Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JENNY HASSELQUIST DEBUTERAR PÅ NYTT
En skådespelerska, som går till filmen, är en daglig företeelse,
men en filmskådespelerska och prima ballerina som går till
talscenen — se där höstens lilla sensation inom vår svenska
teatervärld! En felaktig notis om att Jenny Hasselquist redan i
tysthet skulle befinna sig på turné har gått genom pressen och
tyvärr också insmugit sig i våra spalter, men nu skynda vi oss
att meddela att den nog så remarkabla premiären äger rum först
den 3 oktober i Norrköping, då Bernard Shäws enaktare »ödets
man» står på programmet.
— Jag tycker det är så gränslöst roligt och intressant, säger
den debuterande skådespelerskan, men det är visst inte något
nyfött hugskott detta med min lust för talscenen. Jag har i
själva verket gått och tänkt på det i flera år, men jag har inte
kommit mig för att ta steget ut förrän nu. Filmningen har ju
dessutom tagit en hel del tid från mig.
— Men ni överger väl inte filmen och dansen helt för
scenen?
— Nej, visst inte. Jag filmar gärna när tillfälle ges, och vad
dansen beträffar så skall jag åtminstone till att börja med söka
kombinera den med teatern. Föreställningarna vid den turné,
som jag nu går ut med upptar alltså »ödets man», som ju blott
är en enaktare, och dessutom en avdelning dans.
— Och vad kommer ni då att glädja landsorten med?
— För att efterkomma en begäran från flera håll kommer
jag att dansa »Den döende svanen», ett nummer som ju alltid
slår an, och vidare »Polkan» från 1845 efter Emelie
Högqvists-porträttet. Dessutom har jag två nya danser, »Chanson hindou»
till Rimsky-Korsakoffs melodi samt »Zigenerskan» till musik av
Dvorak. — Men jag måste tyvärr säga, att det nog kanske icke
är så lätt att i längden sammanföra dans och teater. Stämman
blir nämligen lätt ansträngd av den nödvändiga träningen för
dansen, även om man ingalunda dansar omedelbart före —
naturligtvis kommer dansavdelningen sist på programmet. Och arbetet
med stämman och talet är ju det väsentliga för mig, om jag
skall lyckas med min debut på detta för mig fullkomligt nya
område.
— Har någon hjälpt till att sätta er in i talets mysterier?
— Javisst, det rent tekniska har jag studerat för vår expert
på området, fru Bergström-Simonsson, och sedan har Julia
Håkansson hjälpt mig med instuderingen av rollen — fast det borde
jag kanske inte tala om, för tänk om jag nu misslyckas totalt!
Säg ingenting om det!
— Denna otänkbara eventualitet skulle med all säkerhet inte
läggas en så populär och uppskattad instruktris som fru
Håkansson till last, och för resten kan det ju också bli succés...
— Ja, fru Håkansson är en förtjusande lärarinna, och jag
hoppas innerligt att allt skall gå bra. Men man vet ju ingenting,
teatern är en konst för sig och en svår konst, det har jag
minsann fått klart för mig.
— Hur är truppen sammansatt?
— Napoleon i komedien spelas av Torsten Bergström och
officeren av Georg Skarstedt. Vi bli inte mer än tillsammans sex
personer — fru Torsten Bergström medföljer som pianist — och
våra dekorationer ha utförts av Jon-And på draperier, som
rullas ihop och tagas med.
— Och vilka delar av landet kommer turnén att beröra?
— Vi beräkna vara ute i sex veckor och gå först söderut
till de flesta städerna där, Norrland är just vid den tiden
tämligen ockuperat av andra sällskap, men vi ämna gå in i Norge
och besöka Trondhjem samt eventuellt också Oslo. — En
vacker affisch har fru Raphael-Linden ritat åt oss.
— Rampfeber?
— Nja — visst är jag förfärligt ängslig för att inle allt skall
gå bra, men när jag bara kommer in på scenen och ser
publiken, så känner jag mig alltid hemma.
— År det i alla fall allra första gången, ni utför en talroll på
scenen?
—- Javisst, »Den stumma» kan man ju inte gärna räkna med,
och de två, tre ord jag hade att säga i »Scaramouche» vid mitt
sista gästuppträdande på Operan 1925 var det inte mycket
bevänt med... För all del, avbryter sig fru Hasselquist förskräckt
i avskedsögonblicket, säg inte lycka till! Får jag i stället be
om en liten spark! Babette.
SVENSK VALENTIN I TYSKLAND
Tinut 6[of Strandberg
den unge svensfce 6anUonsångaren, som sedan ett åv är
engagerad vid stadsteatern i ^ZUeimar. se f)onom fjär som
tyaCentin i a us t, måCad av Konstnären O^nut ’Jtanns (-Jtanc(ie
HÖSTNYHETER I
p affären (_.///£ Ulstrar, Kappor, Dräkter & Klädningar
DROTTNINGG. 71c.
1 RIKHALTIGT URVAL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
