- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1928 /
162

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.......i..i....... SCENEN 11.............i.mm.mim

FEBRUAR I T EATER I GÖTEBORG

Brev från Scenens korrespondent

Scen6itd ur ’di

Två göteborgsteatrar spela, när detta skrives, stycken av
slockholmsförfattare. Därav en urpremiär. Bägge styckena ha
blivit publikframgångar. Så säg intet om att göteborgarna
anlägga lokalpatriotiska anti- och sympatier. Men det är sant. Vi
ha inga göteborgska scenskribenter än.

Den ena pjäsen, Hotell Fredspipan, kan skylla sin
framgång på ett sällsynt jämnt och gott utförande, den andra,
Sonja, lever trots en icke alldeles oklanderlig tolkning.
Styckenas inre styrkeförhållande framgår av denna antites.
Ryd-quists komedi är tunn, motivet är ganska billigt, dess
behandling skummar blott ytan av händelser och personnager.
Gre-venius opus ger en bild ur dagliga livet, tonfallen äro äkta,
tragedien i arbetarfamiljens två rum och kök har en inre
aktualitet, som griper oss oändligt mer än Rydquists kåsörglosor
om aktuella storpolitiska problem.

Carlo Keil-Möller ger emellertid med Lorensbergsteaterns
gedigna skådespelarstab en sällsynt helgjuten komediföreställning.
Carl Ströms amerikanare är obetalbar, Torsten Hillbergs
Pettersson, Sverige framkallar ännu varje kväll dånande
skrattsalvor i salongen genom sitt stumma spel, hr Blickingbergs lord
är engelsk ut i fingerspetsarna, eller ännu bättre ut i varje
hårstrå i den Lloyd-Georgska peruken. Hr Bengtssons tyske
doktor, Semmy Friedmans chevalereske fransman, hr
Millian-ders impulsive italienare icke att förtiga lika litet som Elsa

| TILL HUD OCH SKÖNHETSVÄRD j

J finnas inga bättre och mera uppfriskande medel än vår “CARITA“ .
i Eau de Cologne och vårt förnämliga Lavendelvatten “CARITA“ t
i De innehålla nämliden kosmetiskt verkande ämnen, vilka efter av- |
i dunstningen kvarstanna i huden, göra den mjuk ochsmidig utan att |

5 porerna tilltäppas, samt förläna den en ädel, ej påträngande doft. \

5 P» HdkdnssOIl) Eslöv» Kungl. Hooleverantör.

pa v kap t en en

Carlssons drivet gjorda unga amerikanska, dock mera
carls-sonsk än amerikansk.

Lilla Teatern har inga krafter av jämförliga mått. Märta
Hedlunds Sonja blev aldrig mer än ett redbart och ärligt försök.
Vackert så i alla fall första gången i en allvarlig roll. Men
herrsidan med Frans Oskar Öbergs Lindgren i spetsen hade ett
fastare grepp på sina karaktärer. Öbergs gamle suput och
förespråkare för det sunda förnuftet var så äkta som gärna
möjligt. Han dominerade sista akten, och skapade det goda
slutintrycket. Det är inte för mycket sagt. Hr Schedins soutenör
erbjöd ett gott exempel på en välgjord studie efter naturen»
och hr Randolfs unge arbetare kunde utan prut godtagas son»
den läsecirkelsbildade man han gav sig ut för. Fröken
Rydquists Berggrenska, slamsig och hamsig, fullbordade galleriet
jämte fröken Gustafssons näbbiga unga kontoristsnärta.

För att gå ronden har under februari Storan inhöstat två
segrar. En mycket stor med Muntra fruarna, av vilken
Kanneworff — genial uppsättning och god regi — Kielland, Åby,
Inga-Lill, Eric Zetterman, Sigrid Eklöf och Inga Peters i nu
nämnd ordning må tillskrivas äran. Nicolais opera blev liksom
»Fi-delio» en överraskande publikframgång. Ske alltså även, när
»Don Juan» frampå våren tas upp med hr Zetterman i titelrollen!

Planquettes Kaparekaptenen är senaste nytt. Lite
gammal och otidsenlig bara. Men genom Arnesens Surcouf, Greta
Söderbergs linhårige och fräknige masthuggsgamin Flageolet
och Strandmans ävenledes lokalt betonade Gargousse tycks
mu-siquelten gå en god framtid till mötes. Så långt som till en
dundersuccés lär det väl knappast sträcka sig, hur mycket man än
dundrar och skjuter i sista aktens illusoriskt regisserade
bataljscen. Låt oss förbida »Lady Hamilton»! P.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:11:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1928/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free