Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rachmaninoft om jazzen
Den världsberömde ryske komponisten och
pianisten Sergei Rachmaninoft, som i dagarna
besöker Stockholm, har gjort ett intressant
uttalande om jazzen och om amerikansk musik:
— Det mesta av den senare är dålig
efterklang av europeisk musik, men jazzen — ja,
den är ursprunglig och äkta, den bjuder något
nytt och intressant, en främmande rytm. Även
om jag inte obetingat tycker om den — det
mesta av den jazzmusik som exekveras är
hemsk — så håller jag dock icke för öronen,
när jazzen nämns, som så många andra.
Improvisationstea ter
Bland de många nya teatrar, som i höst ha
startat i Berlin, erbjuder den s. k.
Stegreifthea-ter vid Kurfurstendamm det största intresset.
»Stegreif» är ungefär detsamma som
improvisation, men ordet kommer egentligen från
ridsporten. På samma sätt, som baronessan Linde
von Klinckowström, den käcka svenska
rytta-rinnan, nyligen efter sin ankomst till Berlin
strax hon kom ur sadeln höll ett litet
hälsningstal på förträfflig tyska till
representanterna för Berlins ryttarvärld, så gjorde det under
medeltiden herrar riddare. Även de talade
direkt från stigbygeln, utan vidare förberedelse,
och därav har ordet Stegreif som betyder
stigbygel, även fått betydelsen improvisation.
Skå-despelarne på Stegreiftheater sitta visserligen
icke till häst, men de ha inget program, de lära
sig inga roller, de behöva ingen sufflör, de ha
blott ett huvud att tänka och en mun att tala
med. Och därmed arbeta de, sätta ihop små
skådespel efter anvisningar från publiken själv.
Det kan bli oerhört komiska saker av det hela.
Åven de otroligaste dramatiska idéer bli här
realiserade, endast politiska saker bannlyser
man fullständigt. Det är ju meningen att man
här enbart skall roa sig. Herrar skådespelare
uppträda i mörka jacketter, damerna i blå
dräkt. Först väljer man alltså bland publiken
en jury. Som skiljedomare. Och sedan börjar
spelet efter något förslag från publiken. Den
14 sept. var öppningsdagen. Genast angav
något kvickhuvud som tema: »Den 14 september
— vi äro rädda...». Och på ett synnerligen
lustigt sätt åskådliggjordes från scenen, vilka
omsorger och omtankar direktör och
skådespelare ha före en invigningsföreställning. Ett
annat ämne, som föreslogs, var: »Varigenom
skiljer sig bangårdskabareten i Kleinkleckersdorf
(Grönköping) från Stegreiftheater?» Även här
gingo skådespelarna genast till verket med
mycken smak och kvickhet. Därefter gåvos ett par
situationsbilder »I en hiss som hängt upp sig»
och en annan »När direktören skall betala
ga-gerna» och mycket annat roligt. Mången gång
“Den höga hatten“
Dyta Morena
är en ung dansande skönhet, som tidigare
tillhört den ryska baletten. Den lustiga bilden
härovan tilldrog sig nyligen uppmärksamhet
vid en stor fotografisk utställning i Prince’s
Galleries i London.
yttrar publiken en önskan att få höra något
klassiskt. Då ger man moderniserade
improviserade scener ur »Wilhelm Tell» eller »Faust»
eller »Rövarne». Det förekommer även ibland,
att åhörare och åskådare, gripna av den
allmänna entusiasmen, spela med genom att sticka
in med repliker. På denna teater kan för övrigt
var och en, som har lust, komma in på scenen.
Nya böcker
Kjell Strömberg har på bokförlaget Natur och
Kultur utgivit en översikt av modern fransk
litteratur från 1890 till nu. För den
teaterin-tresserade har verket ett speciellt intresse, då
man i detsamma återfinner studier över våra
dagars mest bekanta franska dramatiska
författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
