundransvärd teknik, icke minst sångligt och
plastiskt. I Carl Struve hade hon också en ovanligt välljudande
motspelare. Det är med glädje man hälsar hr Struve
välkommen åter på stockholmsscenen. Hans aktion är sympatiskt
måttfull och hans röst har en för operettscenen mindre vanlig
klangprakt, som han särskilt briljerade med i första aktens
balladmässiga aria. Sigurd Wallén hade gjort en saftig
karikatyr av sin berlinske generalkonsul och innehavare av ett
danspalats, medan Elsa Wallin och Lars Egge slösade med sitt
goda humör och sitt skickliga bensprattel och fick lov att
vara förälskade utan att bekymra sig om politiken. Undras
om inte Schröder-genren rent av är hr Egges rätta gebiet —
IDAR BROMAN
11 A NYBROGATAN
Tel. 752 16
ROBES ET MANTEAUX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
