- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1928 /
287

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

miiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitiiiiiiiii SCENEN iiiuiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiMii

;MED PRIMADONNAN VID RATTEN

Margit Rosengren, den senaste bi/flugeförvi/lelsen bland Thalias barn

Till en primadonnas utrustning hör bland annat en rashund
■och en bil, det är enkel livets nödtorft för denna art av släktet
kvinna. Det vet fru Margit Rosengren, Vasateaterns flitigt
ut-•nyttjade unga diva, och nyligen har hon försett sig med det
senare attributet — att hon förut har en söt och dessutom
.ganska scenvan vovve, Mahjong kallad, vet ju alla människor.
Nu tillbringar alltså primadonnan hela sin lediga tid vid ratten
i sin lilla trevliga kupé med det ärligen förvärvade färska
körkortet i bakfickan (bildlikt förstås!)

För att utröna hur pass mycken tid och arbete motorismen
tagit från Thalia, innan detta riksviktiga dokument låg i
prima-■donnans vita hand, äntrade vi en eftermiddag Chevroleten,
konstaterade vid en hastig undersökning att den högst förtjusande
chaufförens ögon voro klara som en skogskälla och hennes
andedräkt som en fläkt av våren, och nedsjönko i den oförskämt
bekväma fåtöljen vid hennes sida. Och fram mellan plank och
kärror och gatuombyggnader gled den lilla vagnen utan att
göra något av de små lekfulla gupp, som annars bruka inträffa
vid starten, då en alltför »grön» bilförare sitter vid ratten.

— O, sa vi, var det svårt att lära sig? Det där med
motor-kunskapen och växellåda och sånt där?

— Visst inte, småler Primadonnan, jag pluggade en timma i
en liten bok som hette Körkortsprovet eller något liknande och
som upptog alla lömska frågor som eventuellt kunna ställas till
en chaufförkandidat. Och det var bara att lära sig svaren ...

— Det slog Primadonnan i sig ungefär som en ny roll, säger
Kåsören, som sitter i baksätet och inflikar elaka och lögnaktiga
anmärkningar då och då — men det hör ju till yrket.

— Det viktigaste var LAGEN förstås, men den kunde jag som
ett rinnande vatten, säger Primadonnan och viftar med sin lilla
tass till höger och vänster och rakt upp i svängarna, fast ingen
människa kan se det mer än möjligen de övriga i bilen ... Men
■det måste man göra.

— Just nu håller Primadonnan på att lära sig det speciella
bilförarspråket, säger Kåsören från baksätet.

???

— Jo visst, det är en helt ny terminologi, så här: Undan din
jäkel — eller: Vad tusan står den där och hostar för! Och när
någon kommer i närheten av Primadonnan, så kan ni tänka er,
att dom säger så här: Ja, se när käringar ska köra...

Vilket naturligtvis inte är sant.

— Titta nu, säger Primadonnan och bromsar hastigt in. Det
slår aldrig fel att när man kommit precis fram till en tvärgata,
så nog slocknar det gröna ljuset i fyren och så ska man
stanna. .. Det har vi faktiskt konstaterat varenda gång! Fast det
finns ju undantag förstås, riktigt rara och trevliga konstaplar
som låter en passera om man ger dom ett vänligt leende — vid
Odenplan finns ett sådant där praktexemplar, som jag har blivit
riktigt god vän med.

Så susar vi uppför Sturegatan igen för att återigen bromsa
upp för en av den sortens damer, som gå rätt över körbanan
men ångrar sig på halva vägen och vänder igen ... Men
Primadonnan är lugn som en filbunke och mixtrar med sina väx-

lar och spakar och kona och gaspedal med suverän överlägsenhet.

— Sådana damer och så cyklande pojkar, det är det värsta
man har, suckar hon och sätter sedan fräs över Gärdet.

— Och så här kommer ni naturligtvis att tillbringa semestern?

— Jadå, till att börja med tänker jag köra till Norge_

Med en bekymrad tanke på de risker sommaren sålunda kan

tänkas innebära för den svenska operetten fråga vi:

— Primadonnan har väl inte anlag för fortkörning i alla fall?

— Det är klart, säger hon och skrattar, det är ju det roligaste
man har att köra med otillåten hastighet...

— Men ni låter väl inte förvilla er av naturens skönhet och
glömmer att titta på vägen?

— Naturens skönhet, kommer det från baksätet, nä, men det
behöver bara passera en riktigt snygg hatt, så vänder hon
genast på huvudet.

Det är bra tråkigt med kåsörers bristande respekt för
sanningen!

Babette.

POPULÄR SÅNGARJUBILAR

Salomon Smit b

Den 6 maj fyller en av vårt lands mest bekanta och populära
sångare och musikentusiaster, professor Salomon Smith, 75 år.
Jubilaren besitter som bekant oförminskad vitalitet och låter
alltjämt ofta höra sig i sångarkretsar.

IDAR BROMAN

11 A NYBROGATAN

Tal. 752 16

ROBES ET MANTEAUX

(O * > - (7° ’ är och förblir

JUiptons Oe det bästa.

y y-p~\’Ty/’—\T\T är världens största och
J_Lir förnämsta Téflrma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:11:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1928/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free