Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 23-24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEVBALETT PÅ
AKADEMIEN
Vera Alexandrowas dansuppvisning med elever
den 23 november skänkte ett behagligt intryck av
ungdomligt frisk entusiasm och konstnärlig
inspiration — och den gav fasligt litet av pedagogik!
Dessa näpna små flickebarn i åldern 7—10 år
uppvisade kanske ingen sträng tiller-drill i rytmiken,
men de dansade med hela sin lilla själ och med
en impulsiv dansglädje, som verkade absolut
avväpnande. Och då man läste programmets
uppgift, att eleverna själva komponerat sina
solodanser var det ju förklarligt att de också utfördes
med ett särskilt kärleksfullt intresse. Denna
frihet och individualitet förmärktes naturligtvis
också i prestationerna, det var ingen jämnstruken
»trupp» ulan en samling små individer, vars olika
naturbegåvning framträdde nog så tydligt och
därmed gjorde uppvisning verkligt intressant. Den
balett »De fyra årstiderna», som inledde
programmet, var Vera Alexandrowas eget verk och gav en
serie utsökt vackert tänkta och utförda plastiska
framställningar, präglade av ömsint humor och
fin poetisk fantasi. De små sömniga blåsipporna,
som väckes av den första spelande solstrålen, de
granna sommarblommornas temperamentsfulla
danser, höstens virvlande blad som slutligen dö
för höstvinden och begravas av de små lätta
snöflingorna samt den lilla lustiga vinter- och
julfantasien — allt detta gavs med intagande
omedelbarhet. I en rad små danskompositioner
framträdde sedan de mer försigkomna eleverna solo.
Konstnärinnan själv dansade två nya danser, den
tragiskt betonade »Epilog» till musik av Pergolese
samt den förtjusande »Näckrosen» till musik av
Alf Hurum. Solisterna för övrigt voro såväl ur
småbarnsgruppen som ur en avdelning större
back-fischar, varav för övrigt ett par unga damer
visade både gnista och teknik. De fyra bästa
dansade den ovannämnda »Sommarblommornas dans»,
där dock den kanske tekniskt skickligaste av dem
enligt undertecknads mening något störde den
graciösa, kyska och rena danslinjen genom sin
brist på behärskning av temperamentet.
Den fullsatta salongen vid två föreställningar
gav belägg för den sympatiska konstnärinnans
popularitet. Det sades även med blommor.
Lill.
Foto: Benkow.
(Z)era SAiexandvowa
nätla och satiriserande komedi De Usynlige. Efter att först
ha låtit tala om sig litet i pressen genom att pro primo på en
dansk landsväg under en dansk landsortsturné tappa en
resväska med inneliggande 16,000 kr. och en samling dyrbara
juveler och pro secundo återfinna väskan med dyrgriparna, kom
han alltså hit — med fru Ulla och de andra juvelerna. Hr
Poulsen själv spelade huvudrollen, Harlekin, med det för honom
egna, livfulla, äktdanska gemytet, och det var egentligen kring
hr Poulsens sprattlande och munvige pajazzofigur publikens hela
intresse rörde sig. Nämnas må emellertid också Ellen Malberg
— »den osynliga» — som visade sig vara ett nätt praktexemplar
av vårt grannlands »pigebörn». Icke minst bifall vann
emellertid fru Ulla Poulsen med fyra i komedien inlagda solodanser, av
vilka i synnerhet en menuett med musik av Lully — samma
menuett dansade fru Ulla i Stockholm i våras — gouterades.
Då detta skrives, har Stadsteatern nyligen kommit hit för att
stanna hos oss ett par veckor framåt, och den första pjäsen på
spellistan blev det i Stockholm redan succésvordna lustspelet
Den förste av herrarna. Det är nu ganska länge sedan
John Westin visade sig i rampljuset på vår teater, och att han
var efterlängtad visade den välkomstapplåd, som höjdes vid
hans entré som Roumégous. Hr Westins gestaltning av denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
