Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stent på vars hemort man inte kunde missta sig. Många
dråpliga pigor ha vi sett på scenen under årens lopp;
men Tollie står ändå på något sätt utom tävlan. Kanske
beror det på att hon är mera stockholmsk än någon annan
skådespelerska och har mera temperament än någon
annan stockholmska. Nils Wahlboms greve var rolig, men
något väl chargerad. Carl Ströms bärare gav kvällen ett
inslag av saftig realism — och ändå undrar jag om inte
Rune Carlstens Plom var den allra bästa typen bland
arierna. Hans ord om judarnas bävan för smällen gjorde
också lycka.
Av Hjalmar Bergman har egendomsfolket ingenting att
frukta.
*
Det är åtskilligt gammalt som kommit tillbaka till
Europa med amerikansk stämpel som epokgörande nyheter.
När jag såg Eugene 0’Neills Sällsamt mellanspel
kom jag att tänka på de teckningar, där figurernas
yttranden läsas i en liten blåsa framför deras mun. Våra
skämttecknare tillägnade sig denna metod efter de
amerikanska; men den hade tusenåriga europeiska anor.
Monologen är en gammal konstlad uttrycksform som man
väl knappast väntat skulle uppstå i modern dramatik,
framför allt inte i så dominerande och pretentiösa former.
Europeiska författare ha allt mera tveksamt tagit sin
tillflykt till detta »nödankare för den tekniskt oskicklige
dramaturgen» för att citera en så objektiv källa som Nordisk
Familjebok. De ha sökt och funnit andra utvägar att
antyda sina personers verkliga avsikter och tankar och
de ha litat till skickliga tolkares stumma spel.
Inträngande psykoanalyser höra inte hemma på scenen.
För den som. vill göra oss förtrogna med en själs
utveckling, med hemliga tankar och undermedvetna känslor
är romanen den självskrivna konstformen. Det påstås att
0’Neill skriver förträffliga romaner. I Nina Leeds livsöde
hade han haft ett rikt stoff — men på scenen ta
levnadsteckningar något för lång tid, spränga ramen och
skrämma bort publiken.
Och det är synd, ty »Sällsamt mellanspel» innehåller
en hel del tankar och synpunkter som hos oss visserligen
inte äro lika oerhörda som i U. S. A., men dock väl
värda att begrundas. 1 det flacka jättelandskap som kallas
amerikanskt andligt liv bör en höjd som Eugene 0’Neill
synas ganska långt.
Flera av skådespelarna hade med omisskännlig
entusiasm och oförskräckthet tagit itu med sin besynnerliga
uppgift. Främst Tora Teje, som gick i land med det längsta
uthållighetsprov vi sett på svensk scen. Hela hennes
register kom här till användning; och hon gav den
barnsliga ömheten nästan lika övertygande som fordrande
sensualism, iskallt hat och dov förtvivlan. Om hon i sista
akten verkade minst tio år äldre än det varit författarens
mening, förvånade det knappt efter allt vad han låtit
henne genomgå.
Av hennes tre män var Ivar Kåge nog den, som höll
GofSjörn Knudsen som Sam Svans, Ovar fJiåge som (O)ar(es fMavsden, C’vra Sejr som Ofina ocfj £ars Ofa nson
som’ Ofed fDaretf i SäCfsamt mefCanspet på O) ra mal isfa teatern
Jimbertt & Preinitz, foto.___________________________________
-s*™**. ..a,
LUN DGRENS
mPEMALTHÉ
•<SK> ‘■SS*
v JT’K ii ■/••iv hvl. jt s^jy-K jysyjg a
*•»»** *••!*** *••••* **«■** ‘*11** *||* ^*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:11:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/scenen/1928/0619.html
