620 (Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1928)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 22

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J3isfeuffa JoGs or.f) GfNiCs Jdundeff i Qlepu61 ilten 6efa[(er
Almberg & Preinitz, foto.

det talade och tänkta ordet bäst i sär, men verkade ren
europé. Däremot tycktes Colbjörn Knudsen ha fått ett
grepp om en typ från det land, äär medelåldern enligt
en uppgift är tolv år; han var genomförd i gester,
hållning, dialekt, mimik. En ovanlig läkare var onekligen
Lars Hansons Sam Evans; åtbörder och tonfall påminde
i varje fall livligt om skomakarverkstaden, och metoden
att »tänka» högre än han talade förvirrade ytterligare
begreppen. Men man får inte glömma, att detta naiva
påhitt med de direkt uttalade tankarna förstör oerhört
mycket just för skådespelaren, beskär det stumma spelets
antydningar och nyanser och tvingar honom till en dumb
stelhet i andra moment.

Carl Brovallius hade fördelen att få framsäga sin
soignerade roll medan publiken ännu var klarvaken, och
Hilda Borgström slapp att tala med två tungor. Hennes
scen med svärdottern i tredje akten var en av dem som
grepo. Anna Lindahl gick något på nerverna som den
sportfåniga societetsflickan, men det skulle hon; är den
kvinnliga linjen sådan 1946 behöver man inte se alltför
hopplöst på detta decennium.

Att närmare gå in på iscensättningen av detta vidlyftiga
stycke förbjuder utrymmet. Flera av framtidsvisionerna
voro skrämmande nog i all sin enkelhet — men i
verkligheten blir det ju aldrig som man tänkt. Förtrollande vac-

ker var däremot dekorationen till tredje akten.
Ljuseffekterna användes med en viss måtta och diskretion. Vad
regissören, Per Lindberg, förmår göra av ett ofördärvat
människomaterial, gav den lille anonyme framställaren av
Gordon Evans ett exempel på.

I Versaillesfredens många klausuler och annex hade
man glömt att införa ett förbud för de besegrade
staternas dramaturger att skoja med den franska diplomatien;
härav ha herrar Rudolph Lothar och Fritz Gottwald
tämligen hänsynslöst begagnat sig. Själv står emellertid
firman i en tacksamhetsskuld till de parisiska farsörerna,
som det inte skulle löna sig att förneka. Genom dem
veta de, att ingenting är så oemotståndligt komiskt som
en bedragen äkta man, särskilt när han i sin enfald —
ty de äkta männen äro enfaldiga — själv uppmuntrar
älskaren och inte har en aning om, att hans pyjamasklädda
gemål befinner sig på andra sidan sängkammardörren.

Republiken befaller är ett »vågat» stycke, men
det är inte plumpt eller smaklöst, dialogen saknar
ingalunda poänger — »jag är först och främst gentleman»,
säger exempelvis militärattachén och ambassadören
svarar med en blick mot himlen: »ack den som finge vara
det!» Samma älskvärda Wien-frivolitet som gjorde
»Hertiginnan av Elba» till en angenäm bekantskap svävade som

örnst Gftlund ocf) Stina Seefig i fRep u 6(i6e n 6efa[[er

Almberg & Preinitz, foto.

é

ARKITEKT ISIDOR HÖRLIN

Tel. 124 74

NORRLANDSGATAN 3. STOCKHOLM

Norr 224 52

Specialitet: Ombyggnader, restaureringar, inredningar av Slott, Herresäten, Hus och Våningar

Utställning av Förnäma möbler Norrlandsgatan 3 Stockholm
Ritningar och kostnadsförslag Egna -verkstäder

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 19:11:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/scenen/1928/0620.html

		Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1928 / 620 (1919-1941) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|