Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 15-16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Res alltid
□ □
c □
g med våra järnvägs- & ångbåtsbiljetter, g
□ D
g A.-B. Nordisk Resebureau □
o D
Operahuset — Stockholm. □
D □
□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□nnoDonnnnnranQQQQ
Offenbachiana.
Den franske författaren Ernest Blum omtalar
i sina minnen ett vällyckat puts, som Jacques
Offenbach blev utsatt för kort innan
uppförandet av hans senare så berömda operett »Den
sköna Helena».
Komponisten lade stor vikt vid att ingen av
de i operetten förekommande melodierna skulle
bli kända före uppförandet och förmanade
därför vederbörande teaterpersonal att icke låta
någon människa höra en ton av den nya
operetten. Melodierna i denna voro emellertid så
insmickrande och lätta att bevara i minnet, att
ingen kunde låta bli att emellanåt nynna på
dem.
En dag satt Blum på ett kafé tillsammans
med Offenbach och flera andra kända män, då
författaren började tralla på en av
huvudme-loderna i »Den sköna Helena».
— Vem har lärt dig den melodien? frågade
Offenbach häftigt.
— Egentligen ingen, svarade Blum lugnt. Den
melodien har jag känt sedan jag var en liten
pojke.
De övriga bekräftade att även de länge hade
kunnat melodien. Plötsligt började Albert Wolf,
som också var i sällskapet, att nynna en annan
melodi av operetten.
CARL LUNDH
Riddaregatan 20, 1 tr., Stockholm
TELEFON Norr 4E4S
TEATERPERUKMAKARE
Bacchanal.
Restaurant Metropol
52 ODENGATAN 5i
KONDITORI <fc FESTVÅNING
Middags- och Aftonkonsert ao Engelbertis
välkända orkester. Bestålin. Telefon Vasa 1H00
Den vackra amerikanska filmstjärnan Alma
Rubens är även dansös och poserar här i en
dans till Bacchus’ åra.
— Vad för något! ropade Offenbach
upphetsad. Kan ni den också?
— Den strofen har jag ju själv komponerat,
förklarade Wolf med största lugn.
Offenbach förstod nu, att man gjorde narr av
honom och begärde att få veta namnet på den
som sjungit melodien för dem. Men Blum och
hans vänner vägrade att uppgiva detta, varpå
den förnärmade komponisten hotade med att
hålla förhör med hela personalen, tills han
fick reda på vem »förrädaren» var. Då reste
sig Blum och hans vänner och började sjunga
inledningskören till första akten samt
förklarade, att de även skulle föredraga finalen för
alla kaféets gäster, om icke Offenbach tog
tillbaka sin hotelse. Rädd för sin musik gav
komponisten efter — ett offer för sina lätta
melodier, som insmickrade sig överallt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
