Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STJÄRNTURNÉER OCH LANDSORTSTEATER JUST NU
Brev från Scenens (Jppsalakorrespondent
Att proletera i fråga om »landsortsteatern» är svårare
än allt annat profeterande. Det problem, som den
provinsiella teatern alltsedan den gamla goda
landsortsteaterns död omkring år 1914 utgör, det blir ej löst, förrän
stadsteater- (eller kretsteater-) idén realiseras, något som
förresten sagts i dessa spalter åratal tillbaka. Tar man
emellertid interregnum, som det nu är, och accepterar
termen landsortsteater, måste man säga, att
landsortsteatern just f. n. utvecklar en ovanlig livaktighet.
Hela hösten låg teaterverksamheten hart när nere, här
i Uppsala voro föreställningarna lätt räknade; de
initierade påstodo, att staden ej sedan 1895 haft en så
utomordentligt mager säsong. Men plötsligt och lustigt
började med det nya året friska vindar att blåsa.
Kulissdammet på gamla chåteau Barowiak virvlas åter upp,
det vädras titt och tätt i salongens förgångna
andraklass-grannlåt. Vi äro bara ett stycke i februari, men
representationerna äro redan flera än hela förra terminens.
Vad bjudes landsorten då just nu? Jo, först på en
stjärnturné, som går för pukor och trumpeter. Gösta
Ekmans geniala poetyngling i Shaws C a n d i d a
beundras förstås, omåttligt och med all rätt. Turnén är
förresten bra sammansatt, och att fru Dora Söderberg blir
en litet väl snäll och lantlig Candida — utan ett uns av
»den farliga Candida», som nog Shaw vill ha med —
förlåter man gärna, för så intagande är hon i sin
mildögda huslighet och sitt köksförkläde.
Till stjärnturnéerna får väl också räknas Naima
Wif-slrands med Drottning Helena och en färggrann
reklamaffisch med »århundradets entréapplåd». Här blev
det ganska minimala applåder från en halvtom salong
och öde första rad, pjäsen föll till marken, primo
amo-roson läspade och fru Naima föreföll trött och uttråkad.
(Vilket man väl förstår.) Man minns i alla fall en bra
sak från kvällen: sällskapets dansflickor gjorde skäl för
namnet, de voro — mirabile dictu — både unga och
nätta. Man slapp här för en gångs skull de resande
operettsällskapens vanliga medelåra balettdamer, med de
trötta sömmerskeansiktena och de bastanta
husassistent-benen.
Allan Ryding har kallats landsortens Ranft. Den
rikliga Ranft har ju detroniserats en smula, men dir.
Ryding har stått sig bra. Han torde vara den ende av de
»gamla» teaterdirektörerna, som lyckas alltfort. Och
lyckas så bra, att han den här säsongen har två
turnéer ute, betänkt på att starta en tredje. Själv spelar
den store direktören Oxenstierna vid sin
Strindbergs-turné med Kristina. Han gör det förstås
vederhäftigt och med hela sin direktörsmyndighet. Den utmärkte
sin kända vitalitet. Gösta Lycke hade inte mycket att göra av
sin markis, men Texas Joharmeson förtjänar beröm för sin
charmanta matrostyp. Wilhelm Prince.
-f............................ ....... 1 ............"".....
3 Damturk i Sturebadet Dambastu i Sturebadet
\ varje tisdag och fredag 2: 50. alla dagar 1: 50, 3 damer i
5 bad 10 kr. sällskap 3 kr.
Många kvartslampor, 1 kr. i samband med bad
Yppersta skönhets- och f öry n gr in gsm e del
hr Hugo Bolander finns också med, i egenskap av
regissör, och som sådan förstår han att händigt klara av
det hela trots små scenutrymmen och ett minimum av
»uppsättning». Attraktionen med *** på affischen är
sedan Harriet Bosse. Hennes Kristina har ju Stockholm
ej — ännu! — sett, men den utomordentliga prestationen
är väl känd sedan Göteborgspremiären. Från
representationen på chåteau’et etsade sig särskilt slutscenen fast:
kungligt rank och värdig ännu i sin förnedring, med
flammande ögon och en stämma, som gäll och
skrikande höjde sig till patos, fylld till randen av lidelse
och förtvivlans förakt, utan att ett ögonblick brista, och
med händerna krampaktigt gripande om den
nedgli-dande hermelinsmanteln — det blev drottningen!
Rydings andra turné spelar Mysteriet Milton
och gör naturligtvis succés. Tre av de uppträdande
herrarna äro förtjänta av beröm på detta fina papper,
nämligen herr Erland Bentzen, Edw. Danielsson och Magnus
Kesster. Signaturen såg med särskild rörelse hr
Danielssons polisläkare — det var som om ens gamla
matematiklärare stigit upp på scenen, i sin sjafsiga, dåligt
upp-hängslade habit och med sin halvgapande mun, sina
tvära huvudkast och sin hasande gammalmansgång,
hälften narr, hälften snille. Hr Kessters lyckade bovmask
kom sedan mången spotsk och shinglad fröken att rysa
till en smula, »för så spännande var det». Fröken
Anna-Lisa Rydberg hade ingenting att göra men verkade
behaglig. Pjäsens andra Anna-Lisa, den söta och duktiga
fröken Ryding, var så förtjusande i röd klänning och sä
rar, när hon försökte säga stygga svärord. Men en
storförbrytares älskarinna som inte kan säga ens: tusan (än
mindre förbannat) är förstås otänkbar. När får fröken
en roll av pappa, som passar, och som gör rättvisa åt
hennes talang?
Gamle och om »god teater» högt förtjänte Knut
Lindroth har framgång med Det gamla spelet om
Envar, däremot har den ej alldeles okände Olof Hillberg
spruckit på ett bondförsök att spela Mäster Olof.
Viljan att hålla den stora repertoaren är nog
berömvärd, men något därutöver får man (d. v. s. publiken)
väl ändå kräva. Ett låt vara välment misshandlande av
ett mästerverk är i alla fall ett — misshandlande. Och
det är ej med maskerad buskteater inomhus, som
landsortsteatern skall »höjas».
I en kommande krönika något om Ranfts
operettturné, Skådebanan och ett par andra turnéer. Uppsala
går nu närmast i väntan på de
strindbergsföreställ-ningar, som dir. August Falck med Gamla Intimans
ensemble den 5—8 mars skall ge här, på inbjudan av
Studentkåren. Säkerligen kommer uppsalapubliken att
tillbörligt uppmärksamma detta intressanta, man kan säga
unika teaterevenemang.
Uppsala i februari 1928. Pir Ramek.
Zadig” på en rakcréme
den, Barberin, på Skäggbotten.
Idealmedlet, utan vatten, utan besvär.
M. Z a 11 i cj, Malmö
H. M. Konungens Hovleverantör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
