Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERNYTT FRÅN SKÅNES HUVUDSTAD
Brev frän Scenens korrespondent
Scen UV (Mavy Q) U g uns pvocess.* fp. v. (J)tlagnf)i[d <3$jöpQ.quist i iiieLpoCten, (’3CiCding Q^ofjCin oct? t. f). öscav (ZUinge
H. Cederberg, Malmö, foto.
Direktör Winge på Hippodromteatern i Malmö har i sommar
tagit sig för att experimentera något litet, och hans
experiment tycks ha slagit ganska väl ut. Först och främst inledde
han teatersäsongen redan en av de första dagarna i augusti, i
hopp att den betydande invasionen av mercuriisöner i samband
med Skånemässan skulle verka gynnsamt för publikfrekvensen
beträffande en lätt och behaglig teaterpjäs. Direktör Winge
tycks för övrigt ha stått i förbund med vädrets makter, i varje
fall har teatern i år ej behövt frukta någon större konkurrens
med augustimånskenspromenader o. d. Även i ett annat avseende
har direktör Winge experimenterat sig fram, i det han — dock
endast för tillfället — lämnat operetten och försökt sig på
talpjäs. Försöket har i stort sett varit lyckosamt, och att de
flesta av de agerande förut tillhört Hipps trogna operett-garde
och sålunda ej äro vana vid taldramatik, märktes knappast.
Det första programmet för säsongen var en fars, Hurra, en
pojke. Ett ungt äkta par — docent Berner med fru — ha
levt lyckligt tillsammans ett år. Men på årsdagen för deras
bröllop uppdyker ett moln på den äktenskapliga himlen. Docent
Berner tog nämligen i sin gröna ungdom det obetänksama
steget att gifta sig med en äldre dam, till vilken han stod i stor
tacksamhetsskuld. Tanten i fråga hade en son utom
äktenskapet, och på sin dödsbädd ville hon skaffa sonen en legitim
fader. Och så blev docent Berner i en hast fader och strax
därefter änkling. Docenten har ju egentligen ingenting att
skämmas för, men likväl har han hemlighållit sitt s. k. faderskap för
någon förvåning... En sak kan man åtminstone vara alldeles
lugn för hädanefter: att det kommer att se trevligt ut på
väggarna inom Kungl. dramatiska teatern, både på scenen och i
foajéer och promenoirer. Och att den nye chefen fått snygg
effekt på exteriören kunde alla kvällspromenerande på
Strandvägen dagen efter övertyga sig om, då den lysande fasaden
vackert reflekterade det röda skenet från de splitternya
lamporna, som förkunnade utsålt. Ty det är naturligtvis meningen
att det skall bli en vana ...? —ette.
sin andra fru. På ovannämnda årsdag dyker emellertid helt
oförmodat sonen upp — som en stor och kraftig varietéartist,
och »fadern» ser bra mycket ungdomligare ut. Häradshövding
Sjöberg visar sig emellertid som den verklige vännen med de
dåliga råden, och på hans uppmaning slår docenten en
nödlögn i sin söta fru. Farsen utvecklar sig. Nödlögnerna bli
flera och flera, och det förut så lyckliga äktenskapet blir
olyckligare och olyckligare och hotar slutligen att övergå i tragik.
Till slut avslöjas dock docentens svärfar, en sedeövervakande
och moralpredikande stofil, som verietéartistens verklige fader,
och docenten känner sig rentvådd, även om hans släktskap till
den s. k. sonen nu blir ännu mera invecklad.
Under de senaste åren har inte direktör Winge synnerligen
ofta trätt fram och visat sig i rampljuset. I »Hurra, en pojke»
har han emellertid givit sig själv »pojkens», varietéartistens,
roll, och han genomför den med bravur. Dock breder han på
något för tjockt, då han skall agera damimitatör, och i stället
för att skapa något groteskt blir det något i allra högsta grad
oskönt och anskrämligt. Nya för Hippodromteaterns ensemble
voro Maja Gadelius som docent Berners fru, och mot henne var
det ingenting att anmärka, och Boltan Lundquist, som försökte
verka romanförfattarinna. Harald Svensson var godmodig och
i åtskilliga avseenden något bortkommen som docent Berner,
under det att Hilding Rohlin var en riktig spjuver som
häradshövdingen. Richard Swanström hade fått svärfaderns,
kommerserådet Petterssons roll, men det hade nog varit bättre, om
författaren överflyttat kommerserådets repliker på hans fru,
Julian Kindahl, ty hon hade säkert gjort mera rättvisa åt dem.
Den uppsluppna farsen fick till efterträdare en synnerligen
dyster och allvarlig kriminalpjäs — Mary Dugans
process — författad av Bayard Veiller, och direktör Winge gav
med detta pjäsval malmöborna tillfälle att få skåda en
urpremiär för Skandinavien. Pjäsen i fråga är lika mystisk och lika
dramatisk som »Mysteriet Milton», publiken hålles i ständig
spänning och undran över, vem som är brottslingen, och
författaren låter inte något tillfälle gå förlorat att vilseleda publi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
