- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1928 /
284

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÖTEBORGSPUBLIKEN UNDER KRITIK

Tjorsten hammaren

Anade månne Albert Ranft för ett tiotal år sedan, att
han vid Svenska teatern fostrade inte mindre än sex
teaterchefer? Man kan nog våga förmoda, att han inte
hade en aning om den saken — och måhända inte de
hlivande teatercheferna heller. Någon chefsskola fanns
det inte alls vid Svenskan; vad de sex lärde av Ranft
uppfångade de nog endast genom att hålla ögon och öron
öppna, ty i fråga om konsten att vara teaterchef lärde
Albert Ranft säkert inte ut någonting.

Det var som sagt sex av hans artister, som stego till
samma rang som han själv: där var främst Tore
Svenn-berg, som under en följd av lyckosamma år lett den enda
stockholmsscen, som Ranft aldrig lär ha spekulerat på
att få dirigera, nämligen Dramaten. Där var vidare
herrskapet Rrunius och Gösta Ekman, Oscarsteaterns
chefstrio, och där var slutligen Torsten Hammarén och
Gösta Cederlund. Hammarén blev först chef för
Stadsteatern i Hälsingborg och kvalificerade sig snart som en
smidig och skicklig ledare; så erbjöds han posten som
Lorensbergsteaterns chef och flyttade dit och hans förra
plats intogs av Gösta Cederlund.

Göteborgaren på parkett är alls inte så tråkig
och svår att rycka med sig, som det påståtts.
Det är visserligen ofta en kräsen och kritisk
publik, men den är kultiverad, ofta livlig och
tacksamt intresserad, säger Torsten Hammarén,
Lorensbergsteaterns chef.

Att skildra alla dessa skådespelares öden under den
tid de voro sex chefer utan teatrar skulle vara frestande;
dessa rader avse emellertid, som rubriken angivit, att
berätta om Torsten Hammarén, hans väg till chefsposten
och hans insatser där.

Det har sagts, att det är en fördel att teaterchefen
varit skådespelare, och det egenartade har ju inträffat
att i denna stund nästan alla vårt lands scener ledas av
f. d. sceniska artister. Operan, Dramaten, Oscars, Vasan,
Komediteatern, Dlancheteatern, Södra teatern,
Mosebacke-teatern i Stockholm dirigeras alla av aktörer eller f. d.
aktörer; i Göteborg är fallet detsamma vid
Lorensbergs-teatern, Stora teatern och Folkteatern, i Malmö vid
Hippodromen och i Hälsingborg vid Stadsteatern... och som
de alla gå bra, måste ju påståendet anses ha fog för sig.

Torsten Hammarén var mycket tidigt på det klara med
att han ville bli skådespelare. Om han i unga år hade
satt sig före att även så småningom bli teaterledare är
däremot ovisst. Han tog visserligen studenten, men
därefter kastade han studieböckerna i väggen och började
energiskt studera för att komma in vid scenen. Fru
Winterhielm och Signe Hebbe gåvo honom de första
grunderna och 1907 var han färdig för debut. Den skedde
på Dramaten och blev en framgång, som ledde till
engagemang. Senare gick han över till Ranft och hade
under Svenskans sista guldålder tillfälle att göra många
och goda insatser. Han gjorde sig gällande som en
utmärkt karaktärsskådespelare och komiker. Han hörde
till denna förträffliga kategori av konstnärer, som aldrig
förstöra någonting men alltid göra något av en roll,
alltid få ut något av den, hur ringa den än må synas.

Under sina sista år vid Svenskan började han
emellertid även framträda som regissör och visade sig sitta
inne med gedigna kunskaper även på detta område. Så
kom erbjudandet till Stadsteatern i Hälsingborg, som
sagt, och med framgångar och erfarenheter bakom sig
tillträdde han så för två år sedan chefsskapet vid
Lo-rensbergsteatern.

Här ha under hans ledning framförts en rad lyckade
program, både stora klassiska saker, litterära skådespel
och komedier. Att få en pjäs att gå femtio gånger är
en stor sak i Göteborg, redan trettio är där en hög
re-presentationssiffra. Under Hammaréns egid har man
upprepade gånger nått dessa toppunkter.
Lorensbergs-teatern har förvärvat popularitet; efter en tid av
stillastående har det kommit nytt liv i dess arbete och de

POLYPHON

Det förnämsta märkei

Vårens Succés

Jag undrar, hur du ser ut när du sover

Nya Dansmelodier

Lucky in love
Doctor ordered

She is just what the
■ So blue - Breeze.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:11:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1928/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free