Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii.......inull...................i................ill............mi.........i....................II............II...........iiiiiii S C E N E N 11111..................................................1111111.................................................min......................IIIIIIIIIIIII.......
SLÖJORNA FALLA
Av Mr ERNST
Det är två betydande kategorier av medborgare som i
medio av augusti åter börja sätta spets på det
stockholmska gatulivet. Bägge äro solbrända, nytrimmade
och spänstiga. Men deras uppsyn kontrasterar nästan
lika mycket som den outslitliga tragiska och komiska
masken på ett teaterprogram. Inte så underligt: den ena
vänder tillbaka till »plugget», den andra till teatern.
Och finns det någonting roligare än att spela teater? När
man hör en skådespelare eller skådespelerska tala om
roller — och i all synnerhet om roller som gått deras näsa
förbli — blir man nästan förvissad därom. Till skillnad
från skolungdomen ta de gärna hur långa läxor som
helst, och om de också emellanåt finna betygen orättvisa,
så äro de dock att föredra framför inga alls.
Det är uppbyggligt och styrkande för oss andra att
se så mycket arbetsglädje. Och förresten ha vi börjat
längta efter att sitta i en teatersalong igen. Klimatet har
ju inte varit sådant, att friluftsscenerna riktigt kunnat
värma våra hjärtan för Thalia. Skall det fortsätta i
samma stil, blir det nog så gott att vi tillgodogöra oss
den uppfinning, varmed enligt »Politiken» danskt snille
firat en av sina största triumfer: den inbyggda
friluftsteatern med väggar och tak.
Sedan någon månad tillbaka har sommarstockholmaren
på Komediteaterns fasad kunnat läsa den lovande titeln
på öppningsprogrammet: Sista slöjan. I parentes kan jag
upplysa om att det inte är något som Riksförbundet för
sedligheten behöver ha ögonen på. Det är från ett
kriminellt mysterium som den sista slöjan kommer att falla,
vi få väl hoppas ett hundratal kvällar å rad.
Men även från de övriga teatrarnas repertoar ha
slöjorna beredvilligt dragits åt sidan under de senaste
fjorton dagarna. Man får ett livligt intryck att våra
teaterledare inte skytt varken kostnader eller strapatser för att
låta oss få del av de nyaste succéspjäserna i Europa
(lyckligtvis tycks ingen av dem ha utsträckt resan till
Amerika). Framför allt vimlar det av franska och
engelska namn.
Ett dagblad har med anledning härav konstaterat att
den svenska dramatiken som vanligt i det närmaste lyser
med sin frånvaro. Det är ju en smula överdrivet. Vi ha
ju för det första »Rembrandts son» på Dramaten av den
lovande unge debutanten Tor Hedberg. En svensk
författare, som lämnar upp ett stycke på ett teaterkansli,
betraktas nämligen alltid enligt vad man erfarit ur säker
källa, som debutant. Detta innesluter kanske i själva
verket lösningen på det gamla problemet, varför vi ha så
föga inhemsk dramatik. Debutanter bli i allmänhet glada
bara de få någonting antaget, medan författare som
skrivit ett antal böcker, varav en eller annan gått ut i några
tusen exemplar, hos sina förläggare inte blott kunna
räkna på anständiga kontanta honorar, utan också ett och
annat förskott. När vi kommit så långt, att det fordras
ett visst kapital för att få ägna sig åt skriftställeri —
och så borde det vara! — då kanske vi också kan börja
räkna med en svensk dramatik.
Att det finns teaterledare som redan nu intressera sig
för dess uppmuntran vore dock orättvist att förneka; »Lilla
folkteatern» inleder sålunda sin säsong med två svenska
pjäser...
De mest spända förväntningarna knyta sig emellertid
nu liksom i fjol till Nationalscenen. Att man fått
trevligare lunchrum och vackrare tavlor på väggarna
finner herrskapet Medelsvensson rätt självklart, då chefen
tagits från Nationalmuseum. Men dessutom tycka de sig
med en viss lättnad ha lagt märke till att den klassiska
repertoaren — med versdramer från sextonhundratalet
och dylikt — fått lov att maka åt sig betydligt. Det är
inte uteslutet, att även statsrevisorerna angenämt berörts
av detta faktum.
Vid precis samma tid i fjol framhöll Scenen som ett
naturligt önskemål, att Dramatiska teatern toge hand
om Konserthusteatern. Här framhölls omöjligheten för
teaterchefen att enbart på scenen vid Nybroplan skaffa
tillräcklig sysselsättning åt sina fyra regissörer och sina
många skådespelare, liksom att Konserthusteatern skulle
kunna ha ovärderlig nytta av Dramatens rekvisita.
Sedan detta skrevs ha varken regissörer eller aktörer
blivit färre, snarare tvärtom (naturligtvis glädja vi oss åt
få återse fru Stina Hedberg, men ha därför icke alldeles
förlorat intresset för hur det egentligen blir med Gerda
Lundequist och Harriet Bosse). När det nu gått som vi
önskade och spådde, kunna vi intet annat än livligt
hoppas, att intendenten Wettergren också skall visa sig vara
mannen att omsider göra Konserthusteatern till ett
bärande företag. En av förutsättningarna är utan tvivel att inte
överskatta publikens litterära nivå. Den grekiske
Aristo-fanes kommer aldrig att framkalla en sådan köbildning
som den svenske... Men skall han spelas, bör det dock
ske utan aktuella revyvitsar. Stillösheter passa inte för
en konstnärlig folkteater.
VACKRA KONSTGJORDA BLOMMOR
1 STOR SORTERING
Bibiiotek»gat. i IDA HAGLINDS Eftr. Tei. n. 16353
é
ARKITEKT ISIDOR HÖRLIN
Tel. 124 74
NORRLANDSGATAN 3, STOCKHOLM
Norr 224 52
Specialitet: Ombyggnader, restaureringar, inredningar av Slott, Herresäten, Hus och Våningar
Utställning av Förnäma möbler Norrlandsgatan 3 Stockholm
Ritnincjar ocb kostnadsförsla^ Egna -verkstöder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
