- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1928 /
665

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 23-24

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

delande om att det just brutit ut järnvägsstrejk och att
det ej gick något tåg till Stockholm följande dag. Det
var naturligtvis intet annat att göra än att beställa en
heltäckt bil till kl. 7 på morgonen. Trots att denna bil
ju inte gärna kunde »gå ifrån oss», så väckte oss
Batti-stini fullt resfärdig redan före kl. 6 på morgonen. Det
var en vacker morgon och vi gladde oss mycket över
den förestående bilturen. Men vi hade inte tagit
Batti-stinis kraftiga morgoncigarrer med i beräkningen. Efter
några mil sågo vi ingenting varken ute eller inne på
grund av rök, och då Battistini var mycket känslfg för
drag så kunde det ju inte ens bli tal om att öppna ett
fönster.

Omkring en så originell och stark personlighet som
Battistini hopa sig naturligtvis episoder och anekdoter.
Om hans stora svaghet för hattar har det berättats
mycket, han excellerade i olika huvudbonader. Och när han
blev rasande kastade han gärna en hatt i golvet. Hans
vita handskar äro också berömda. Under sina konserter
skulle han dessutom alltid ha kaffe, om inte annat så
i en termosflaska. När han sjungit slut programmet,
talade han icke gärna förrän han superat på sitt rum,
och efter konserten hade han alltid en näsduk för
munnen, när han gick de få stegen till bilen. Bara en gång
har jag sett honom i en hotellmatsal, det var på Savoy
i London, annars åt han alltid på sina rum. Battistini
var en utpräglad sybarit, som älskade god mat, utsökta
viner och — de största och starkaste havannacigarrer.
Sista gången han var i Stockholm, fick han telegram
att hans hustru dött. Dagen därpå skulle han gästspela
på operan i Macbeth, men föreställningen måste
naturligtvis inhiberas. När jag kom upp på hotellet hade
italienska kungahuset redan kondolerat telegrafiskt, och
minister Morris varit uppe med orkidéer. Själv gick
han fram och tillbaka i korridoren och grät.

Han tog förlusten mycket djupt. Vad som höll honom
uppe, var hans otroliga ungdomlighet och hans sång.
Han älskade att sjunga och att publiken tyckte om att
höra honom.

Den enda gången Amerika var nära att lyckas få
honom ditöver var han erbjuden 4 000 dollar konserten
och 30 konserter garanterade samt fri resa för 5
personer fram och tillbaka, nämligen utom honom själv för
hans läkare, ackompanjatör och två betjänter. Men
uppgörelsen strandade på att han ville ha 50 000 dollar
deponerade i Italien och förfallna till betalning, så fort han
steg ombord på båten till U. S. A. Den risken ville inte
ens amerikanerna ta.

Hans allt i allo var betjänten Alfredo, som såg ut som
Caruso och bestämde allt vad Battistini skulle äta och
sjunga. Han gjorde upp både matsedeln och
programmen och bestämde antalet extranummer. Battistini själv
var alltid pigg på att sjunga många sådana. Men Alfredo
sade ifrån när han tyckte att det kunde vara nog. För
varje konsert hade denne också en mycket viktig
uppgift. Battistini var flintskallig, och innan han gick in
på estraden, skulle Alfredo ge honom ett tecken att
peruken satt rätt och dressen var i ordning.

Scenen 1929

Scenen anmäler härmed sin 15:e årgång, och som
tidskriften den 1 oktober 1929 har existerat i jämnt tre
lustrer, blir det alltså en liten jubileumsårgång den nu
går emot. Vi kunna icke på ett mer värdigt sätt
fira detta jubileum än genom att ytterligare söka
stadfästa det goda namn och rykte, som Scenen
under dessa dr grundlagt. Den teater-, musik-,
dans-och filmintresserade skall sålunda här även under det
nya året möta en klar, lättläst, omväxlande och pigg
översikt över händelserna inom dessa konstområden,
huvudsakligen i vårt eget land. Men även av utlandets
krönika skola de viktigaste återfinnas i tidskriftens
spalter. De flesta av de värderade pennor, som medverkat i
tidskriften under det gångna året komma även att
medarbeta hos oss under det nyaf och tidningens format och
utseende kommer även att bibehållas liksom det
synnerligen låga priset.

Scenen kostar sålunda för helåret 1929 kr. 10:—,
halvår kr. 5:50 samt lösnummer 50 öre. För lyxupplagan,
som tryckes på extra tjockt konsttryckpapper, år priset
respektive kr. 16:— och 8:—. Utom Sverige kostar
tidskriften kronor 15:— och 20:— för helår samt 8:— och
10:— för halvår. Prenumeration kan ske på närmaste
postkontor eller bokhandel samt direkt hos expeditionen,
Karduansmakaregatan 11 A, Stockholm, telefon N. 81 66.

Stockholm i december 1928.

ERIK LJUNGBERGER.

Huvudredaktör och utgivare.

OBS.! j

Ett presentkort på Scenen

för 1929 är den bästa julklappen
för den teaterintresserade.

Som person var Battistini den verklige charmören, en
aristokrat och gudabenådad konstnär, ingen affärsman,
frikostig och vänsäll med en mängd små originella idéer,
och med honom gick det italienska bel cantots störste
mästare ur tiden. Men hans minne lever och kommer
att leva.

Helmer Enwall.

ODEON

En intim julstämning

som blir till ett solljust minne lör livet, får Ni när Odeon-grammofonskivan spelar ock sjunger
för Eder. Underbar sång ock musik — från de klassiska julsångerna till de färgglada revy ^visorna ■—•
återges naturtrohet å Odeon^electric. Odeons skivkatalog erkålles gratis kos alla musikkandlare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:11:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1928/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free