Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som lyder själens minsta vink. Och som de spela, dessa
unga judar! Som besatta av sina roller rasa de omkring.
Det är en spelenergi och en elektriserande entusiasm, som
rycker åskådaren från sin plats med i ruset och jublet
där uppe på scenen.
Vad är det då, man spelar? — Enkla små historier ur
den judiska folksagan, bearbetade för scenen av
regissören. Det är inte precis några Kurfurstendammjudar man
framställer, utan de fattigaste bland de fattiga i ghettot,
där nöd och hunger härska och där eländet är så stort,
att människorna måste fly bort från verkligheten och
leva i sina fantasier och drömmar för att lättare kunna
bära sin börda. Till dessa hör också bokvurmen och
drömmaren Benjamin. I sina böcker har han läst, att
där borta på andra sidan havet ligger riket, där en judisk
konung härskar, och där allt är ljus och lycka. Han
berättar härom för sin vän Senderl och lyckas övertala
honom att följa med på en pilgrimsfärd till det förlovade
landet, där endast glädje råder, och där »solen aldrig
går ner». Så ge de sig iväg. De komma till en liten
stad, och Senderl tror, att det är Stambul, men Benjamin
skrattar åt sin okunnige vän och berättar, att i Stambul
finns det femtio gator, varje gata har 500 hus, varje hus
500 innevånare och varje innevånare 500 hustrur.
I staden stjäl man emellertid ifrån dem deras börs på
en marknad, och de återvända till sitt ghetto ännu fatti-
gare än de drogo därifrån. En vacker upplevelse ha de
i alla fall haft på sin färd. Det var, när Alexander den
store av Macedonien lät kalla Benjamin till kejsare av
»De röda judarnas land» och under namn av Benjamin
den tredje erbjöd honom sin dotter Rochov till hustru.
Det var visserligen bara en dröm, som de drömde samma
natt de blivit bestulna, men ändå...!
Det är innehållet i »Benjamin den tredjes resa». Naivt,
rörande och mänskligt!
Michoels, truppens största skådespelarnamn, spelar
Benjamin enkelt och stillsamt och med århundradens
lidanden i sina melankoliska judeögon, och med rörande
naivitet gestaltar Suskin sin Senderl, den svage och
viljelöse, men hjärtegode vännen.
»Häxan», programmet nummer två, är en bearbetning
av Abraham Goldfadens pjäs med samma namn. Basja,
bondehustrun, vill, att mannens förmögenhet skall
tillfalla henne ensam och anropar därför häxan om hjälp
att undanrödja styvdottern Mirele, vilken av häxan
bort-föres och säljes i Stambul för 50 lire. Markus, Mireles
fästman, lyckas emellertid överlista häxan och vinna sin
älskade tillbaka efter många mödor och besvärligheter.
Den akrobatiske Gaertners häxa är beundransvärd
redan som fysiskt kraftprov. Han tycks vara fullständigt
oberoende av tyngdlagen och verkar allestädes
närvarande. Rätt som han går, flyger han, ena ögonblicket för-
Gmy bigren ocf) ’zJiaj Qleinevs
fja återfunnit varandra ocf) dansa nu åler tillsammans på en skandinavisk turné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
