Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.......inuit.inni.in.... SCENEN .....
HARRIET BOSSE I EN NY STRINDBERGSROLL
Harriet QSosse ocfi 6av[ ^ofian tfafiCcrantz
som (zhiargit ocfj ^Riddaren i *~K er v eng ts fiustvu
Det är långt att resa till Gävle för att se Strindberg. Och
det är naturligtvis inte heller den bästa Strindberg man får se
hos ett landsortssällskap, även om detta har en förnämlig kraft i
huvudrollen och en känd instruktör till att avpolera
föreställningen. Men alla brister till trots må det sägas, att Rydings
sällskap blott genom att framföra Herr Bengts
• Hustru förtjänar aktning. — Detta är ju ett av
Strindbergs försonande stycken, ett av dem där
lyckan mellan de två stridande makarna till slut
segrar i erkännandet av, att två människors
samliv icke skall vara ett sinnesrus utan en inbördes
resignation i hemmets glädje.
Harriet Bosses Margit var en nyskapelse i
dubbel bemärkelse. Fru Bosse har aldrig spelat
rollen förr, och rollen har säkert heller aldrig blivit
spelad så förr. — Det ungdomliga, vilda
klosterbarnet, som hotar de eviga bönerna, vilka för
hennes själ äro som hackelse utan kärna, hade i fru
Bosses tekniska tolkning mera mognad och
erfarenhet över sig, än man kunde vänta av en ung
klosternovis. Därför blev första akten mest en
vacker prestation, där Strindbergs repliker
framfördes i klar mönstergill diktion. I andra akten
var fru Bosse den strindbergska figuren närmare.
Det var en leende övelägsenhet vid entréen på
bröllopsmorgonen, också om man nog även här
frågar sig, om en nygift fru verkligen besitter en
sådan nästan elisabethansk säkerhet. I de
följande akterna vann figuren. Vackert och äkta, med
en blandning av öm moderlighet och listigt
koketteri föres denna Margit genom skärselden i
frestelsescenen med fogaten, uppgörelsen med
mannen och slutligen segern över sig själv. En
absolut intressant men icke riktigt harmonisk
prestation. — Anmärkningsvärt god var C. J. Fahlcrantz
som herr Bengt. Det var en verklig
strindbergs-riddare med blandning av lyrisk lycka och
manligt allvar över denne skådespelare, som tog
gävlebefolkningen med storm. — Konstnärligt
misslyckade voro däremot biktfadern — Olle Ek —
och abedissan — Gertrud Bodlund —. Att spela
Strindberg kräver nu en gång både talang och
behärskning.
Den yttre inramningen var utförd av Jon And.
Den var, när man bortser från första aktens
klostergård, som icke gav någon
medeltidsstämning, avgjort ett gott stöd åt den föreställning*
som doktor Lindberg med skicklig instruktörhand
verkligen hade fått ut något sevärt av. Vagn Børge.
KÖPENHAMN. •— Dagmarteatret har nyligen haft premiär på
den franska komedien Korporal Bachelet av Marcel
Pag-nol och Paul Nivoix, en satirisk historia med temat »den
okände soltaten». Stycket gjorde stor lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
