Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
..........i.. SCENEN ......ii.min..
HJALMAR SELANDER IN MEMORIAM
Det är en hel teaterepok, som gått bort med Hjalmar
Selander. Framför allt gäller detta den svenska
landsortsteaterns historia. Ty visserligen var Hjalmar Selander vid
olika tillfällen en ganska bofast gäst vid åtskilliga
stock-holmsscener — första decenniet av sin teaterbana ägnade
han nästan uteslutande åt stockholmsscenen, först
Djurgårdsteatern, sedan Svenska Teatern, och en hel följd
av-år ägnade han största delen av sina krafter åt Nya
Teatern i Göteborg — men innerst inne var han måhända en
flyttfågel. Han hade i sin ungdom en gång blivit
bergtagen av tjusningen i det farande livet. Han älskade
landsortsteatern av hela sin själ. Han kände dess resurser,
möjligheter och betingelser bättre kanske än någon
annan, och han såg med sorg och grämelse på den under
världskrigets guldflod inbrytande dekadansen inom
speciellt landsortsteatern, på dess katastrofala fall, men han
gladde sig också åt den ljusning, som man under de sista
åren börjat skönja. Hjalmar Selander var en synnerligen
praktisk man. Han älskade att övervinna tekniska
svårigheter, när det gällde att framföra något av scenens stora
verk på en landsortsscen även med minimala resurser,
och han tog personlig del i varje detalj av det sceniska
maskineriet. Samtidigt älskade han teatern och
teaterkonsten med en kärlek, som aldrig slocknade. Det är
typiskt att en av de vänner, som jag har skäl att antaga
att han satte mest värde på var Gustaf Fredriksson, som
liksom han besatt ett aldrig sinande intresse för teatern
och för dess personligheter. Hur långt tillbaka deras
vänskap sträckte sig vet jag inte, men 1899 deltog jag i
cn turné med Hjalmar Selander som direktör och Gustaf
Fredriksson som gäst. Den började någon gång i april
genom Sverige och hela Finland ända upp till Uleåborg
och slutade dagen före midsommarafton. Det var också
cn självklar sak, att Gustaf Fredriksson varje sommar
under några dagar skulle gästa Hjalmar och Concordia
Selanders vackra hem Sjötorp utanför Landskrona.
orkar armbåga sig fram blir känd, under det att andra,
som ej äga den förmågan, kommer i skymundan.
Lisa Steier hörde till dem, som gå sin väg stilla fram.
Försynt och tystlåten, med ett milt leende mötte hon alla
motgångar, vilka dock i sin tur bidragit till att sjukdomen
tagit den vändning den nu gjort.
Med Lisa Steier har en av samtidens förnämsta
konst-närinnor gått ur tiden. Signe Hebbe, för några år sedan
avliden, allom bekant genom sin oomtvistade geniala
personlighet, gav Lisa Steier ampla lovord, därför att hon
var en förstklassig representant för en senare tids sanna
och verkliga konstnärsskap.
Många äro nu de, som vid Lisa Steiers allt för tidiga
bår känna den oändliga tomhet, som blott den
efterlämnar, vilken i livet så väl som i konsten eftersträvat
det ideella, det äkta — det sköna.
Rut Stråhle.
<J(ja(map SeCandev
Det har blivit som ett axiom inom den sceniska världen
i Sverige, att alla skådespelare av någon betydenhet
under en viss period av sitt liv varit anställda vid Hjalmar
Selanders teaterföretag. Det ligger kanske någon
överdrift däri så till vida, att några av våra förnämsta
sceniska konstnärer utom vid gästspel och turnéer aldrig
uppträtt utom Stockholms hank och stör. — Men eljest
må de vara lätt räknade, de nu levande. Orsaken härtill
var väl framför allt, att Hjalmar Selander sökte med ljus
och lykta efter begåvad ungdom, och att den ungdom
som var teaterbegåvad eller i alla fall trodde sig vara
det lika ivrigt försökte att få komma till det Selanderska
sällskapet. Inte bara därför att man visste, att
repertoaren var gedigen och att man hade stora utsikter att
få ge sig i kast med prövande uppgifter, utan också
därför att där fanns personlig omvårdnad och intresse för
individen. I det fallet gingo Hjalmar och Concordia
Selander hand i hand för att skapa en
samhörighetskänsla, en känsla av att hela sällskapet egentligen bara
var en enda stor familj.
De senare åren på Nya Teatern i Göteborg blevo nog
en ganska bitter kamp för teaterdirektören Hjalmar
Selander. Lorensbergsteatern hade, i alla händelser under
några år, tämligen obegränsade resurser att röra sig med,
och den gick fram på nya linjer, konstnärliga linjer,
vilkas berättigande Hjalmar Selander väl inte alltid var
beredd att skänka sitt erkännande, och där måste
naturligen den enskilde företagaren slutligen vika. Men det
var inte bara envishet, som förmådde Hjalmar Selander
CLARA EKSTRÖMS
Optiska ^Magasin
Rangl. Hovleverantör. Firman grundad 1872.
^ado6storg 3
SiocGfjoCm HovHrvar/riwT"
DC.JLrudezsjyn
Houjuuelerare.
Operahuset, Sthlm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
