Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVY I KONGENS BY
Solveig Gderva(d-J3ander i SÆpoRoteatrets revy
Jag vet inte varför Apolloteatret har en sådan
dragningskraft på svenskarna. Är det till äventyrs därför att
lokalen förut hette Kisten och under det namnet gömmer
så många minnen av det allra gladaste slaget för svensk
publik, eller är det för att en liten svensk aktris, Ann Sofi
Norin, under ett par år lagt hela Köpenhamn för sina
små fötter från dess tiljor? I någon mån spelar väl dessa
antecedentia in, men jag tror att det betyder ännu mer,
att Oscar Holst, teaterns grundare och energiske chef,
förstått konsten att inom en intim ram servera just den
danska ynde och det bestickande danska gemyt, som gör
att vi svenskar finna färden över sundet så obeskrivligt
förhoppningsfull. Koncentrationens konst är en av de
svåraste inom teatern, men den har Oscar Holst alltid
förstått att bjuda. Det vi på svenska kalla »litet men
naggande gott», det är just vad vi kunna vara säkra om
att få njuta en kväll på Apolloteatret. Det spelar ingen
roll vad pjäsen heter eller vad den företräder för slag
av aftonunderhållning, fars, revy eller operett, man roar
sig i alla fall kungligt, ty man har på känn, att här har
teaterledaren utnyttjat sina resurser, såväl det skrivna
ordet som det levande materialet, såväl det musikaliska
inslaget som det dekorativa, på ett sätt som avväpnar
kritiken. Den revy, som jag häromdagen blev i tillfälle
att beskåda, ståtar under sin titel med en hel massa
ansvariga namn, men de många kockarna ha tydligen valts
med lika stor omsorg som deras respektive tillsatser ha
sovrats av teaterchefen. Och de speciella attraktioner,
varmed han garnerat anrättningen, har han säkerligen
inte hittat på måfå. Om Solveig Odervald-Lander intar
platsen som den nuvarande revyens stjärna, så ha vi
svenskar ingenting att anmärka mot det, även om hon
kanske är minst lika dansk till sin typ som någon annan
av de fetstilsrubricerade numren. Och om hon gör bättre
effekt här än på Scala med sitt tjusande smil och sitt
artistiska raffinemang, så beror det väl på att diamanten
alltid strålar med mer fascinerande glans i en mindre
prålig infattning. Holger Pedersen är nu en skådespelare
av det värde, att han försvarar sin plats i vilken miljö
som helst. Han representerar det triumvirat, i vilket de
båda övriga namnen äro Fredrik Jensen och Carl
Alstrup och som för publiken på andra sidan sundet
står ouppnått i de små medlens komiska konst. I Jacoba
Jessen har den lilla goda ensemblen en kvinnlig kraft
i den bredare komiken, som kan bli en farlig konkurrent
till Liva Weel.
Köpenhamn i augusti. Kfs.
BAKOM DEN VITA MARMORFASADEN
Vid 7-tiden på aftonen torsdagen den 6 september var det
mer än vanlig trängsel utanför den dörr någonstans inuti det
i festlig belysning strålande vita marmorpalatset vid
Nybroplan, innanför vilken den allsmäktige herr Theodor Olsson,
gemenligen kallad »Tudde», satt och stämplade små dyrbara
lappar, som berättigade till inträde vid årets första
generalrepetition. Den välbesatta parketten andades också en mer än
vanligt förväntansfull stämning. Sedan man vant sig vid det
mystiska halvdunkel, som alltid är rådande på »genrepet»,
kunde man där upptäcka större delen av nationalscenens egna
plus naturligtvis en mängd övriga scenens barn. Där sågs paret
Molander—Hanson, båda yngre och smärtare än någonsin, där
sågs fru Jessie Wessel med nyförvärvad make vid sidan och
där sågs en rad av teaterns ungdomar ned till ett par av de
allra nyaste rekryterna av årets elevskörd, vilka kanske för
första gången i sitt unga liv fingo vara med om en
generalrepetition — de tindrande ögonen talade också sitt tydliga
språk om hur det känns för en lycklig adept att bli insläppt
i templets förgårdar! Regissör Linden knogade fram och
tillbaka över den lilla landgången mellan scenen och salongen och
kunde inte få slavarna bakom scenen att sköta ljus och
kulisser fort och bra nog — och så, ja, så satt upphovet till den
förväntansfulla stämning man trodde sig förmärka i salongen,
den nye mannen i spetsen för nationalscenen, intendenten Erik
Wettergren, och såg ut att minst av allt lida av rampfeber.
Tvärtom, han verkade så belåten och obesvärad som han varit
teaterchef all sin tid. Och att hans argusöga genast och
ögonblickligen upptäckte en liten oegentlighet med någon taveldetalj
i andra aktens dekoration var ju egentligen inte ägnat att väcka
ODEON
Hör de nya konstnärsskivorna på
ODEON-ELECTRIC
Högsta tekniska »ch musikaliska fulländning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
