- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1928 /
434

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 15-16

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och detta evinnerliga
tal om vitaminer och
kalorier, som hotar att
göra en middag till
ett enda konsulterande.

Döm om vaktmästarens
överraskning när Eric
A. med mullrande
stämma vid en middag
avvisade några
frambjud-na tomater med orden:

— Tack, inte för mig!

Useh, tomater — det
är ju blodrenande! Nej,
låt mig få något rikligt
skadligt!

Karl-Gerhard är som
bekant en stor
sjöfarare. När han en kväll
backade ut med sin
stora motoryacht, kommenderande gastar
och domderande, anmärkte
Abraham-son:

— Det är nog fel båt, det här,
Gerhard. Hur skulle det vara, om du
skaffade dig en liten oceanångare i stället,
så skulle du och dina talanger komma
bättre till sin rätt.. .

En kväll blev hr Abrahamson bjuden
hem tillsammans med en del andra
aktörer till en stockholmsdirektör, vars
charmanta palais är vida berömt och
omskrivet. De inviterade voro alla i
extas, förtjusta utrop klingade: Å nej,
men titta så underbart... Å, det är
sagolikt! Endast Abrahamson var
oberörd.

— Det var fullkomligt noskigt att se
dem fara omkring och skräna av
förtjusning, berättade han. De rasade
omkring där och fullkomligt tuggade på
ramarna till berömda konstverk, bet i
silvret av idel hänförelse, ramlade i
farstun av betagenhet mför en fil av rum, råkade i extas över
en vinkällare! Jag förklarade lugnt, att vi hade också en
utmärkt källare hemma, men i den ha vi ved, sa jag, och en fil
ha vi också, fast bara med två rum förstås! Ägaren föreföll
ganska dyster, när jag sade det. Jag blir nog aldrig bjuden dit
igen!

Lili Ziedner drar sig aldrig för att gäckas med kamraterna.
En kväll i kamratkretsen kom man att tala om en annan scen,
och fröken Ziedner uttalade oskyldigt ironiskt en lätt förvåning
över, att det finns så många undermåliga aktörer i landet.
Kamraterna protesterade skämtsamt, med en antydan på sig
själva, att det ju också fanns goda aktörer.

— Naturligtvis, menade fröken Ziedner, men här kan jag ju
tala fritt, för här i denna grupp finns så vitt jag vet inga
skådespelare. ..

mest vasstunga.de iden farCiga församCingen:
J{ar
(Jcrf)t:jnl ocf) “ ’316:* af) am“ samt J3i(i fjiedner

Att hon vid sådana
tillfällen inte utbrister
i lovrop över sina [-medspelare är självfallet.
Det är ju klart att hon
inte finner något annat
slort hos Karl-Gerhard
än händerna och hos
Valle Dalquist än
fotter n a — men hon
tilllägger älskvärt, att
revyn klarar sig i alla
fall, eftersom hon är
med, hon en revyns
Sarah Ilernhardt!

Som slutvignett till
dessa små
randanteckningar må fogas cn
liten replik som fröken
Werner fällde på
natten efter cn premiär, då man samlats
till en glad supé. Det blev tal om att
hämta tidningar. Fröken Werner hade
just klivit in tillsammans med fru
Dalquist i en bil, som var fullproppad
med blommor och protesterade ivrigt
mot förslaget:

— Nu sitter man här i ett
blomsterhav och tycker att man är något, och
så skall man fara och hämta
tidnings-drakar och kanske få läsa att man är
en idiot! Nej tack!

Varpå Lili Ziedner:

— Lilla barn, det får du säkert
läsa att du är! Så pass begriper
recensenterna nog i alla fall. Men jag
undrar, när de skall genomskåda den
där figuren med de stora händerna,
som alltid envisas att vara med i våra
revyer! Själv bryr jag mig inte om
några tidningar. Å, jag är så trött på
allt beröm och allt detta skriveri om att
man räddat en eljest omöjlig revy igen!

Det virvlar av snärtande repliker i detta sällskap, och ändå
finns det nog få umgängeskretsar där man har så roligt.
Groteska infall och påhitt avlösa varandra, det skrattas i ett,
när man är ute på färder med Karl-Gerhards yacht i
skärgården eller sitter tillsammans efter föreställningen. Många av de
lustiga bon mots, som fällts under dessa pratstunder mellan
föreställningarna, har Karl Gerhard förresten räddat över i sina
revyer. Och så har det hänt att han eller hans kolleger fått
tillfälle att säga om en kvickhet, som en gång fällts, så där en
hundrafemtio gånger. Vilket ju är ett bistert straff för den som
dristat sig komma med en kvickhet. Men å andra sidan är
det ju alltid skönt för en revyförfattare att ha kvicka — och
billiga — medhjälpare. För ett verkligt lustigt infall ger
Karl-Gerhard dock stundom ända upp till 2.50. Inte ofta dock, ty,
som han säger, slöseri bör man akta sig för! Béte noir.

ANTIKHANDEL

STINA SWANBERG

VÄSTRA TRÄDGÅRDSGATAN 17

Uppköper och försäljer alla slag av antikviteter.

Em

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:11:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1928/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free