Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 15-16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillsammans med Henry Irving i »Så tuktas en
argbigga». Hon blev tidigt gift med den
engelske målaren G. F. Watts, men äktenskapet blev
icke långvarigt, och därpå gifte hon sig med
skådespelaren Charles Kelly och var några år
borta från scenen. Hon återvände dock 1874
och gjorde glänsande succés som Portia i
»Köpmannen i Venedig» på Prince of Wales’
Theatre. Efter flera stora framgångar,
framförallt som Olivia i Goldsmiths »Lantprästen i
Wakefield», engagerades hon av Irving som
primadonna på Lyceum Theatre, ett sällsynt
lyckligt konstnärligt samarbete, som gav
lysande resultat. Hon skapade under denna
period ett väldigt galleri av Shakespearska
kvinnogestalter, såsom Ofelia, Desdemona, Julia,
Beatrice, Viola, Lady Macbeth, Cordelia samt
bland andra roller Margareta i »Faust» och
Madame Sans-Géne. Hon gasterade flera
gånger i Amerika, och sedan Irving 1902
dragit sig tillbaka bildade hon eget sällskap. År
1906 firade hon sitt femtioårsjubileum som
skådespelerska, vid vilket tillfälle hon fick
mottaga en minnesgåva av 8,000 pund sterling,
åvägabragt genom insamling i England och
Amerika. 1907 gifte hon sig för tredje gången
med den amerikanske skådespelaren James
Ca-rew. Under sina senare år har hon vid flera
tillfällen med förvånande goda kropps- och
själskrafter uppträtt och medverkat i enstaka
Sha-kespearescener eller med recitation. Vid
årsskiftet erhöll hon en hög officiell utmärkelse, i
det hon tilldelades titeln Dame Grand Cross of
the Order of the British Empire. Hennes son,
Gordon Craig, har som bekant även nått en
framstående konstnärlig position; vid sidan av
Reinhardt och Stanislawsky är han en av de
mest bemärkta gestalterna bland den moderna
teaterns nyskapande krafter.
Vid Ellen Terrys begravning den 24 juli i
den lilla bykyrkan i Kent, där hon hade sitt
hem, var all dyster begravningsståt på hennes
egen önskan bannlyst. Solen strömmade in
genom de öppna fönstren i hennes villa, när
kistan bars ut över en väg, som beströtts med
blommor, och kistan själv var höljd av ett
guldstickat bårtäcke, förfärdigat av en teater-
/ iot TumsTjarnorna
Lucilla Mendez
som gått från Broadways revyscener till
Hollywood.
kostym, som den avlidna burit vid en av sina
sceniska triumfer.
Närmast efter kistan följde sonen Gordon
Craig, dottern Edith samt praktiskt taget
Londons hela teatervärld, alla i lätta
sommarklänningar eller ljusa kostymer, och vägen
kantades av byfolket, som hälsade kistan med
blombuketter i händerna. Vid ingången till
kyrkan bildade slåtterkarlar och fårherdar
häck och paraderade med liar och högafflar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
