Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN UNG ARBETARE I THALIAS ÖRTAGÅRD
Alf Sjöberg, Dramatens framåtsträvande talang i karaktärsfacket
Det hör som bekant till vanligheten att slumpen
utväljer Thalias tjänare och ofta har denne utsedde aldrig
ett ögonblick tänkt sig teatern som sin kallelse här i
världen, förrän ödet sålunda helt resolut placerar honom
eller henne på de tiljor som föreställa världen. Till
denna kategori hör ^emellertid inte Alf Sjöberg, en av
Dramatiska teaterns mest intressanta och lovande unga
talanger, vilken nu med sitt framträdande som
revolutionären i Tollcrs »Hoppla vi lever» tydligt ådagalagt sin
begåvning och en för teaterungdomar i allmänhet
ovanlig äkthet i framställningen, som han även förut vid
flera tillfällen låtit ana i en lång rad andraplansroller
i karaktärsfacket. Nej, Alf Sjöberg har icke blivit av
slumpen inkastad i teaterlivet, han har under hela sin
unga levnad egentligen aldrig tänkt sig någonting annat,
även om det under skolåren officiellt hette att han skulle
bli arkitekt. Den som skriver dessa rader träffade Alf
Sjöberg i den allra grönaste ungdomen, närmare bestämt
under lästiden, men med den 16-åriga kvinnans oerhörda
överlägsenhet gent emot den 16-årige ynglingen trodde
hon aldrig ett ögonblick på allvar, att denne kortbyxade
gosse skulle kunna genomföra sina storståtliga
teaterplaner.
Ty redan då var han på det klara med att han
skulle bli regissör — observera inte skådespelare utan
regissör! Och förresten, vem ville inte till teatern, när
man var 16 år — det är inte gott att veta hur många
av de unga människor, vilka under denna vinter
penetrerade Skriften i Hedvig Eleonora församlingssal, som
närde hemliga drömmar åt det hållet... En som
däremot ganska säkert inte gjorde det, var dock
Oscarsteaterns yngsta komedienne, Elsa Lundqvist, som också
hörde till den utvalda samlingen. Men vad vi andra inte
visste det var att Alf Sjöberg inte nöjt sig med att
drömma utan redan under flera år omsatt sin entusiasm i
praktiken, nämligen såsom en mycket verksam
amatörskådespelare, -dramatiker, -scendekoratör och -regissör.
Ty så vittfamnande är hans teaterintresse. Att det gjorde
sig gällande mycket tidigt framgår också av den
förbluffande upplysningen, att unge Sjöberg det historiska året 1914
— alltså med 11 år på sin energiska nacke — vid tiden
för bondetåget och under inflytande av orosstämningen
spelade stort historiskt-socialt skådespel. Det var inte
dåligt — själv nöjde vi oss med att visa vårt
fosterländska sinne vid detta tillfälle genom att stå på
banvallen vid stambanan och vifta med en liten
julgransflagga åt alla extratågen med bönderna!
Men nu sitta vi alltså å tjänstens vägnar för att
inhämta de upplysningar om Alf Sjöberg, som kunna
tänkas intressera den stora publiken — ty den tillhör han
ju faktiskt nu för tiden. Vad har nu hänt under dessa
åtta år — åtta år, som Karl Thomas säger! Tala!
— Östra real hade ett gymnasieförbund, Edda kallat,
och där vill jag lova att teaterflugan rasade vilt med
undertecknad och Georg Eliasson, som var min
klasskamrat, som själarna i företaget. Vi spelade allt mellan
himmel och jord, både enklare små lustspel och farser
som vi ofta författade själva, och stora dramatikens
mästerverk som till exempel »Hamlet» och »Macbeth».
Eftersom jag beklädde posten som ordförande i
förbundet lade jag naturligtvis embargo på huvudrollerna för
mig själv, medan Georg Eliasson, sekreterare i samma
illustra förbund, på grund av vissa yttre förutsättningar
oftast fick uppbära damrollerna, han spelade bland
annat lady Macbeth och Hamlets moder. Regien
intresserade mig framför allt och vi spelade med
hypermoderna draperiscener. Utom de Shakespearska pjäserna
uppförde vi bland annat Schnitzlers »Den stora scenen», där
jag själv naturligtvis gjorde Konrad Herbot — det var
inte så vidare roligt att sedan i sinom tid stå på en
riktig scen, men sist på programmet! Sedan kom jag in
i en av Albert Ståhl ledd amatörteaterklubb och där
understöddes naturligtvis mina teaterfunderingar, så att
när jag slutat tredje ringen kastade jag skolan över bord
DAJOS BELAS inspelningar av SVENSKA DANSSCHLAGER äro OÖVERTRÄFFADE
Strö lite rosor. — Vintergatan.
Sista man på skansen. — Du får inte leka på våran gård, m. fl.
endast på ODEON ELETR1C SKIVOR
Största tonvolym. — Intet nålrasp. — Stor hållbarhet.
2 ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
