Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OPERÄ MASKERADEN
FRÅN DEN SVENSKA SCENEN I ÅBO
begicks fettisdagen den 21 februari under mer än vanligt stor
anslutning och som vanligt under den bästa stämning. De
Jon-Andska kineserierna gåvo allt vad man kunde önska av
färg-glädje utom den skimrande provkarta på kulörer, som damernas
och i någon mån herrarnas dräkter utgjorde. Det festtåg med
operans artister, som klockan 11,30 gjorde sin rond i salen,
skulle dock ha vunnit på något litet inslag av karnevalslynne;
som det nu var företedde den högtidliga Turandotparaden alltför
ringa rörlighet. Och var blevo de utlovade överraskningarna
av? Operabalettens medverkan var kanske mycket
underhållande för det ringa fåtal som lyckades få se en skymt av dess
uppträdande. Denna del av programmet var emellertid fort
undanstökad och sedan kastade man sig till Dick de Pauvs
synkoperade toner besinningslöst i dansens virvlar. Under de första
timmarna på dansgolvet kunde man tydligt konstatera att
trängseln var åtskilligt större denna gång än föregående år, och
icke mindre än tre kapell sörjde för att till och med den mest
danslystne kunde bli tillfredsställd. Man lade märke till dc
flesta av Operans unga artister, medan däremot scenens barn
för övrigt ovanligt nog lyste med sin frånvaro. Inga Tidblad i en
helvit orientalisk dräkt med en tunn slöja för sitt högst
förtjusande lilla ansikte, Karin Ygberg i en vacker kinesisk dräkt och
Håkan Westergren i mexikansk, eller kanske var det
cowboyhabit, voro ett par av de få. Herrar kritici voro mera
man-grant tillstädes och man lade bland annat märke till herrar
Vretblad, Atterberg och Pergament, den senare hade enligt
festens paroll anlagt kinesisk dräkt. Man spejade emellertid
förgäves efter någon särskild originalitet ch elegans bland
damernas kostymer i år, ett sorgligt fåtal verkligt vackra dräkter
spårades — ett strålande undantag utgjorde en stockholmsk
socie-telsdam i en härlig stilklänning i svart sammet med stora
blomstermotiv i vitt silke — medan man i stället fick skåda inte
så få smaklösa och vulgära »kompositioner». Av herrarna
notera vi en oemotståndlig humoristisk »gosse» i kortbyxor,
halvstrumpor och sjömanskrage samt med sandhinken i näven och
en anskrämlig barnfysionomi i ansiktet. Kungligheten var
liksom föregående år väl företrädd med kronprinsparet,
hertigparet av Västergötland, prinsessan Ingrid och den outtröttlige
dansören prins Eugen. Prinsessorna Ingeborg och Ingrid
uppträdde i silverskrud, medan kronprinsparet med uppvaktning
skrudat sig i Montmartrebohémens pittoreska dräkt. H. K. H.
kronprinsen roade sig även med att gå omkring och tala danska
för att ytterligare blanda bort korten. Språkförbistringen var
för övrigt icke ringa, vare sig den nu var äkta eller anlagd.
Den kunde också föranleda små missförstånd ibland, vilket
framgår av följande: En ung dam kvittrade med sin kavaljer,
som emellertid på grund av passerad musikalisk ljudförstärkare
eller av någon annan orsak icke uppfattade vad den sköna sade,
varför han framkastade det lilla enkla ordet: Commenl? Men
den unga damen såg förskräckt ut och svarade:
— Nej, det törs jag inte ...
Stämningen var för övrigt under de senare eller snarare
tidigare morgontimmarna ganska hög, vilket även bevisas av att
rockvaktmästarna på onsdagsmorgonen överantvardade tre
pälsar och fem hattar, som icke avhämtats ... Babette.
(Jdapia Scf)i[dQnecf)t ocf) <3t-o[ger> JBöwenadCer
i <Vad varje Q v inn a vet
Svenska teatern i Åbo har nyligen haft besök av Maria
Schild-knecht, som gästspelat i »Over evne» och i Barries roliga
komedi »Vad varje kvinna vet» . Presskritiken är mycket älskvärd
mot henne i denna roll: »Hennes ansikte skiftade i det stumma
spelet, bl. a. i de scener, där hennes kärlek lyste fram i en
blick och ett leende, där fanns intelligens och känsla, samt
något emellan gråt och skratt, och händerna talade så vackert.
Det var en hänförande tolkning av en vacker kvinnosjäl.–––-
Den unge Shand, vars tro på sig själv som himlastormare dock
ej är utan uppfattning av realiteternas värden, men naiv och
även han överspänd, spelades av Holger Löwenadler, och det
var duktigt gjort av honom. Han spelade med en hängivenhet,
som verkade övertygande; ibland litet otympligt, men det var
ungt och friskt.» Vidare medverkade fröken Dagny Stenius som
lady Sybil, Alma Berglund som den världskloka fransyskan och
herrar John Johansson, John Elfström och Thure Wahlroos som
hjältinnans fader och bröder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
