- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1928 /
466

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11IIIIIIIIM... S C E N E N HlllllllINIIMIIIIIIIIIIIIIIIIHIIIIIIIIIIIIIIIMIIUIMIIIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIinilllllllllllHIIIIIIIIIHim:

DEN DANSKA ANETTE VON RAMBOW

Berättar om en blixtvisit på Djurgårdsteatern i Stockholm

Qevda Ddadsen

Inne i d’Angleterres grill sitter en ung dam i morgonsolen
och begår en kaffefrukost med all önskvärd aptit. Hennes
vita tänder hugga friskt in i ett färskt Rundstykke, och medan
hennes långa smala fingrar snabbt slå av toppen på det ena
ägget efter det andra, pratar hon i ett kör. Det är den lilla
danska mamsell Anette von Rambow, alias fru Gerda Madsen,
som jag fångar för en liten intervju med anledning av »Tre
små flickors» succés på Djurgårdsteatern. Fru Gerda har
nämligen spelat Anettes roll på Folkteatret i Köpenhamn inte
mindre än 210 gånger, och det blir nog lika många gånger
till, när stycket tas upp igen till höstsäsongen.

— Det där är Angelo, säger hon lakoniskt och pekar på en
ung man bredvid, precis som när hon på scenen säger: »Det
där är Gottlieb». Angelo befinnes emellertid i sinom tid vara
den lilla temperamentsfulla damens man, den unge
skådespelaren Angelo Bruun.

— Jag var på en liten blixtvisit i Stockholm, pr Flyvemaskine,
säger hon, jag ville ju så gärna se »Tre smaa Piger» i svensk
upplaga innan Ingalill Söderman skulle sluta.

— Nåå, vad tyckte ni?

— Glimrende. Jag var ju mest nyfiken på om Ingalill
Söderman lagt Anettes roll olika mot min.

— Nåå-?

— Ja, forskelligt var det ju, men fru Söderman är henriven-

de — ett sådant humör, ett sådant temperament! Om det kom
en amerikansk filmregissör och fick se henne, så tog han
henne bums med sig till Angelos — (med en snabb blick på sin
man) ja, Los, förstås. (Jo jag tackar jag, där kan Ingalill höra!)

Och utav ensemblen fäste sig fru Gerda särskilt vid Gösta
Lycke, som hon fann vara en utmärkt, karaktäristisk och
kultiverad skådespelare.

— Men pjäsen verkade nog en smula tyngre, allvarligare i
Stockholm — kanhända bara för danska öron. Vi danske er
jo saa overfladiske, og ikke naer saa stilfulde som svenskerne.

Den sista meningen åtföljdes av ett leende, som låter mig
ana, att den unga damen är en smula vad man kallar full i
sjutton. Den där komplimangen om svenskarnas stilfullhet är
inte dum att linda in kritiken i!

— Vad tyckte ni om Greta Söderberg då?

— Dejelig. Hon är just sådan som den romantiska
Beate-Marie i all sin ljuva skönhet skall vara — och så bra hon
sjunger sedan!

Djurgårdsteatern fann fru Madsen förtjusande — det måtte
vara mycket tacksamt att spela i den lokalen.

För övrigt var det inte första gången fru Madsen var i
Stockholm. Publiken minns henne nog för några år sedan som
Dorine i »Dorines Kaerester» på Vasan. Ett gästspel av Arne
Weel med dansk ensemble.

— Men tänk att de förstår inte vad man säger däruppe i
Stockholm! Jag var inne i Nordiska Kompaniet och skulle
köpa en Saebe-aeske, och så kom de fram med en — väska!
Och en chaufför, som jag bad köra mig till Stureplan, kliade
sig i huvudet och sa att det finns ingenting i hela Stockholm
som heter Store Plan ...

Men never mind, fru Madsen vill frygtelig gerne komma till
Stockholm och gästspela en gång till. Vartill vår
huvudstads-publik verkligen vore att gratulera. Ty Gerda Madsen kan inte
bara illudera en liten yster ingenue, hennes register har också
djupa, allvarliga toner med livets obarmhärtiga klang på botten
— det minns jag från många intressanta teateraftnar i
Köpenhamn.

Jag väcks ur mina meditationer av ett par odygdiga
bedjande ögon, ett par mera än vanligt djupa Smilehuller — det
är fru Gerda, som vänder sig till sin man:

— Maa jeg saa faa et Stykke Wienerbröd til, Angelo?

Och Angelo räcker henne brödkorgen, och vi två le ett
au-guriskt leende mot varandra.

Köpenhamn i augusti 1928.

Mr. Felden.

SPORRONG & CO.

PORTRÄTTMEDALJER

Telefon: Namnanrop “5P0RR0NGS.

Skisser och kostnadsförslag fritt på begäran.

Damturk i Sturebadet Dambastu i Sturebadet

varje tisdag och fredag 2: 50. alla dagar 1: 50, 3 damer i
5 bad 10 kr. sällskap 3 kr,

Många kvartslampor, 1 kr. i samband med bad
Yppersta skönhets- och föryngringsmedel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:11:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1928/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free