Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan taga fram och ha glädje av långt sedan
alla de sköna hyllningsbuketter vissnat bort,
som dagen därpå i brist på vaser fyllde hennes
badkar.
Också en hyllningsdikt
Valdemar Dalquist blev på sin 40-årsdag
hyllad på ett sätt, som tydligt visade den stora
popularitet han förvärvat sig. Alltifrån
morgonstunden blev han uppvaktad med presenter
och blomster och telegram, och då han på
kvällen gjorde sin entré i »Trötte Teodor»
fick han en födelsedagsapplåd, som varade i
åtskilliga minuter. Efter andra akten började
hurrandet och blommorna, som efter slutakten
Växte till ett helt berg, krönt av den
traditionella lagerkransen från direktionen. Vid en
supé efter föreställningen fick den avhållne
jubilaren också i vackra prosaord veta vad han
var värd, medan Karl-Gerhards bidrag i
bunden form icke utmärkte sig genom sin
älskvärdhet. Så här lät det:
Det är en gammal vacker sed
att våra gamla hyllas,
hur tiden än har gått ur led
än tidningsspalter fyllas
med allt det stora de ha gjort
forr’n gikt och reumatismen
och årens genomlidna lort
har stoppat organismen.
Ty ålderdom och vishet ger
respekt ännu i Norden.
Bevisen däruppå man ser
kring födelsedagsborden.
Vi svenskar gärna samlas runt
ett föremål som fyller
och skramla hop en massa strunt
att pryda vägg och hyller.
I dag vi bänkat oss igen
omkring en stackars trött man,
en 40-årig gammal vän,
som smakat salt och sötman
ur livets spruckna vardagskopp,
i glas från Orreforsen.
Den lyckliga familjen
Vi återge här en treulig bild från i somras av
direktör Ernst Eklund med fru och
förhoppningsfulla söner, njutande sin semester i
Sandhamn.
Men huvut bär han ståtligt opp
trots ryggen krökts av korsen.
Ej åren endast bära skuld,
ej endast femininen,
till att en höstsol lyser huld
fast sparsamt på ruinen.
Ty ryggen ej blott blivit krum
av bugningar för Wille,
ett par utav dess många tum
ha sviktat under snille!
Det glesa håret grånat har —
att inte säga vitsnat —
i kamp om en repertoar
som Swasse Bergqvist kristnat,
som burits fram i rampens ljus,
Norlander har stått fadder,
och många fyllda, glada hus
ha tjänstgjort såsom dadder.
Att ögat hans har_blivit skumt
så att det blott ser grevar,
att klandra detta vore dumt —
som att hans båda nävar
är darriga och mist sin kraft.
Han gått med klumpig ankgång,
att bära ju han alltid haft
på alltför mycken framgång.
Att föttema ha tagits till
så kroppen ej ska vackla,
det är ett Herran Guds sigill,
en slumpens goda fackla.
På dem han stadigt kliva kan
i en tre-fyras fotspår
och ändå tro, alt det är han
som ensammen har gjort spår.
Han lungor rassla med ett dån
och skrovlig ju hans hals är,
han är liksom en grammofon
som spelar flygarvalser.
Hos hr Sylvain på gamla dar
till slut han funnit lyckan,
cch uti mig han alltid har
den andra säkra kryckan.
Ni ungdomar, som samlats här
att åldringen förnöja,
gör eder alla det besvär
att edra glas upphöja!
Hans ögas glans har glimt av vår —
förtjänsten är nog nubbens —
men nästa gång väcks Teodår
av gummors kör på Grubbens!
CHAMPAi
DEEBECK
H RBIMSHH
Vad huset
/» f •
O
formar
allt ifrån källaren till
matsalen vill SARA
bjuda sina gäster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
