Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 23-24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teatern i Broadway. Men en hel osminkad
ensemble, det är nog första gången här
hemma — men kanske inte sista.
Skådespelerskan Elsa Löwendahl avled den 21
november i Stockholm i en ålder av 44 år. Hon
har under en följd av år varit verksam vid
olika sällskap i landsorten, senast tillhörde hon
Martin Sterners ensemble.
*
I en ålder av 73 år avled den 27 november
förra balettmästarinnan vid K. teatern, fröken
Gunhild Rosén. Hon kom från den Selinderska
barnbaletten år 1872 som figurantska till
operabaletten, blev sekonddansös 1875 och
premiärdansös 1881. År 1900 blev hon lärarinna vid
balettelevskolan och 1912 dess chef. Denna post
innehade hon till 1920, då hon efter nära
femtioårig tjänst vid operan drog sig tillbaka till
privatlivet. Hon var under en följd av år
operabalettens klart strålande stjärna och gjorde på
sin tid lycka med en hel rad
balettkompositioner. På sin 60-årsdag blev hon dekorerad med
Litteris et Artibus.
*
»Dollarsymfonien», vilket blivit det
vedertagna namnet på Kurt Atterbergs med första pris
i den stora internationella Schubert-pristävlan
belönade verk, har blivit minst sagt kyligt
mottagen i — dollarlandet! Det framfördes av
Philharmonic Symfony Society vid dess
Schu-bert-festkonsert i Carnegie Hall i Newyork,
men pressen var synnerligen onådig. »Billigt
potpourri, smörja», heter det i en tidning, en
annan finner symfonien ytlig och banal och
påstår att den »på slutet formligen jazzar sig
till vulgaritet». En bekant kritiker, Richard
Stokes, skriver, »att det behövs en Schuberts
berömmelse för att överleva den prisbelönade
symfonin, ett arbete kännetecknat av så
dim-höljd konsistens och så fräck stöld, att dess
uppförande som en hedersbevisning till
Wien-mästaren är intet mindre än en skandal», och
konstaterar »att slutet är lika bullersamt och
tomt som uvertyren till en operett». Den
mildaste av musikanmälarna nöjer sig med att
framhålla, att »symfonier skrivna för pris
sällan ge mycket av värde och att Atterbergs
arbete är betydligt bättre än dylika
tävlingskom-positioner i genomsnitt». — Nu kan man i
sanning med spänning motse P. B:s recension, då
verket i sinom tid får sin urpremiär i
Stockholm.
*
Den unga dam, som i år fått äran pryda
Scenens julnummers omslag, är säkerligen en
obekant storhet för de flesta av våra läsare.
Hennes namn är fru Anna Lilja, och även om hon
förut huvudsakligen tillhört privatlivet har man
anledning antaga att hon framdeles kommer
att inrangera sig bland våra scen- och
filmartister. Hennes yttre företräden ha för
övrigt redan fäst herrar filmregissörers blickar
vid hennes person, och hon har uppburit några
småroller i olika svenska filmer under sista
åren. Hon kommer med all säkerhet att
fortsätta på detta gebiet, och dessutom har hon
studerat för att på allvar ägna sig åt scenen.
Ranftjubiléet
Albert Ranjt har många gånger mindre
rätl-vist fått bära hundhuvudet för de höga
biljettprisen på teatrarna i Stockholm, men
rekordet i teaterbiljettpriser slogs i alla fall av
honom själv vid den jubileumsrccett, som
Oscarsteaterns direktion så älskvärt anordnat för
honom på hans gamla teater. Större delen av
parkettbiljetterna såldes nämligen under hand
för icke mindre än 100 kronor stycket, men
ändå var det ett fullt hus som mötte jubilaren,
når han viftade in som Alexander den Store i
pjäsen med summa namn — ett fullt hus av
idel gamla och unga teaterhabituéer samt
vänner och beundrare till jubilaren. Det behöver
inte sägas att kvällen blev festlig, så välbesatt
som det roliga typgalleriet kring Alexander
var. John Brunius’ kammarjunkare hade nog
blivit litet mer axelbred sedan sist, men den
var lika skrattretande för det, Gösta Ekman
hade gjort en härlig typ av den salvelsefulle
kandidaten Lampe, Carlstens lsaacsen var
storartad, likaså fru Björnes unga brud, och så
vidare.
