Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAGA OCH SÅNG PÅ VASAN
Vasateatern har hoppat från den moderna
operettra-gedien tillbaka till det gammaldags ’Wienersångspelet —
det vill säga, kompositören är fullt modern tyvärr, och
därför har nog opuset heller inte blivit så alldeles äkta.
Men måhända beror det också på att 1928 års
efterkrigs-förhärdade och sensationslystna publik inte har det
barnasinne, som fordras för att rätt kunna njuta den lilla
behändiga sagan om den lille prinsen, som inte hade
någon mamma. Detta hade nästan varit en lämpligare
titel på S v a 1 b o e t, Bruno Granichstaedtens sista operett,
som spelar i 1830-talets Wien. Och varför skall man
egentligen vara stygg mot herr Marischka, som skrivit en så
nätt historia om prinsen, som älskade den lilla
kammartjänaredottern! Men när prinsen blev tvungen att gifta
sig med en fransk prinsessa för att få en ny mamma till
sin lille son, så rymde prinsessan — och
kammartjänarens lilla Nettl fick lov att remplacera henne vid den
högtidliga vigselceremonien. Och det passade så utmärkt
bra eftersom hon just stassade omkring i brudklänning
för att gifta sig med den glade fiakerkusken Ferdinand
Brandl, som på ett opassande sätt försummade tiden och
gick runt i lappade och trasiga byxor och sjöng lustiga
visor. Och fast det såg mörkt ut ett tag, så fick förstås
den lilla Nettl stanna kvar som lille prinsens mamma och
store prinsens fru, medan Ferdinand tröstade sig med
hennes husliga syster.
Musiken är lika menlös som libretton, och det är inte
så värst många melodier som fastnar i örat. Men hur
det nu är så rycks man nog med och är glad och god
så länge spektaklet varar. Det utförande pjäsen fick på
G [sa (ZUa(fin ocf) Gavf Stvuve i Sva(6oet
Almberg <fc Preinitz, foto.
[Karen [Rasmussen ocf) J3avs Gg ge i S v af 6 o et
Almberg & Preinitz. foto.
Vasan var säkerligen också ägnat att ställa den i bästa
möjliga dager. Elsa Wallin i Nettls roll hade en uppgift
litet på sidan om sin vanliga skälmska ingenue, och hon
var blond och söt och lagom lyriskt känslofull som hon
skulle vara, varjämte hon hade goda tillfällen att
använda sin vackra röst. Carl Struves ståtliga och
poli-sångprydde prins var också idel välljud, men det må
undras om inte lill-prinsen, Helle Winther, tog loven av
honom i publikens ynnest i alla fall. Lars Egge avhjälpte
på ett lyckligt sätt den ibland litet prövande
sentimentaliteten och utvecklade hela sitt sprudlande spelhumör,
som inte undgår att smitta publiken. För övrig var han
även sångligt ovanligt till sin fördel och höll nästan på
att konkurrera ihjäl hr Struve i granna höjdtoner vid de
båda herrarnas muntra växelsång i andra akten. Karen
Rasmussen däremot får nöja sig med att agera — de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
