Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marén. Visst ha vi ofta ganska stora svårigheter, visst
få vi ligga i förtvivlat hårt, men jag tror mig kunna
säga, att vi alla göra det med glädje. Vid en scen
som denna skapas ju alltid en viss fläkt och fart
därigenom att alla få, nej måste arbeta. Och det är ingen
som har huvudrollerna på entreprenad: den, som har
en stor uppgift i ett stycke, får kanske sekundera i en
biroll i nästa. Genom att alla på detta sätt få pröva
sina talanger blir samarbetet gott och mättat av
entusiasm.
Vad repertoaren beträffar blir den självfallet mycket
växlande. Vi vilja ge program av alla möjliga slag, men
komedierna måste i någon mån komma att dominera.
För litterära program finns inte så stor publik. Vi gav
till exempel i höstas Heibergs »Kærlighedens tragedie»,
men stycket gick blott några få gånger. Men gick det
endast fem gånger här, så gavs det inte i Stockholm mer
än tio — det är alltså proportionellt sett ungefär
detsamma och för övrigt inte annat än vi väntat. Men vi ville
ge stycket, dels för att införliva även ett program av
denna art med vår repertoar, dels för att ge en för
göteborgarna ny aktris —■ fru Linnéa Hillberg — tillfälle att
framträda i en roll som låg väl till för henne.
Samtalet fladdrar hit och dit och vi komma in på den
Lindbergska epoken, en stor tid i denna teaters historia.
Och naturligtvis kommer också det påstådda Lindbergska
slöseriet på tal.
— Nå, det är nu en sak, som tål att diskuteras, säger
herr Hammarén. Först och främst måste det erinras om
att doktor Lindberg verkligen fick ganska fria händer,
han behövde icke göra några stora ansträngningar för att
få kapital att röra sig med; göteborgarna voro tvärtom
synnerligen generösa. Men i allmänhet tycks man tro, att
alla dessa penningar blåste bort som ’för vinden. Ånej,
dekorations- och kostymförråd vittna nogsamt om att så
inte är fallet. Under doktor Lindbergs tid förvärvade
teatern framför allt ett kostymbestånd, som kunde vara
en stolthet för vilken teater som helst.
— Nå — och till sist — är göteborgspubliken så tråkig,
så svår att entusiasmera, så ointresserad för teater som
det påstås?
— Å, inte alls! Det går jag inte med på! Tvärtom, jag
tror att vi kan yvas över en ganska tillgiven, tacksam och
kultiverad publik. Det är alltid roligt, när t. ex. salongens
skrattsalvor komma på rätt ställe och det är då alltid
fallet här. Att en så merkantilt betonad stad som
Göteborg kanske inte har så stor publik för litterära och
»tunga» program må vara sant, men blott till en viss
grad, ty många av våra stora, vägande saker ha blivit
vackra framgångar. Att vi däremot ha en kräsen och
kritisk publik och för övrigt också en ganska bister kritik
erkänner jag gärna — men fråga är om detta dock inte
till sist är ganska sporrande och stimulerande. De
lättvunna framgångarna väga inte tungt och stimulera
knappast, det är först de triumfer, som vunnits under verkliga
ansträngningar och ett visst motstånd, som få betydelse,
som värderas och som förplikta och egga till nya
ansträngningar. Det är sannerligen inte någon fras, om jag
INSTITUT FÖR KRITIKERS HUDFLÄNGNING?
Qose Qväns
För någon tid sedan utestängde professor Wilhelm Kempff
dagspressens kritiker från en konsert, och kort därefter sökte
professor Talich att från konsertestraden bestraffa en misshaglig
recensent. Måhända leda dessa exempel till efterföljd, så att man
för att få system i polemiserandet får stifta ett institut för hrr
recensenters hudflängning.
Helt säkert komme fru Rose Gräns att i sådant fall bli
direktris för det nya institutet, eftersom även hon har anledning
att vara förgrymmad. Ett par kritici voro efter hennes
debutkonsert den 29 mars mycket onådiga. Så mycket vackrare blevo
de andras omdömen. Ture Rangström tillskrev henne
utvecklad kraft och förmåga av verkningsfulla skiftningar, »poesi,
skygg och spröd kanhända, men fin och äkta». En annan
kritiker, H. G—t i Aftonbladet, talar om hennes rytmiska nerv och
den artistiska nyckfullhet, som motiveras av den
impressionistiska stilen i Debussys Childrens corner.
Man får hoppas att fru Gräns sporras till nya krafttag av
både rosorna och riset och att kritikernas omdömen nästa gång
hon uppträder icke gå fullt så mycket isär. Detta sista främst
för kritikernas egen skull.
säger att vi alla inför var ny premiär bereda oss för att
på nytt erövra en publik. Men den har värderat våra
ansträngningar och uppmuntrat oss, då vi gjort goda
insatser — och därför har arbetet inte heller någonsin
förefallit tungt och otacksamt.
G. V.
Astrid Åhlströsa Cso
MDDESALONG
BåMiotel&Sjgaft. 1% StosKtIhollsia
Eleganta
Nyheter^
SKOMAGASIN
Sibyllegatan 53, vid Karlavägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