Efter spektaklets slut bars ett dussin
lagerkransar in och lades för jubilarens fötter. Han
blev så rörd att han knappast kunde framföra
sitt tack när han trädde ut genom järnridån.
En timme senare bänkade sig över ett
hundratal av Alberts vänner samt före detta och
nuvarande skådespelare omkring honom vid ett
festligt bord på Strand. Daniel höll sitt väl
hundrade festtal till sin vän och ärskamrat
Albert Ranft med all den elan, som denne
gudabenådade talare är mäktig — och om någon
känner sin vän Albert så är det han. »Vi hade
samma kvinna du och jag, du vet vem jag
menar», började Daniel under bordets jubel, »sen
skildes våra vägar, du blev skådespelaren och
jag blev kritikern, men vi ha dock haft samma
mål! — Hur ditt öde än har länkats har du
stått som en karl — du är kanske ingen slur
man, Albert, men du är en modig man»,
slutade talaren, och så kom det jublande levet.
Anders de Wahl höjde sin bägare för Lisa
Ranft, Karl-Gerhard sjöng en rolig
improviserad bordsvisa, Gösta Ekman läste upp ett litet
urval av den väldiga telegramhögen, och fram
på morgontimmarna satte sig Nalle till pianot
och spelade en gammal wienervals. Först fram
mot sextiden var den glada festen slut.
För närvarande uppträder hon på
Konserthuset i »Fåglarna» i en visserligen stum men
desto mera dekorativ roll, nämligen som
prinsessan Basileia, den där i sista scenen
neder-stiger från Olympen för att äkta Peitethairos.
Atelier Jaeger har äran av den vackra
bilden. Den söta unga damen är svept i
glänsande guldrosa crépe satin från Sidenhuset,
hennes välformade ben omslutas av ett par
eleganta silkesstrumpor från Twilfit och på
hennes små fötter exponeras ett par synnerligen
flotta guldchevreauxskor från Lindkvists. Den
originella och dekorativa sak, som skymtar vid
hennes fötter men tyvärr icke fullt kommer till
sin rätt på bilden, är en nyhet för Sverige,
nämligen en urna med blomsterstjälk i
blåskim-rande glas, vilken kan närmare beundras i
Italienska boden.
Ny teaterlitteratur.
På Albert Bonniers förlag har utkommit
Hjalmar Bergmans komedi »Patrasket»,
Oscarsteaterns nuvarande program. Samma
förlag har utgivit en liten handbok i etikett och
god ton, uppställd som lexikon, med vinkar och
råd till den i konvenansens irrgångar
obevandrade.
Operettsångaren, greve Hans von Rosen har
gjort en trevlig skildring av sin ryska resa
våren 1927, som utkommit på Lars Hökerbergs
förlag.
Första delen av Albert Ranfts memoarer
föreligger nu hos Norstedt & Söner. Direktör
Ranft roar inte mindre som författare än som
skådespelare, och hans memoarer skola helt
säkert bli en gouterad julläsning för alla
teatervänner.
En elegant och underhållande historisk
skildring av engelskt 1700-tal är Edla af Klerckers
»David Garrick och hans medspelare i livet och
på scenen», spirituellt berättad och rikt illu-
A WILH. LINDBERG
PIANOMAGASIN
A. KARDUANSMAKAREGATAN Æ
Representant för:
C. Bechsteins världsberömda flyglar
och pianinon.
Malmsjö, Östlind & Almqvist, Rålin,
Görs & Kallmann, Uebel & Lechleiter,
Quandt.
Stort lager av uthyrningsinstrument.
^otet onprinsen
Q^vansQa (J)(latsa(en
oef) Qia
ven
STOCKHOLMS POPULÄRASTE RESTAURANTER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:11:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/scenen/1928/0641.html
