Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERVJU MED EN LYCKLIG DEBUTANT
Qpeta SöderSerg
— Nå, hur känns det att ha erövrat stockholmarna?
Fru Greta Söderberg ger mig en förskräckt och halft
förebrående blick:
— Så konstigt ni frågar... det vet jag ju förresten inte alls
om jag har gjortl
— Nåja, hur känns det då att ha en, man törs väl säga,
lyckad Stockholmsdebut bakom sig?
Nu strålar fru Söderberg upp i ett enda stort leende:
— Å, vet ni, det är så underbart, så det kan rakt inte
beskrivas! De första dagarna efter premiären, när jag fått
visshet om att det verkligen gått så bra, visste jag helt enkelt inte
i om jag var i himmelen eller på jorden! Ty jag hade varit
så fasanfullt rädd den här gången som aldrig förr — detta att
spela för helt ny publik, för den fruktade huvudstadskritiken
och dessutom i en för mig ganska ny genre och rätt ömtålig
uppgift, alltsammans gjorde att jag var gråtfärdig i det
ögonblick ridån skulle gå upp. Ni förstår inte, hur härligt det är
att så här efteråt sitta i lugn och ro och prata om det, som
på repetitionerna kostade så mycket arbete, tårar och kval...
Ja, det var verkligen besvärligt i början, och jag trodde ibland
aldrig jag skulle bli bra nog. Regissör Johannisson gav sig
heller inte utan han fick en till att göra sitt allra bästa — jag
tyckte nog då att han var nästan svår, men nu efteråt är jag
så glad och tacksam mot honom just därför att han fordrade
så mycket.
— Är detta första gången ni står på Stockholmsscenen?
— Nej, inte direkt, jag var med i Karl-Gerhards revy 1923,
fast det var ju i mycket blygsamma uppgifter. Eljest är jag
stockholmska, jag har för övrigt två systrar vid teatern här,
Cissi Olsson vid operabaletten och Dagmar Olsson vid
Vasatea-tem. Min mor och mormor voro också vid baletten — Gojan
Barcklind är en moster till mig — så det är ju inte så
underligt om jag alltsedan min barndom varit anfäktad av
teaterflugan. Elsa Wallin är min vän sedan barnaåren och bodde i
samma farstu en gång i världen, och vi två gjorde naturligtvis
aldrig annat än spelade teater. Slutligen togo vi oss också för
att med stöd hos varandra gemensamt avlägga en visit hos den
fruktade direktör Ranft för att provsjunga. Det var år 1919.
Han gjorde oss visserligen inte genast till stjärnor på
Oscarsteatern, men han lät oss i alla fall försöka vår lycka på
Al-hambra, som han ju dirigerade denna sommar. Ja, det var den
första början.
— Och genom vilka studier hade ni förberett detta viktiga
steg?
— Min förste lärare i sång var John örtengren, och hans
broder Albion gav mig en smula inblick i den dramatiska
framställningskonstens hemligheter. Vidare lärde jag mig plastik
hos fru Elisabeth Hjortzberg och senare fortsatte jag
sångstudierna för Tullio Voghera.
— Och när kom ni till Göteborg?
— Jag hamnade vid Stora teatern redan året efter
Alham-brasejouren, det vill säga 1920, och där har jag sedan dess
stannat kvar. Men det är nog inte nyttigt att alltför länge
vara på samma plats och i samma miljö, man behöver nya
impulser och den stimulans som ligger i att försöka erövra
en ny publik för att inte slöa till — det kände jag minsann
nu när jag kom till Djurgårdsteatern. Annars trivs jag
naturligtvis mycket bra vid Storan, man arbetar under lugna och
behagliga förhållanden där och disciplinen på teatern är
utmärkt.
— Och ni har inte fattats arbete under åren i Göteborg?
— Nej, visst inte, jag har ju i allmänhet uppburit
subrett-och ingenuerollerna i operetterna där, och dessutom har jag
gjort Mariza och Nadja i »Orloff».
— Och ni återvänder dit i höst igen?
— Jaa, jag är bunden även för nästa säsong — men nog
hade jag bra gärna velat stanna i Stockholm, för det är i alla
fall staden!
— Vi få väl hoppas på ett återseende om inte förr så nästa
vår eller höst, och då kan det ju vara skönt att veta, att
Stock-holmspubliken inte är så farlig som man tror i landsorten.
— Hör nu... »landsorten»...! Adjö!
—elte.
DAMVÄSKOR
NYHETER NU INKOMNA
♦♦
23 Kungsgatan VASKAN Kungsgatan 23
ODEON
Endast på Odeon Electric skivor hör Ni ERNST ROLF och
KARL GERHARD sjunga sina nya Revyvis o r*
Hand i hand - På Öckerö - Inte gör de mej nå’t - Hurra, va’ jag är bra - Jag är kär igen
-Det lilla som jag minns - Jo-jo-Josefine • Det är en ljuvlig tid, m. fl., m. fl.
Finnas hos alla musikhandlare landet runt.
ODEON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
