Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 13-14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.......................................................................i......inni.............................................. SCENEN iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii.................................................................................................................................................in
got ansikte jag sett i vimlet. Men det kan jag
säga, att revyn med sina många sketcher
tvingar aktören till ett oerhört slöseri med
maskerna. Man drar upp en typ med några
raska drag och om ett par minuter måste
man ha ett annat, helt nytt ansikte klart. Men
jag kastar inte bort typerna, det måste jag
erkänna. Jag vill nämligen gärna, om jag får
tag i en bra mask, fylla den med liv, få den
att växa fram och bli till något annat än en
skiss, en karikatyr. Därför gömmer jag
fotografier av alla mina masker och det är
verkligen ett galleri, det kan jag säga utan att
skryta. Sedan händer det, att jag tar upp
någon av dem i en operett eller någon fars där
jag kan bygga vidare på den skiss som typen
i revyn utgjorde.
— Revyn ger er inte tillfälle att ge allt ni
önskar, med ett ord?
— På sätt och vis inte. Jag är förtjust i att
spela revy, men det är en oerhört krävande
konst. Tänk på, vad det måste betyda att ofta
ensam underhålla en publik från scenen i
kanske tio minuter i sträck, att själv vara en hel
ensemble. Vilken kraftansträngning är det inte!
Publiken skrattar åt ens lustigheter — tyvärr
inte alltid, men ibland — men när man
skrattat ut och spelet går vidare, tänker den väl på,
vilket arbete detta lätta gyckel representerar?
Knappast, man betraktar det bara som ett glatt
skämt, som man nog tror att aktören haft lika
litet möda att skapa som publiken att njuta av
det! Och vilken koncentration kräver inte
revy-skådespelandet! Inom loppet av några
minuter måste man ha en typ framförd,
koncentrerad i enkla klara linjer. Jag är hädisk nog
att påstå, att det är svårare att spela revy än
kanske något annat på scenen; revyn kar väl
också börjat vinna litet mera respekt än förr,
man anar nog ändå att det ligger möda
bakom prestationerna även om man inte
reflekterar närmare över den saken. Ja, åtminstone
tror jag folk inser, att det kan vara besvärligt
för en aktör att spela samma revy så där en
hundrafemtio gånger i sträck. Men å andra
sidan är det roligt att spela revy, det vill jag
visst inte neka till. Sketchen, som blivit så
populär numera, är väl nästan framtvingad av
filmen, som ju bjuder snabba scenvåxlingar
och ofta ganska ytligt skisserade figurer. Men
ändå roligare är det att få en bra fars — eller
operettroll, som man får utarbeta och
genomföra. Och så är det ju dessutom mindre
besvärligt, tio ommaskeringar och dito omklädslar,
150 da’r i sträck, det är ingen sinekur. G. V.
£Rirsten Q’iagstad-^aff ocf) ^dtenry ^Næs
91
en nes SxceCCens på SSrunnsSusteaiern i 9te(singfors,
där 9ivausz irev [iga ocf) meCodiösa opereit i sommar
gör stop (ycUa
Rolfs och Karl Ger härds Revymelodier
på POL YPHON-SKIVOR
Det förnämsta märket
Hör dagens melodi:
Dancing Tambourine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
