Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 13-14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAD OCH VEM ÄR DEN BRUNA JOSEPHINE?
Sensationernas diva — en impresarioprodukt — ett börspapper — Kvinnan i Europa!
}fosepf)ine Qiaker
Det märkvärdiga med Josephine Baker är inte att hon väcker
sensation vart hon kommer och långt innan hon kommer — det
märkvärdiga är att ingen kan säga varför hon egentligen
kommer all denna oreda åstad, varför människorna stå timtals i
långa köer och betala svindlande priser för att få se henne,
varför sedlighetsivrarna rasa i tal och skrift och varför hon på
det hela taget nått ett sådant världsrykte under loppet av ett
par korta år. Ty ingen har ännu dristat sig att kalla Josephine
Baker en stor konstnärinna, en gudabenådad aktris, sångerska
eller ens dansös — och enbart hennes nakenhet har heller inte
varit tillräcklig för att vända all världens blickar mot hennes
person — hon är inte mer naken än många andra dansöser och
balettflickor, åtminstone i Parisrevyerna. Dessutom är hon
färgad och kan därför aldrig verka naken på samma sätt som en
vit — vem kan taga anstöt av ett brunbränt naturbarn, som
dansar av pur livsglädje? Där sitter nog för övrigt pudelns
kärna; den friska, omedelbara dansglädjen är det som gjort
Josephine till den publikfavorit hon är, plus — naturligtvis —
hennes idealiskt välformade lemmar och lysande leende. Resten
— ja, det har Europas impresarier gjort! Med benägen hjälp
av pressen och prästerskapet eller andra om folkens moral
nitälskande personer.
Ett av de ställen där Josephine Bakers gästuppträdande väckt
mest förhandsförargelse var i Budapest. Där interpellerade en
av riksdagens medlemmar inrikesministern och begärde förbud
mot uppträdande av »denna svarta kvinnsperson», som hade fått
ungdomen att uppföra sig som förryckt och den katolska
ärkebiskopen i Wien att anordna särskilda försoningsmässor i
kyrkorna. Den energiske riksdagsmannen lyckades emellertid få
tillsatt en kontroll- och sedlighetskommission, inför vilken
Josephine måste demonstrera sina förföriska konster i full
krigs-målning, det vill säga med banan-kyskhetsbältet och med
pleu-reuserna. Men hon måtte vara förförisk, ty den sakkunniga
anständigheten hade inte blott ingenting att invända, utan stadens
prefekt ropade till och med bravo, när demonstrationen var
förbi...
Ty den omstridda skönheten uppträder alltid med en
fullkomlig och avväpnande oskyldighet och en barnslig fröjd, som gör
hennes charm oemotståndlig. För den som eventuellt tror, att
hon är svart, vilja vi genast tala om att hennes hudfärg närmast
är av nyansen café au lait, benen kanske något mörkare, och
hennes kolsvarta hår — som nog har rasens egenhet att vilja
krulla sig — hålles i schack av en kostbar olja, varmed det
in-gnides så att det ligger som en glänsande slät hjälm kring
huvudet, avslutat med en smal guldkant kring ansiktets oval. På
sina turnéer reser hon i en abonnerad förstaklassvagn, åtföljd
av sin man (eller vad han nu är, på den punkten har man
aldrig kommit till någon klarhet), en liten herre, som är lik
Adolphe Menjou som ett bär, ett huvud kortare än divan själv,
samt dessutom naturligtvis chaufför och ett par
kammarjungfrur samt några vinthundar och pekingesrar. Hon äger två hus
i Paris, inredda som verkliga palats, och en lantegendom i Saint
Clou. För ett par år sedan hade hon 50 dollars i veckan som
balettmamsell hos Black People... Man kallar henne en
representant för den franska kolonialpolitiken, en impresarieprodukt,
ett börspapper — men man kallar henne också Kvinnan i Europa!
Och nu är Josephine i Köpenhamn och vänder upp och ner på
staden. Redan vid sin ankomst mottogs hon av folkmassorna,
som trängdes vid stationen för att få se en skymt av det
konstiga fruntimret, som kommit en temperamentsfull präst att
skriftligen utfara i de vildaste hotelser mot direktör Skaarup för
att han engagerat henne. Och även om man efter premiären
fann att hon inte var så rysansvärt farlig som hon utmålats, så
tog hon dem i alla fall med storm, och hon kan inte visa sig
på gatorna utan att de goda köpenhamnarna genast bilda
folksamling — alla ha ju inte råd att gå på teatern och se henne!
Efter premiären stodo de utanför teaterns restaurant och
bultade på fönstret till dess hon slutligen fick gå ut och ställa sig
att tillverka autografer. Att hon flitigt användes i reklamens
tjänst är ju inte så underligt, och den kungliga danska
porslinsfabriken har låtit en av sina främsta konstnärer göra en statyett
av den bruna skönheten.
För en intervjuare har Josephine Baker förklarat, att hon icke
ämnar hålla på att uppträda mer än på sin höjd två år till,
längre kan en konstnär icke hålla sig på toppen, och då är det
OSCARSTEATERN PREMIÄR FREDAGEN D. 20 JULI 1928 K fl RIKSKA & RILBER Det fenomenala dansparet. Ji OSI El PH INI El BAK ER 36 Wiener Mädeln 12 Tiller Girls Hoch und Deutschmeister etc.
WIEN - WIEN -o. JOSEPHINE ’ Det sji jngande och dansande Wien”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
