Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 23-24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TEATERTROLLKARL I GÖTEBORG
9ou[ ’^Kanneworff
En ruskig höstförmiddag letar jag mig upp på Stora Teaterns
scen och sedan jag snubblat i mörkret över åtskilliga kulisser
och sättstycken, frågar jag en scenarbetare efter Poul
Kanne-vorffs ateljé. »Där nere», svarar han, och pekar på en smal
tiappa i fonden. Jag trasslar mig ner och lyckas få tag i en
dörr som på min knackning öppnas av den jag söker. »Var så
god och stig på» — välkomnar en glad röst, och där står jag
i ett litet krypin fullt av flammande skisser på väggarna och
bordet belamrat med miniatyrdekorationer, penslar och
färgtuber, och mitt i allt detta en exotisk herre i skjortärmarna med
håret på ända och en stor cigarr i munnen. Det är den jag
söker: Poul Kanneworff, Stora Teaterns konstnärlige rådgivare,
dekorationsmålare och trollkarl. Jag får den spartanska alteljéns
enda rankiga stol att sitta på, och så ber jag Kanneworff i en
liten intervju avslöja sig själv, och han berättar livligt och
medryckande med en eld och entusiasm, som kännetecknar hela
hans personlighet, och på en flytande svenska, som högst sällan
förråder att herr Kanneworff är Köbenhavner med stort K.
— När och var slog konstnärslågan ut?
— Jag minns så väl ännu när jag som tioårig parvel för första
gången fick övervara en föreställning på Det Kongelige. Den
kvällen sattes luntan till den lilla gnista som brann i mitt
barnasinne. Verkligheten och dikten var för mig så hopblandad att
jag hade svårt att skilja på dem. Lekte vi riddare eller rövare,
så var jag den riddare eller rövare jag skulle föreställa. På
spännpapp och kartong målade jag meterhöga dekorationer och
hängde upp dem i trädgårdspaviljongen. Jag skrev början till
rysliga dramer och lustspel och instruerade syskon och kusiner
i rollerna. Och på vinden bland fars och mors gamla kläder
letade jag fram de härligaste kostymer. Den ena pjäsen blev
inte halvfärdig förrän jag började på en ny. Idén och
dekorationerna voro de enda som blevo färdiga. Någon Shakespeare skulle
jag tydligen aldrig bli.
— Nå, och sedan? Kastade ni er genast på den dekorativa
formen? Inga grafik- eller oljemålningsintressen?
— Ja, först blev man ju student. Det var en lycklig tid.
Börjar rita med kol efter antikens mästerverk på Konstmuséet,.
målar oljemålningar av ett kanske något tvivelaktigt värde, men
dock icke utan talang. Kommer gladeligt in på Akademin.
Dyrkar konst mellan det härliga Charlottenborgs slotts gamla
väggar, njutande utsikten till det förlovade landet: fädernegodset på,
hörnet av Bredgade och Lille Strandstraede. Det var glada
dagar, inte minst i Studentföreningen, där jag målade
dekorationerna till nyårs-spexen. Samtidigt gick jag som elev hos.
den älsklige gamle mästaren inom teatermåleriet, Carl Lund
uppe på Trinitatis kyrkovind, varje morgon upp genom Runde
Taarn, varifrån man kom in på ateljén. Ja, sen ställde jag ut
tavlor på Höstutställningen, dyrkade konst och musik, litteratur
och filosofi. Blev fil. kand. för gamle professor Höffding, kastade
mig ut i politiken. Reste utomlands och kom hem igen för att
en vacker dag få ett brev från Oskar Textorius, som jag förut
sammanträffat med hos framlidne författaren Johannes Dam~
Han uppmanade mig att komma till Stockholm och hjälpa
honom med kostymskisser till en revy-operett på Kristallsalongen.
Resultatet såg jag aldrig, enär jag reste fjorton dagar före
premiären. Men början var gjord, och det dröjde inte länge
förrän jag — återigen på Textorius’ uppmaning — reste till
Göteborg, där Göteborgs Lyriska Teater just höll på att börja
sin tillvaro. Jag fick göra första programmet, »Stora Mogul»h
och så stannade jag kvar. Det blev fjorton program första året
och flera med tiden, — och här är jag nu.
— Och ni trivs i Göteborg?
— Jag kan försäkra er att jag hade inte stannat här i åtta år
om jag inte hade trivts så förbaskat bra. Det är en förtjusande
teater, och storartade och halsbrytande uppgifter har jag haft
att brottas med.
— Och Göteborgspubliken?
— Nej, publiken tillkommer det inte mig att uttala mig om.
Det är själva verket som intresserar mig, och en viss
gestaltning skänker mig glädje över arbetet. Det är naturligtvis alltid
uppmuntrande när en sak går bra, men folks dom är så olika
och oberäknelig, så skulle man rätta sig efter den, finge man
nog hellre sätta upp en bra speceriaffär. Smagen er forskellig.
Det som en kallar för modernt vansinne kallar en annan för
gammalt skräp. För min del finns det bara två slags smak:
god smak och dålig. Man skall bara vara ärlig mot verket
och mot sig själv. Icke försöka påtvinga verket en stämning
som det icke äger i sig själv. Är tonen riktigt träffad kan det
gärna vara gjort på tusen olika sätt. Och äro bara uppgifterna
bra så gör det precis detsamma vad man gör. Opera eller
operett, det är lika intressant.
Vid köp och försäljning av Vänd Eder till
BÖCKER K E E M M | PM G 3 [
gamla svenska A N T I K V A R I A T
: KARTOR, PORTRÄTT, VYER, HISTORISKA PLANSCHER etc. Malmskillnadsgatan 26 - Stockholm - Tel. 10 70, Norr 67 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
