Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 23-24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mest konventionella
konstformen. Men tiden är inte
konventionell. Ilar den
någon romantik så är den
varken i släkt med
Men-delsohns, Wagner s eller
Verdis — och hur skulle
öron, som kväll efter kväll
fyllas av jazztakter, kunna
njuta av »Sång till
aftonstjärnan»!
Den som trots detta
löser en biljett till operan,
kan visserligen kanske ha
rätt att känna sig tillhöra
den musikaliska
överklassen. Men han bör inte tro
sig vara någon slags
mecenat. En statistiskt
anlagd operahabitué räknade
tvärtom i ett privat
sam-kväm ut att varje
opera-besök fordrar ett tillskott
av cirka fem kronor från
statens sida.
Tanken att låta operan
spela endast fem kvällar i
veckan var vid samma
tillfälle på tapeten.
Besparingen skulle givetvis bli
avsevärd — om den
kombinerades med att
hovkapellet de två återstående
kvällarna gav
symfonikonsert i Konserthuset, vars
till 64 personer uppgående
orkester i så fall bleve
överflödig.
Tanken är inte odelat
sympatisk. Det vore
onekligen en lyckligare lösning,
om Operan kunde hänga
ut den röda lyktan något
oftare under säsongen. Att
folk vill betala ända till
75 kronor vid
70-årsjubi-léer, i synnerhet om
kungliga logen företer särskilda
attraktioner, ha vi färska
exempel på. Men hur ofta
stå sådana till buds? Få se
nu hur länge
»Kavaljererna på Ekeby» komma att
dra i vardagslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
