- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1928 /
536

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 19

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Årets första svenska film har framförts och haft berättigad
framgång. Synd är en fri bearbetning av »Brott och brott»,
och den är också utan tvivel bra mycket mer Merzbach än
Strindberg, men det är i detta fall ingalunda något klander. Ty
Strindberg skrev teater och Paul Merzbach skriver film, och det
var ju film det skulle vara. Själva idén, uppslaget och historiens
början är förebildens, men sedan slår man in på mera banade
filmstigar mot ett kanske litet banalt slut i känd och beprövad
stil. Men det är elegant och kultiverat gjort, och Gustaf
Molanders regi bär som alltid en stilfull och
konstnärlig prägel, icke minst i de små
parisiska interiörerna. Och filmen är
utomordentligt väl spelad. Sällan ha vi sett Lars
Hanson utveckla så mycken eld på den
vita duken, vars uttrycksmedel han numera
behärskar till virtuositet — en i bästa
mening internationell prestation. Gina Manés
som Henriette är så full av synd och onda
begärelser som man någonsin kan önska,
och hennes kattaktigt rovdjurslika apparition
med de gnistrande sneda ögonen och den
hungriga munnen ger full illusion. Men
skulle hon inte desslikes vara litet mer
raffinerat intagande? Elissa Landis Jeanne är
däremot en förtjusande liten varelse, och
hon formar sin roll med verklig innerlighet
och uppriktighet genom måttfull och vacker
aktion. Stina Bergs Mor Catherine kan
inrangeras i raden av hennes allra trevligaste
och raraste små filmgummor, och Hugo
Björne som Adolphe gjorde en god typ.

För övrigt voro birollerna förstklassigt
besatta, man kan bland annat nämna Erik
Berglunds franske hovmästare och Carl
Bro-vallius’ förhörsdomare. Ett näpet filmbarn
gjorde sin entré i Anita Hugos lilla gestalt.

Slutligen en eloge åt J. Julius’ verkligt
förnäma kamerakonst.

Man må fråga sig, om Harold Llogd någonsin kan komma att
överträffa sig själv i »Heja heja», härlig d åminnelse. Hans
senaste farsupptåg ha icke nått upp till denna, inte ens det allra
sista, Hurra vad jag är bra, trots ett ovanligt fantasifullt
manuskript och verklig galopptakt. Men naturligtvis fanns det
pärlor av humor bland scenerna, främst i en vanvettig batalj,
där Harold får hjälp av en dråplig samling spattiga gubbar,
veteraner från inbördeskriget. Hans vilda framfart på New Yorks
gator i sin skrangliga taxameter eller med sin gamla
hästspårvagn var nervkittlande nog och kom ibland publiken att tappa
andan. Det är uppfriskande med litet komiska fjolligheter då och
då mellan kärleksdramer och seriösa skådespel, så Harold är
alltid välkommen! .

Den ryska revolutionen synes erbjuda ett outtömligt fält för
filmmanuskriptförfattare. Och man har ju också oförglömliga
saker med denna miljö i minnet, sådana som »Ropet från Volga»
och »Sista kommandot» .Benjamin Christensons Klasskamp
är egentligen bara en episod från det röda upprorets första
dagar, men en högst dramatisk episod, starkt och säkert
formad och uppbyggd, och spänningen närmar sig vid ett par
tillfällen det olidliga. Det är ingen storfilm, men det är en
gedigen film utan överdrifter med en logisk och klar handling och
förtätad stämning. Lon Chaney hör till den
amerikanska filmens allra intelligentaste
konstnärer, och hans framställnig av den
enkle och okunnige ryske bondens
vacklande mellan den nedärvda respekten för »dem
däruppe» och den nya tidens
jämlikhetspa-roller höjde sig ofta till ett mästerskap i
släkt med Jannings. Barbara Bedford nöjer
sig tydligen med den reklam hennes filmer
ger henne; det har alltid varit fullkomligt
tyst omkring hennes namn, och dock är hon
en av filmkoloniens allra vackraste kvinnor
samt därtill en begåvad skådespelerska.
Hennes ryska furstinna blev till en njutning för
ögat. Felplacerad var däremot Ricardo Cortez,
som gjorde en ganska slät figur av sin
officer.

Ett annat ämne, som är minst lika
lockande som revolutionen, är och förblir
alltjämt cirkuslivet med sin atmosfär av
svartsjuka, hat och kärlek, dödshopp,
clowne-rier och skratta Pajazzo! Den sista
versionen stammar från Ufa och heter L o o p i n g
t h e loop. De ovannämnda
ingredienserna äro skickligt sammanblandande och
regien har tagit ut det mesta möjliga av det
rikhaltiga stoffet. Man får sig serverade en
hel rad riktigt förstklassiga cirkusnummer
utom filmintrigen, som i sig själv är
intresseväckande nog och inte så alldeles alldaglig. Man får
sålunda för en gångs skull se den förhånade clownen gå segrande
ur striden utan att behöva avlida i sista scenen och med ett
överjordiskt leende se det unga paret utbyta slutkyssen. Och
denne clown ser ut som folk mest, litet undersätsig, blond och
med ett karaktärsfyllt och sympatiskt ansikte, vitt skilt från den
gängse älskartypen. Men så spelas denne clown också
förträffligt av den verkligt kultiverade och skicklige skådespelaren
Werner Krauss, som man hittills fått se mest i hemska och
oigenkännliga masker. Jenny Jugo som den litet fjompiga
hjältinnan är ung och vacker och blir nog med tiden ett mera
villigt kameraobjekt. Warvick Ward är en ståtlig och samvetslös
flickjägare, icke utan en viss försonande humor. Regien var

JBars Hanson som ^Maurice i Synd
Karikatyr för Scenen av H. IVaxin.

Kobbs Théer

äro odisputabelt de

finaste

Tervstärkande

Angriper ej tänderna

IDOZA.IV 4

nvugt avförande.

och uppiggande vid
svaghetstillstånd är
järnmedicinen ^ / D O Z A N
— Förordas av läkare. — Fås å alla apotek.

IDOZAN B Begär
original-ej avförande. flaska a kr 3: 50.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:11:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1928/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free