Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGARNA
FÖRE
SLAGET
Nu är det vårluft
över stan igen och nu
repeterar Karl
Gerhard på Folkan igen.
Le printemps est la
saison des espérances,
stod det i vår läsebok
i skolan — och
sannerligen luften kan
vara mera proppfull
med förhoppningar än
den är under Folkans
tak några dagar före
premiären på
»jubi-leumsrevyn» då vi
slinka in för att se om
det ser ut att bli
färdigt ... Sex par
nakna flickben svänga
med en precision, som
hittills icke skådats på
denna scen, i takt
med den lilla
klämmiga orkestern, där
herr Sylvain med
hatten på nacken
dirigerar takten vid pianot,
och på parketten sit-
fast han inte har någcn blindtarm, och hans lilla fru har
hunnit bli riktigt rund och rosig på den korta semester hon haft
sedan hon stcd på scenen sist. Och vad allesammans kan sina
läxor bra — utantill närapå! Det ser faktiskt ut som om de
tänkte bli färdiga alldeles till premiären...
Nu är flickorna framme och sprattlar igen i baddräkter,
com-binations och litet av varje, och bredvid står en obekant herre
och granskar deras prestationer. Det är deras tränare, mr
Alberto, fast vi trodde det var en monsieur någonting, ty som
den fina och spirituella karl han är talar Karl-Gerhard bara
franska med honom.
Tjusiga melodier förresten, Brita Werner står just och nynnar
på en blues, smekande som en varm augustinatt, och mera
sprittande tongångar saknas inte heller i repertoaren. Och
vilken lycklig idé av Karl-Gerhard att ta med sig de båda
göte-borgsfavoriterna Rulle och Ludde, de komma naturligtvis att
bli en veritabel sensation för de säkert ganska många
stockholmare, som ännu inte gjort deras bekantskap.
Men vi vill inte säga mer utan låta tecknarens elaka ritstift
tala förresten. När detta läses är ju för övrigt premiären över
och vi hoppas att den stackars författaren har fått ro. Det hade
han nämligen knappast dagarna före, inte ens vad som på
skånska kallas »madaro», det råkade vi konstatera samma dag några
timmar senare på en bättre restaurang, där Karl-Gerhard intog
sin frugala måltid. Ty mellan varje tugga fabricerade han minst
en kuplettstrof på den växande manuskripthögen bredvid
tallriken.
Bcbette.
operaregissören
dirita dDerner i :7i_ar[ Qerfyards
revy Börner, Gbg, foto
Bergman — det måste ju gudbevars vara både
regissör cch dekoratör från operan för att bli
fint nog den här gången!
— Välkommen till Stockholm igen — är det
sant att ni tänker bli bofast?
— Jodå, jag har hyrt mej en våning vid
Sankt Eriksplan — och går revyn bra så kanske
jag köper huset, säger Karl-Gerhard med den
oefterhärmliga eleganta nonchalans som är hans
vanvettiga charm.
Långbord på scenen. Middag hos grevinnan
Ziedner, stygga repliker — vi hade nästan glömt
bort att författaren kunde vara så illaker.. .
Lilla söta Brita Werner, som sitter vid den ena
oordsändan, är den enda som är snäll. Valle
Dalquist är lika nyter i repliken som vanligt
Qluffe ocf) JSudde i cJiart Qevtjavds revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
