Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN .iiiiiiiimmiiiimiiiiiiiHiiimiiimiiiiiiraiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiimimiiiiimiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiniiiiir
TILL JOHN FORSELLS SEXTIOÅRSDAG
När sångaren John Forsell firade sitt halvsekeljubileum
slod han, som man minns, mitt uppe i avskedet från sin
offentliga konstnärliga verksamhet. Under många år
hade han högtidlighållit sin födelsedag den 6 november
med en balladkonsert, och på sin femtioårsdag gav han
också en sådan, den sista i en lång och ärorik serie på
Kungliga teaterns scen. Ett par månader senare firade
han sitt 25-årsjubileum av debuten på operan med en
sista konsert i Musikaliska akademien och på våren
samma säsong avslutade han officiellt sin bana som
operasångare med en serie avskedsuppträdanden i sina
glansroller på den scen, där han debuterat. Vad han gav som
scenisk konstnär och som sångare vid dessa tillfällen
kunde sannerligen icke motivera hans sortie från arenan,
han stod hör- och synbarligen på höjden av sitt
strålande konstnärsskap, men han gav i en intervju en
plausibel förklaring till sitt tillbakaträdande: han ville sluta
medan solen skiner.
Det har gått ett decennium sedan John Forsell yttrade
dessa ord, men ännu lyser solen alltjämt i zenith över
hans namn och hans person. Han drog sig tillbaka ur
rampljuset för att som pedagog med givmild hand åt en
ny sångargeneration skänka av sin rika erfarenhet, av
sitt djupa kunnande, och det beslutet har han också
fullföljt. Men denna i och för sig så betydelsefulla gärning
skulle inte komma att odelat fylla hans värv på det nya
halvseklet. Det stod annat skrivet i stjärnorna. Han
skulle komma att intaga en ställning, där han i ännu
högre grad och i vidare omfattning kunde gagna de
fosterländska sånggudinnorna, nämligen som den överste
och främste i deras tempelbyggnad.
I ett lustrum har John Forsell nu lett Kungliga teaterns
öden, och hans chefskap vid vår kungliga sångscen har
endast varit en fullt värdig fortsättning av en av de mest
glänsande sångarbanor som våra svenska teaterannaler
bevittnat. Inom den starkt begränsade ramen av en
tidskriftsartikel har i Scenen för den 1 november 1918 Ture
Rangström och August Brunius mästerligt tecknat John
Forsells gärning som musiker och scenisk konstnär, och
vi ha sålunda endast att i detta fall hänvisa till vårt
föregående jubileumsnummer för jämt tio år sedan. Tiden är
ännu icke inne för att värdesätta operachefen Forsells
insats på den post han innehar vid sitt sextioårsjubileum.
Men de egenskaper han hittills visat och de resultat han
nått i denna lika ansvarsfyllda som krävande ställning, tyda
på, att fortsätter den Forsellska operaeran som den
börjat, kommer denna att räknas som en av de mest
lyckliga epokerna i vår operas historia hittills.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>