Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sinav JBavson
som £Don OarCos i ödets makt, den unge sångarens senaste parti på operascenen, varmed
(jan skördat vackra fovord
— Men Menneske, vet De da ikke hvor mange Tusinde
Kroner jeg har fortjent paa det Stykke!
Här i Stockholm firar åtminstone Oscarsteatern
hund-raårsminnet genom att ta upp Björnsons Daglannet.
Vilket för en annan anekdot, med alla kriterier på
sanningsenlighet, i mitt minne.
När statyerna framför Nationaltheatret av den norska
dramatikens båda stormän — de två Dovregubbarna
som Strindberg kallade dem — blivit i vederbörlig ordning
ning avtäckta, gick Ibsen dit en dag under sin
morgonpromenad och tog dem i ögonsikte. Med bistert rynkade
ögonbryn gick han först runt sitt eget bronskonterfej.
Men hans uppsyn ljusnade när han ett par minuter
granskat sin gamle medtävlare, och de kringstående lära
ha hört honom tydligt yttra:
— Björnson er værre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
