Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 13-14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii’iiiiiiiiiiiiiii SCENEN iiiiitiiitiiiiniiniiiiumiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
SÄSONGFACIT I LANDSORTEN
Stjärnturnéerna försvinna för ett nytt inslag: gästspel av Stockholmsteatrarna
Brev från Scenens Uppsalakorrespondent
Ser man tillbaka på den gångna säsongen i
landsorten, sällskap och program, så linner man lätt, hur de
»gamla», s. a. s. fasta sällskapen minskats ytterligare.
Kvar ha vi nu endast — sett från Uppsala horisont —
Allan Rydings och Knut Lindroths. Härtill kan man
möjligen lägga John Lianders turné med gamla
Lergöken, i en ny föga muntrande »omförgyllning».
Direktör Ryding har haft stor och välförtjänt framgång
med Kristina, Mysteriet Milton och Bättre
folk. Sällskapet Iförfogar över goda krafter, påsom
fröken Anna-Lisa Ryding, hrr Hugo Bolander, Loffe
Lilje-holm och Erland Bentzen; fröken Anna-Lisa Rydberg
och Gertrud Bodlund samt hr Edw. Danielsson kunna
också förtjäna att nämnas. Publiken har vant sig .att
känna igen dem — vad det betyder i den annars sedan
länge sorgligt »namnlösa» landsortsteatern, är självklart
— och det är att hoppas, att direktör Ryding lyckas
sammanhålla denna ensemble och så småningom få en
riktigt samspelt trupp. Vad Knut Lindroth beträffar,
har han lyckats bra med Det gamla spelet om
Envar och mindre bra med Fordringsägare.
Av landsortssällskapen i övrigt kan man nämna
Albert Ranfts operetturné med Alexandra och Adjö
Mimi samt Skådebanans olika turnéer. För att först
hålla oss till operetten, så måste man alltfort konstatera,
att landsorten är i saknad av ett fullt acceptabelt
operettsällskap. Den Ranftska operetten har väl en del
förträffliga krafter, direktören själv, Christian Schröder,
Dag Westberg och Maritta Marke. Den senare är
visserligen ingalunda färdig, men hon har gott humör, ser
nätt ut och agerar till full belåtenhet operettingenue.
Primadonna har däremot sällskapet saknat, liksom
balett och kör.
Filmen har gett folk pretentioner, det går ej längre
att »spela operett» med att låta scenen »fyllas» av ett
par, tre bastanta damer, de där skola agera »folk». Vad
hjälper då de bästa artister i huvudrollerna? Operetten
kräver grannlåt och ståt även i landsorten, det måste
finnas mer än fyra, fem goda artister på scenen,
dans-flickorna böra göra skäl för namnet och vara både unga
och — kunna dansa. Ty för främst dansoperetten gäller
väl vad pigan i »Krig i fred» säger: »Man dansar med
bena och inte me’ huvet».
Skådebanan undviker av någon anledning gärna
Uppsala. Så har vi här varken sett Den
inbillnings-sjuke, Dunungen eller Hälsingar, som lär ha
stått på sällskapets repertoar. Däremot bjöds vi på
Hedda Gabler (roligare Ibsenprogram kunde väl
valts!), en ganska intresselös pjäs av engelsmannen
Malleson och Hjältar, vilken sistnämnda knappast
kunde locka publik, då den för ej länge sedan spelats
här två kvällar av studentamatörerna. Skådebanan är
välkommen åter — med bättre tur.
Apropå tur så klaga säkert många teaterledare övei
dålig publikanslutning. I de flesta fall kunde man säga:
ni klagar, men ni klagar dumt. Ty — det låter
paradoxalt men är icke desto mindre sant och allvarligt —
oftast bära herrar turnéledare själva skulden. Ja, vi
menar nu inte, att programmet är mindre lockande och
biljettpriserna för höga — det är nog också skäl ibland
— utan vi syfta på avsaknaden av samarbete herrarna
emellan vid reserouternas uppgörande. Som det nu är,
händer det ideligen, att sällskapen komma slag i slag
och — publiken räcker ej till. Här i Uppsala bruka vi
ha det så klokt ordnat (ironi!), att teater bjudes kanske
upp till fyra kvällar ena veckan, under det att gamla
chateau’et sedan i fjorton dar och mer står tomt och
mörkt. Saken har förut påtalats i dessa spalter, men
den kan ej omtragglas för ofta. Fördelades
teaterföreställningarna mera jämt över säsongen och sänktes
biljettprisen över lag, så skulle det bli mera folk i salong
och på läktare, var så säker.
Här ovan sades, att de »gamla» sällskapen försvunnit
mer oCh mer. Man kan tillägga, att också de typiska
stjärnturnéerna synas ha kommit ur modet, dessa
turnéer med en »stor» aktör eller aktris och i övrigt en
från olika håll sammanrafsad ensemble.
Landsortsteatern har i stället fått ett nytt och enbart glädjande
inslag: gästspels-turnerande stockholmsteatrar. Här i
Uppsala ha vi haft besök av Dramatiska teatern,
Oscarsteatern, Blancheteatern, Södra teatern och
Mosebaoke-teatern. Härtill kan man lägga Karl-Gerhards, Ernst
Rolfs och Björn Hodells revyer. Stora teatern i
Göteborg, Stadsteatern i Hälsingborg och Hippodromteatern
i Malmö har ju också företagit turnéer (även om de ej
kommit så långt som hit). Det är givetvis onödigt att
orda om med vilken glädje teatervännerna i landsorten
hälsa dylika besök. Vad nu Uppsala särskilt beträffar,
så borde den korta resan från huvudstaden och den
stora teaterintresserade publik som Uppsala äger egga
teatrarna till förnyade besök.
Nationalscenens gästspel i Fyrisstaden få sin speciella
stora betydelse, då man betänker huru vanlottad
landets största - och äldsta studentkår egentligen är, när
det gäller scenisk konst. Kan man ej tänka sig några
föreställningar i Uppsala pr termin av Dramaten som
en fast institution? Man måste helt sympatisera med
redaktör Alkman, vilken just framhållit, hur Dramatiska
teatern med sin stora ensemble borde kunna ordna
regelbundna kortare gästspelsturnéer till omkringliggande
större städer. Säkert misstager man sig ej heller, om
man antar, att den nye initiativrike chefen kommer att
FRIMARKS TH
7Aungens s/ol/,i fa/ligmannens tjä/l
ddrdr/cAes thé Add’morgon middagAisa/i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
