Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J3ars Hanson ocf) sMärta G (t ström
som tDaniet ocfy tJLnna i tKan som fictt teva om sitt tiv
Almberg & Preinitz, foto.
Det var ett ovanligt prydligt och neoklassiskt
vardagsrum Pompeo Bigeschi hade innanför sin butik.
Mannen som fick leva om sitt liv––––––––— Vil-
ken lysande och fantasieggande titel, förträfflig även ur
den synpunkten, att den appellerar till något
allmänmänskligt. Vem har inte någon gång drömt den
drömmen? Och det är säkert ett ringa fåtal, som äro
så skeptiskt och deterministiskt anlagda att de avfärdat
den med ett: vad skulle det tjäna till! Jag skulle ändå
vara densamme, begå samma misstag och drivas in i
samma tråkigheter.
Visserligen ligger stoffet tvivelsutan bättre till för en
roman — ty hur vore det möjligt att inom den trånga
ramen av en scen och tre, fyra akter framställa ett helt
levnadslopp — eller kanske två. Men i alla fall var det
med spänd förväntan man såg ridån lvfta sig för delta
stycke, av en så många gånger för djupsinne, höga
intentioner och stora diktargåvor prisad författare.
Och vad fick man?
Pjäsens värde, hela dess raison d’étre är baserat på
dess tankeinnehåll. Det kretsar oupphörligt kring livets
och dödens olösliga problem och människosjälens sätt att
reagera inför dessa. Lagerkvists idéer äro få och enkla,
men därför ingalunda klara. Om någon filosofisk
skolning eller skarpare logik vittnar inte hans sätt att
framställa dem. Och dock ljuda de ofta märkvärdigt
spekulativa lagda i munnen på enkla hantverkare. Det var
modernt att hacka på »skomakarrealismen» åtskilliga år sedan
»Pepitas bröllop» sett dagen. Är skomakarmysticismen
så mycket att föredra?
Skomakaryrket måtte emellertid ha ett särskilt samband
med andlighet, både Tolstoy och Verlaine pliggade
halvsulor.
Första akten har emellertid ett par vackra scener och
öppnar lovande perspektiv. Den andra ger prov på vad
författaren kan åstadkomma av dov, laddad beklämning
och betecknar, trots upptäckten av den blodiga kluten,
styckets kulmen. Den tredje däremot flyter ut i longörer,
resonnemanget om en flicka som man inte får se roade
uppenbarligen inte publiken och idisslandet av några inte
överdrivet geniala repliker frestade tålamodet över
hövan. Man hade verkligen känslan av att leva om samma
scen flera gånger.
På premiärkvällen var i alla fall den röda lyktan ute;
men så trängdes också Lars Hansons beundrare med Pär
Lagerkvists. Det var både ett kraftprov och ett
uthållig-hetsprov den återvände skådespelaren åtagit sig.
Ynglingen Daniel är den till livet återbördade men ännu av livet
obesmittade, som storögt, hänfört och ångestfullt ser på
världen; i dessa ömtåliga poetiska scener tillgrep Hanson
emellanåt alltför våldsamma medel, skrek för mycket,
koketterade för mycket med sina händer. Andra aktens
ångestscener kunde ingen ha gjort mera gripande. Han
suggererade det osynliga trycket, den iskalla fläkten
från det okändas värld — härvid verksamt sekunderad
av Gabriel Alw. Vad Lagerkvist vill ge: den nakna,
ensamma människosjälens rysning inför okända
övermakter, dess vanmäktiga trots och ånger, fick här gestalt.
Ypperlig var han också i mask och spel — inte minst det
rent yrkesmässiga — som den åldrade fadern i tredje
akten. Men den alltmera litterära, melodramatiska
språk-tonen och det utdragna lamenterandet med »Fången»
kunde inte ens en sådan virtuos som han rädda.
De båda kvinnorollerna hade samma innehavare som
i föregående svenska stycke. Märta Ekström fick på nytt
utveckla sin mjuka, rena charme och älskvärda
naturlighet — hennes Anna var en husjungfru från de långa
kjolarnas epok. Att hon gör den moderliga och husliga
kvinnan som få visste vi redan. Anna Lindahl hade inte
mycket att säga och gjorde en mera stiliserad typ, i vilken
regissören torde haft sin goda andel. Alf Sjöberg var
säkerligen den sällsammaste skomakarlärling som ännu
klackat ett par skor. Men han rådde inte för det. Något
mindre teater kunde han kanske ändå ha spelat.
Humoristiska inslag torde vara sällsynta i Lagerkvists
é
ARKITEKT ISIDOR HÖRLIN
NORRLANDSGATAN 3, STOCKHOLM
Tel. 124 74
Norr 224 52
Specialitet: Ombyggnader, restaureringar, Inredningar av Slott, Herresäten, Hus och Våningar
Utställning av Förnäma möbler Norrlandsgatan 3 Stockholm
Ritningar och kostnadsförslag Egna -verkstäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
